Jag har aldrig sett mig själv som FET.

Sitter vaken nu fast jag borde sova då jag jobbar imorgon. Imorgon efter jobbet så åker jag upp till Övik och ska träffa flera av mina kompisar som jag inte har träffat sen innan min operation. Tror inte de bryr sig så mycket men det känns som om det är en annan person som åker upp dit.

Där jag är idag går inte att jämnföra med hur jag var förra sommaren. Jag känner att jag idag har en helt annan kontroll över mitt liv vilket är en otrolig känsla.

Missförstå mig inte, jag är fortfarande samma barnsliga Andreas, det kommer jag alltid att vara. Men nu är jag inom  de rätta ramarna.

Det ska bli riktigt kul att åka upp. Riktigt riktigt kul.

Jag har suttit och tittat på youtubevideos hela kvällen på före och efter bilder på opererade och jag måste säga att någonstans i den där skaran ska jag finnas en dag jag också. Jag tänker lyckas med det här.

Om jag ska genomföra en sak från punkt A till punkt Ö i mitt liv så är det fan det här!

Jag är en god bit påväg. Jag har i dagsläget gått ned strax över 46kg och inom en månad hoppas jag på att vara nere under 100kg. Då kommer livet att kännas riktigt overkligt ska jag säga för jag har inte varit under 100 kg sen 1:an på gymnasiet. Det är 6 år sedan. Helt jävla otroligt länge.

Jag förstår inte hur det kunde gå såhär långt men jag är glad att jag nu har vänt. Nu är jag påväg hemåt igen, hem för att hitta mig själv.

För vad man än säger så har jag aldrig sett mig själv som Fet. I mitt huvud har jag varit en helt annan person. Det är den personen jag vill släppa fram nu.

Fast först ska jag avsluta det här. Förhoppnings så växer han fram i samband med att jag krymper.

Over and Out.