HK-Halvmarathon genomfört, Så var de!

Hela gänget från Brux Löpgrupp som var med och sprang.

Såå nu är H-K halvmaraton genomfört. Innan loppet så hade jag satt ett mål på att klara mig under 2 timmar och 15 minuter. 

Innan loppet skulle starta imorse så var jag så nervös att jag knappt kunde fokusera. Fick springa på toa upprepade ggr men efter ett par (4) dimor så kunde jag äntligen slappna av. Nackdelen med att ha så mycket överflöds hud som jag har är att när jag springer så har det hänt mer än en gång att magen kraschar och jag blir dålig i magen. När man ska springa såna här långlopp så är det inget man önskar sig direkt.

Väl vid starten så försvann all nervositet och jag kände att jag kunde börja springa som jag ville. Tanken var att vi skulle ligga i 6.30 tempo genom hela loppet så det var i den takten det bar iväg. 

De första kilometerna gick som hejsan och jag hade just blivit varm i kroppen när vi sprang in i en riktig störtskur som svalkade av oss. Den varade bara i några kilometer och efter de så var de toppenväder hela vägen.

När vi passerade varvningen och jag hade fått "prova på" att springa i alla backar längs banan så kunde jag gå på in varv 2 med ett helt annat självförtroende. Jag visste att fortsätter jag bara mata i min egen takt och inte går ut för hårt så kommer jag att greja det här!

Jag och R som båda sprang halvmaran, notera hur han till och med hunnit bytt om innan jag nått mål, lite olika nivåer där tror jag ;)

Efter de två första backarna på varv två så gick jag som in i en "dö period" där benen kändes tunga och klumpiga trots att det var utförslöpning. Då det var ca 6 kilometer kvar av loppet så började jag bli lite orolig över att jag inte skulle klara mig ända in. Som tur var hade jag ju mamma som farthållare under hela loppet och hon pladdrade på obehindrat vilket gav mig en chans att koppla bort hjärnan från de som kändes negativt. Väl framme vid toppen av sista branta backen och 2 kilometer kvar till mål så visste jag att de var klart, jag skulle klara mig under utsatt tid och jag kände att kroppen hade bra styrka kvar för att springa hela vägen in i mål.
När vi kom in igenom Nordingrå och publiken hejade fram oss (eller täten på de som höll på vinna kvartsmaran då de gick imål samtidigt) så kände jag hur all press lyfte från mina axlar och jag kunde släppa loss benen för att spurta in i mål!

Det var en rejäl erfarenhet att veta att jag klarar 21 kilometer i ett av Sveriges tuffaste maratonlopp. Det ger mig en ordentlig boost inför sommarens sista lopp som är Lidingöloppet i slutet på September. Den gången är det 30 kilometer som ska övervinnas.

Dagens tid?
2 timmar 12 minuter och 31 sekunder!

Ännu en medalj till vitrinskåpet, de finaste jag har här i lägenheten.