28 februari 2013

Nutrilett, Bukplastik och ett tajt schema

Idag så har jag varit ledig från jobbet och nu när tre dagar har gått sen Öppet spår så känner jag att kroppen har fått återhämta sig ordentligt. Fortfarande är ljumskar, vader och axlar ömma så någon tuffare träning är inte aktuellt förrän efter helgen men jag har laddat upp mitt immunförsvar tillräckligt för att kunna börja nästa lågkalori diet. 
Jag kommer att under tre veckor ligga på en flytande nutrilettdiet med målet att nå under 80 kilo. Anledningen till varför jag går ut och kör en hård diet istället för att sakta men säkert tappa kilona är för att spara tid. 

Som jag tidigare skrivit så ligger min gräns för att få operera bort överflödshuden på 81 kilo, när jag var på besöket i Sollefteå så berättade läkaren för mig att när jag når den vikten så ska jag ringa tillbaka till Sjukhuset och kommer då inom en månad bli kallad på ett återbesök hos honom, efter det besöket så kommer jag att bli opererad inom 3 månader via vårdgaratin för västernorrland. 
Då en bukplastik är en ganska omfattande operation då de skär i en ganska stor del av kroppen så kommer jag ha träningsförbud i sex veckor efter operationen förutsatt att inga komplikationer uppstår.

Matematiken är ganska enkel för att räkna ut ett scenario. 
Om jag under dessa 3 veckor går ned under viktkraven så kommer jag kontakta sjukhuset senast v12, om allt då flyter på som de ska så kommer jag vara på återbesök senast v16 och efter de besöket så kommer jag vara opererad senast v28. Om operationen går som den ska och jag inte stöter på några komplikationer så kan jag börja träna för fullt igen v34. 

New York City Marathon går den 3 november v44. Det innebär att jag måste komma tillbaka i så pass bra form att jag klarar att springa ett marathon på 10 veckor. Detta efter att ha haft träningsförbud i sex veckor. 

Nu kommer jag ju kunna träna hela vägen fram tills operationens datum men jag kommer fortfarande tappa en hel del under de sex veckor jag inte tränar, nu är jag inte någon expert på träning men jag vet så pass mycket att om jag vill klara NYC Marathon under fyra timmar så kommer det vara disciplin hela vägen som gäller. 

Så mina vänner och alla som jag känner, jag kommer troligtvis inte vara festens medelpunkt eller ens delaktig på festen under 2013, mitt fokus kommer ligga hos mig själv. 

27 februari 2013

Tillbaka i vardagen

Innan loppet så skrev jag om Alectas tjänst  där man kunde skicka en hälsning till åkarna ute i spåret. Jag vill bara ta tillfället i akt och tacka er som skickade hälsningar till mig. Det var fantastiskt roligt att se dem efter spåret och de gav mig den där lilla extra kicken när orken och motivationen var låg.



Nu i efterhand när kroppen fått hämtad igen sig efter loppet så känns det ganska bra, igår så var jag ledbruten och varje rörelse kändes genom hela kroppen. En kompis från Härnösand var på besök så han, jag och en till for på badhuset och ägnade eftermiddagen åt att ligga i relaxen, kan säga att det var exakt vad min kropp behöver. Idag så känner jag bara av ljumskarna och låren, igår så hade jag ont i exakt hela kroppen. Träningsmässigt så kommer jag ha hel träningsvila fram till söndag då jag kommer springa med Brux löpargrupp, känner att det kommer bli ett perfekt komma igång pass efter det här. Tror det är viktigt att jag låter kroppen återhämta sig ordentligt.

Sen har jag ju problemet med bukplastiken också, som jag tidigare skrev så är jag tvungen att gå ned till 81 kg för att få överflödshuden på magen bortopererad och med all mat och extra näring jag tryckt i kroppen i samband med Öppet spår så har jag gått upp den vikt jag hade gått ned innan så jag är tillbaka på 86,1 kg. Så 5,1 kg måste alltså försvinna så snart som möjligt för att jag ska få den operation som jag så länge hoppats på. Det blir nästa utmaning att ge sig på, det är bra att ha nya mål varje dag.

Nu är jag tillbaka på jobbet för första gången på en vecka så nu är det fullt ös som gäller!

25 februari 2013

Mitt Öppet Spår - Sammanfattning

Så tog jag mig i mål till sist, ett tag trodde jag att det aldrig skulle ta slut.

Dagen med stort D började klockan 05.00 när väckarklockan ringde och det var dags att göra sig klar, äta frukost och springa på toaletten typ 10 gånger då jag inte ville riskera att behöva köa borta vid startfältet eller göra om Lidingöloppets succé och göra nummer två bakom en kyrkogård en mil in på loppet. Vid 06.00 så hade vi hunnit tagit oss till starten och lägga ut våra skidor för att få en i alla fall hyfsad plats. Den sista timmen innan start ägnades åt att studsa fram och tillbaka, promenera och småjogga för att hålla värmen. Personligen så hade jag mer problem med att hålla min nervositet i schack än att hålla mig varm.

Klockan 07.08 gick äntligen starten för oss motionär och ett lämmeltåg av fullblods idioter gav sig iväg på en 90 kilometer lång skidtur. Första biten handlade mer om att hålla grejerna hela än att åka skidor då alla knuffades och trängdes om att komma iväg så fort som möjligt. Fram till första vätskekontrollen som var Smågan så gick det mycket uppför och jag fick hela tiden påminna mig själv om att jag faktiskt skulle orka nio mil och att det inte var lönt att hänga på de snabbare åkarna, så istället höll jag mig till veteranledet och trampade på i deras takt, något jag var väldigt tacksam för när vi nådde toppen då jag hade tillräckligt med energi kvar för att börja staka.

