Jag gjorde de! Lidingöloppet!

Jag klarade det! Jag verkligen gjorde det!

För ganska exakt ett år sedan så sprang jag som sagt mina tre första kilometer i Portugal och idag så besegrade jag tre mil!

Som jag skrivit innan så åkte vi ned till Stockholm redan igår, vi var ett stort gäng från jobbet som åkte ned. Förmiddagen idag ägnades åt att:äta rätt, klä mig rätt och sen till sist; att försöka hantera mina nerver.
Jag var totalt utom mig av nervositet innan loppet skulle starta och visste knappt vart jag skulle vända mig.

Vi tog oss till starten och jag var sist ut av alla på jobbet att starta så de blev en 30 minuters väntan på egen hand innan de var dags för mig.
Startskottet gick och iväg bar det, jag kan ärlig talat inte minnas hur jag sprang de första 10 kilometerna annat än att efter 38 minuter så strejkade magen (som vanligt) och jag var tvungen att hoppa ut i en buske. Efter de buskbesöket så var de som att den största nervositeten försvann och jag kunde börja njuta av allt runt mig.

En helt fantastisk stämning med över 20 000 löpare gjorde att du hade sällskap runt dig genom hela loppet!
När jag passerade 15 kilometer så var humöret på topp och jag kände mig riktigt stark.
Vid 20 kilometer så var jag inte fullt så stark. Plötsligt så blev varje steg jag tog de längsta som jag någonsin sprungit utan och stanna vilket gjorde att de blev psykiskt väldigt jobbigt att veta att jag skulle springa 1 mil till.

Jag försökte att dela upp distansen så att varje kilometer blev till något som jag kunde relatera till, 7 kilometer vart ett varv på skyttis, 5 kilometer blev ett "pricka tiden" lopp i Portugal och de sista 3 kilometerna blev ett varv på hörnsjön!

Vid två tillfällen var jag tvungen att gå och de var först vid 25 km uppför den fruktade abborbacken. Sen 3km senare så gick jag upp för första krönet på "Karins backe".
De sista 200 meterna när jag sprang på upploppet in mot mål var bland de bästa i mitt liv.

När jag kom i mål så stod mamma och Tomas där och tog emot mig. Helt tom på energi så kunde jag inte göra annat än gråta trots att jag var överlycklig.

Nu ska jag äta på Max sen ska jag åka hem till norrland igen. Med mig ska jag ta alla underbara minnen och ett par riktigt ömma ben!









- from my awesome iPhone!

D-day

Vaknade just här på skolan efter att ha sovit på en skola här på Lidingö.
Nu börjar en lång dag av förberedelser innan klockan slår 13.50 och de är dags att sätta igång benen.

De är en spänd stämning bland oss grabbar som delat sovsal och det märks att de är fler än jag som är nervös.

Tankarna snurrar runt, runt i huvudet på mig. Vad ska jag äta, hur ska jag klä mig och vad ska jag ha för plan?

Nu är det dags att packa ihop väskan, klä sig och bege sig mot frukosten.

Önska mig lycka till!

- from my awesome iPhone!

Nu är jag påväg! Nerver!

Nu sitter jag i bilen påväg ned till Lidingö, Stockholm. Nerverna sitter just nu utanpå kroppen och jag vet knappt hur jag ska förbereda mig.
Såg min spegelbild i skyltfönstret nyss och jag såg minst ut att väga 120 kg och kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle klara av att springa ens 1 km.
Givetvis är detta bara inbillning men de speglar lite av tankarna som flyger genom mitt huvud just nu.

Oktober förra året så var jag i Portugal på min första träningsresa med Springtime. Dag 1 där så sprang jag mina första 3 km i sträck efter operationen. I slutet på veckan hade jag även lyckats (med fantastisk hjälp) fått ihop min första miltid när jag genomförde bergspasset.

Nu ganska precis ett år senare så ska jag springa Lidingöloppet, 30 kilometer. Att få genomföra de loppet skulle betyda otroligt mycket och skulle kännas som ett kvitto på hela den livsförändring jag har gjort sen dec 2010.

Fem timmars bilfärd är de kvar innan vi är framme och jag får hämta ut min nummerlapp. Vi är 11 st som ska övernatta på en skola ikväll så de kommer nog bli en hel del löparprat och nerver ikväll innan de är dags för att sova.

Mest troligt så kommer jag behöva ventilera mig mer innan loppet så håll utkik efter fler inlägg. Om inte annat, ses på andra sidan! :-)


Bjuder på lite inspirationsbilder från start till slut :-)













- from my awesome iPhone!

Sista hårda passet inför Lidningö

I ett endorfin-rus så är jag tillbaka. Ikväll så avverkades sista hårda passet inför Lidingöloppet.
Kände idag när jag satt på kroppen att jag var tvungen att få till ett sista pass så jag drog iväg ett inlägg på Facebook för att kolla om någon var på (min kära moder som jag brukar övertala att vara draghjälp jobbade tyvärr). Efter bara några minuter fick jag ett oväntat napp från Kim. Alltid roligt med nya träningskompisar så vi bestämde oss för att han skulle hämta upp mig hemma vid 19.15 när jag slutat.

Tanken med kvällens pass var att det skulle bli tre varv runt stora varvet på Hörnsjön och att det skulle gå i ett relativt lugnt tempo. När vi bar iväg så kändes benen pigga och vi pratade på om allt möjligt. Kim var osäker på hur länge han skulle orka då de var ett tag sen han tränade och det här var hans "komma igång igen pass".
Efter första varvet så hade jag fått bra värme i kroppen och vi behövde bara stanna ett kort stopp på 2-3 minuter för att dricka innan de bar av igen. Efter halva tredje varvet fick jag (jävligt oväntat....) ta genvägen tillbaka på parkeringen för att låna muggen där. En tacksam extra vila för Kim som gjorde ett grymt jobb på sitt första pass. Väl tillbaka i spåret så lät vi benen rulla på utför innan vi snart kom upp på parkeringen igen efter att ha besegrat den långa uppförsbacken som avslutar varvet.

Där på parkeringen så blev de en sista kort vattenpaus innan vi gav oss ut igen. Stackars Kim gjorde en hjälte insats då sänkte den totala kilometer tiden från 6.26min/km till 5.58 min/km bara på sista varvet.

När vi för sista gången siktade in oss på den långa sega uppförsbacken så drev vi på varandra och faktiskt ökade tempot ytterliggare i uppförsbacken.

I mål kom vi på 1h 02min, sträckan blev 10,4 km och vi hade en snitt kilometer tid på 5.58 min/km

Tack för ett bra pass och en grym insats Kim.

På onsdag så blir det ett lugnt och försiktigt (på riktigt) 5 kilometerspass i lidingöloppstempo så jag får vänja mig att hålla rätt fart inför på lördag.

Nu blir de NHL 13 innan de är dags för att sova.

Mörkerlöpning, skratt och torra byxor.

Den där lugna kvällspromenaden för att rensa tankarna och få lite frisk luft blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Petra hämtade upp mig och vi åkte ut till Tobias för att lämna lite saker samt fråga om han skulle hänga med, visst han var på men vi bestämde att vi lika gärna kunde utgå från hans hus istället för att åka tillbaka in till stan igen.

Så vi tre +  Tobbes hund drog iväg på den skogstig som finns i närheten. Efter själva elljus-spåret lyste lamporna men efter att gått i tre km kuperad terräng så vek vi av ut på en bilväg som skulle leda oss tillbaka.
Varm i kläderna och med humöret på topp så föreslogs det att vi skulle jogga hem. Sagt och gjort så gav vi oss iväg. Helt kolsvart så tog de en stund innan ögonen vande sig och jag var mest livrädd för att snubbla och göra illa mig inför Lidingöloppet.
Men gud var roligt de var och Tobias som är mest tränad av oss tog täten och fick agera hare och jag fick känna av att springa på gränsen av vad kroppen vill helt utan att behöva fundera på diverse olika magproblem då jag hela tiden fick se vart jag satte fötterna. Så de sista 3 kilometerna så varvade vi utförslöpning, flackt samt en rejäl stigning som skulle vara spännande att pröva i dagsljus.
Dryga 45 minuter var vi ute och man kände sig riktigt härligt utmattad när vi var tillbaka.

Ett skönt bevis och en spark i rätt riktning mot att få ge sig på ordentlig löpträning igen.

Nu blir de yoghurt, müsli och sömn :)

Tack Petra & Tobias för en rolig kväll!

Kvällspromenad

Hej, tänkte bara dra iväg ett snabbt inlägg innan jag beger mig ut.
Idag så har jag haft en riktigt okey dag trots att jag imorse såg fel på schemat så jag var på jobbet en timme tidigt (hellre de än en timme sent).
Kunde i lugn och ro dricka kaffe, snacka skit och göra mig i ordning för dagens jobb. Så dagen har bestått av jobb från 11.45 till 21.15 när jag slutade därför kände jag mig jättepepp på en promenad efter jobbet så jag drog iväg ett sms till Petra som var på. Så nu är man ombytt och klar och väntar på att hon ska komma förbi.

Ska bli skönt med frisk luft efter en dag inne!



- from my awesome iPhone!

Nya tag.

Efter en ledig dag hemma och en möjlighet att samla tankarna lite så har jag kommit mer tillfreds med mig själv. 

Idag så har jag hunnit med att städa och tvätta här hemma samt gjort matlådor för 1,5 vecka framåt så att det ska finnas bra mat hemma istället för att småäta när jag ätit. 

Sen på eftermiddagen så hann jag med att köra lite styrka hemma innan de blev en timmes promenad i ösregnet med stavarna. 

Nu blir det lite tv-tittande med Petra innan de blir dags att sova. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.

Bjuder på en av mina favorit insperationsvideos. 

God natt och tack för att ni läser.

En ofokuserad rädsla för mig själv.

Just i detta nu så sitter jag hemma i min soffa, lägenheten skulle behövas städas och kroppen motioneras. Men orken finns inte där, viljan till att göra något har inte funnits där på hela veckan.
Det är bara 9 dagar kvar till Lidingöloppet men kroppen och hjärnan samarbetar inte just nu.

Jag är en kille som behöver struktur i mitt liv, där träningspassen är upplagda och där jag får veta vad som skall göras. Missförstå mig inte, jag har tillgång till all sån hjälp med möjlighet att få bra tips och råd gällande både kost och träning men jag fixar inte att applicera det i de verkliga livet.

Det är ganska genomgående för mig som person, jag är väldigt duktig på att lära och visa andra hur de ska göra för att bli bra på något. Däremot så måste jag jobba stenhårt med fullt fokus för att lyckas med samma sak själv.

Många frågar mig hur jag kunde gå upp så i vikt från början med en mamma som tränar så mycket och jag själv som verkar så kunnig och insiktsfull. Sanningen är den att jag inte vet, att jag just då fokuserade på annat. Nu har jag fått en andra chans och jag är livrädd för att tappa fokus, att komma in i de onda cirklarna som leder mig tillbaka till mitt gamla jag.

Med mitt gamla jag så pratar jag inte bara om att vara tjock, utan den gamla person som var dryg istället för varm, som ljög för att inte verka dålig medan han tryckte ned andra och som blundade för alla brister medan han stannade i sin egen bubbla där allt verkade bra. Idag ser jag mig själv som långt ifrån den personen men så fort jag börjar halka runt och tappa fokus så känner jag hur de blir mitt naturliga sätt att vara.

Det äcklar mig.

När jag har skrivit klart det här inlägget så ska jag städa hela min lägenhet, inte för att den är jättestökig utan för att jag mår som bäst när de är cleant runt mig. Sen ska jag förbereda matlådor för en vecka framöver.

Imorgon hoppas jag att finna motivation att ge mig ut och träna. För jag vill inte gå tillbaka, jag vill inte äcklas av mig själv.

Till sist så vill jag be om ursäkt, jag har ljugit, tryckt ned och dragit undan så många under årens lopp. Det var aldrig er det var fel på. Det var mig.

Time to clean...

Bålövningar, stelkropp och löpgrupps premiär!

Efter en underbar helg i Åre är jag nu hemma i Örnsköldsvik och min lägenhet igen. Vaknade i stugan imorse av att mamma väckte mig och föreslog att jag skulle inleda morgonen med ett ordentligt bålpass samt en promenad. Sagt och gjort så skuttade jag ur sängen. Bortskämds som man bara kan vara när man är hemma så stod frukosten på bordet så efter att ätit en tallrik med yoghurt och müsli så blev de 30 minuters bålövningar sen en tre kilometers promenad. Solen sken och fjälluften verkligen väckte hela kroppen.

Därefter så var det dags för en fyra timmars bilresa hem där kroppen riktigt fick stelna ihop på nytt igen vilken inte var så jäkla bra då jag hade ett löpass kvar nu ikväll när Brux löpargrupp hade säsongs premiär.  Men de gick inte fullt så dåligt som jag trott. Efter uppvärmningen så hade kroppen vaknat igen och jag kunde genomföra passet även om baksida lår skrek illa när gick utfallssteg i uppförsbacke.

Nu är det dags att ta reda på tvätten för att sedan krypa till kojs. Imorgon börjar en ny vecka med nya utmaningar.

Hörs!

Slalombackar, takläggning och underbar natur.

Som jag skrev tidigare i veckan så spenderas helgen i Åre. Främst är jag här för att hjälpa till med att byta taket på stugan som familjen har här uppe. Jag är även här för att besegra en slalombacke.

Lång historia kort så är min mor väldigt, väldigt tränad om man jämför med mina kompisars mammor. Så när vi är här uppe hela familjen så brukar hon alltid ge sig ut på någon löprunda och inte alltför sällan så involverar de att hon springer uppför en slalombacke. Det här något som jag alltid velat ge mig på men varit på tok för otränad för att klara.
Så nu i helgen när jag är uppe och dessutom håller på att förbereda mig för Lidingöloppet så tyckte jag att det var dags!

Självklart kunde jag ju inte ge mig iväg på egen hand utan jag behövde ju lite pepping så min mor hängde villigt med upp trots att hon redan avverkat dagens pass. För att inte knäcka mig själv och ta ut all energi i början så beslutade vi att jag skulle springa 30 sekunder, gå 30 sekunder, springa 30 sekunder osv.. Så iväg bar det uppför första branten så undrade jag vad fan jag givit mig in på samtidigt som jag försökte fånga alla intryck som man får när man springer ute i naturen.
Fjället är ju underbart vackert och det gäller att öppna ögonen och se sig omkring när man är ute. Efter ungefär halva backen så kände jag hur orken började tryta och vi tog en 60 sekunders gång vila istället för 30. Efter de så orkade jag bara ett fåtal 30 sekunders intervaller till innan jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. Så de sista 100 meterna uppför blev de någon form av försök till fartfylld gång upp emot toppen (tänk skadeskjuten älgkalv) men till sist så var jag där uppe!

Den här helgen gick de inte, jag klarade inte av att besegra berget helt även om jag tog mig till dess topp. Mitt mål det är att kunna hålla 30 sekunders intervallerna hela vägen upp. Datum för de målet är ännu inte satt men jag lovar att återkomma om det.

Här nedan kan ni se lite bilder ifrån fjället.

Jag tog mig till toppen till sist och där var det fantastisk utsikt över Åresjön.

Åreskutan i bakgrunden.

Åreskutan

Skidliften som på vintern för en till toppen :)

Naturen runt omkring

Tog ett kort påväg ned därifrån. Såhär såg de ut där vi sprang.

Nu ska jag avnjuta en lördagskväll med familjen innan de bär av hem till vardagen imorgon.
Hörs så länge!