Just stakningen var något som jag skulle få jobba mycket med och hela tiden hade jag Andreas Domeijs ord i huvudet ekandes "raka ben, jobba med magen, inte med armarna sätt ned staven i backen så att de ger effekt". Mellan Smågan och Mångsbodarna var det nästan bara stakning som gällde och jag började tidigt känna av de i axlarna. Farten rullade på bra mellan Mångsbodarna till Risberg men där började sedan en tung stigning, det var inte en brant backe utan snarare en långsam stigning som sög musten ur kroppen. Det började även bli varmt i luften vilket gjorde att spåren blev tröga och sörjiga att åka i.

Så efter att ha tagit mig till Evertsberg så var jag osäker om jag skulle kunna fortsätta loppet, benen var tunga, kroppen tom på energi och jag hade svårt att jag skulle klara de 43 kilometer som var kvar. Så jag tog ett litet mentalt break på 15 minuter, lämnade in skidorna att få lite ny valla på sig och gick på toa. Efter att ha fått i mig mer energi, fått fundera en liten stund så beslöt jag mig för att fortsätta loppet.

Åkningen var fortsatt tung men hela tiden försökte jag intala mig själv att det värsta var gjort, till slut efter att ha krigat mig igenom Oxberg så nåde jag Hökberg och vilka stod inte där om inte Mamma och Tomas, mamma hade kört sitt lopp rekordfort och kom i mål som fjärde dam vilket gjorde att hon både hunnit duscha, äta och tagit sig till Hökberg för att möta mig. Där hällde de i mig sportdryck och gav mig en ordentlig pepp inför de kvarvarande 20 kilometerna. Mamma uppmärksammade mig på att jag hade två timmar på mig att nå under 10 timmar vilket tidigare hade varit mitt mål med loppet. Med den vetskapen och med ny energi gav jag mig iväg på den utförsåkning de sista två milen innebar. Den lättare åkningen och vetskapen om att jag hade möjlighet att nå mitt mål gjorde att jag åkte snabbare och starkare än innan.
Med 9 kilometer kvar av loppet hade jag passerat den sista vätskekontrollen i Eldris och när jag tittade på klockan så såg jag att det fortfarande fanns en chans att hinna. Som en skänk från ovan så hann jag upp en klunga som jag kunde ha som draghjälp och för varje kilometer som gick så såg jag på klockan hur jag kröp närmare att nå mitt mål. Med fyra kilometer kvar så saktade klungan in men jag kände att jag hade fart och kraft nog att fortsätta så jag bytte spår och körde om, sen började en lång nedräkning kilometer för kilometer och när jag kom in på sista kilometern in mot Mora så visste jag att jag skulle greja det.
De sista krafterna tömdes och i mål kom jag på tiden 9 timmar, 49 minuter och 40 sekunder.
För den vane åkaren så är det ingen vidare tid men för mig så är de ett OS-guld.

Det går inte med ord att beskriva hur lycklig jag är över att kunna göra något som jag för två år sedan såg som en omöjlighet. Nu är kroppen lättare och energin läggs på saker som jag faktiskt mår bra av.
Fy fan säger jag bara. Fy fan vad glad jag är just nu.

Så gick mitt första Öppet Spår till men känner jag mig själv rätt så är det inte det sista!

Den rosa mössan och det skeva leendet bjuder jag på, man är inte snyggare än så efter 9 mil!

24 februari 2013

Den sista uppladdningen

Nu är vi framme i Sälen och den sista uppladdningen har nu påbörjats inför morgondagens lopp. På vägen hit så passerade vi Mora, där fick jag se målgången, alla åkare som trötta tog sig i mål efter att de åkt dagens lopp. Varenda nerv i kroppen är på helspänn inför morgondagen.
Det är sju vätskekontroller och jag kommer dela upp loppet efter dessa. Att åka så bra som möjligt mellan varje kontroll och dricka en gång mellan varje kontroll samt i kontrollerna för att bibehålla energin genom hela loppet.
Min största oro ligger i föret, idag så började det var på minusgrader men avslutade med 3 plusgrader och sol. Om de blir samma före imorgon så kommer jag få valla om efter halva vägen och jag kommer få göra det på egen hand. När jag vallar så kan verkligen allt hända, då jag saknar kunskapen. Förhoppningsvis finns de hjälp och tips att få vid vätskestationerna.

Tomas tyckte att jag skulle skaffa en mössa som syndes bland de andra åkarna så han köpte en åt mig inne på Vasalopps-mässan. Nu kommer jag definitivt synas!




Dags att äta middag innan vi beger oss tillbaka till stugan för att ladda batterierna, då de inte finns någon mottagning i stugan så vet jag inte om jag hinner skriva något mer så jag vill passa på att tacka för allt stöd, tänk på mig i morgon.

Andreas

“If you can’t win, make the guy ahead of you break the record.”


23 februari 2013

Jag kommer att fixa det här

Nu är väskorna packade och klara och snart kommer mamma för att hämta upp mig, inatt så kommer jag sova hemma hos dem i Hörnett för att vi ska kunna resa ned mot Sälen så tidigt som möjligt imorgon bitti. Det var länge sedan jag var såhär nervös, trots min nervositet så känner jag mig redo.
Jag kommer att fixa det här, jag kommer att fixa 9 mil skidor. Det kommer inte gå fort, det kommer inte vara lätt men jag kommer att fixa det. 

Det är den bilden jag har framför mig, hur jag överlycklig passerar mållinjen och spränger ännu en gräns, en kompis frågade mig varför jag väljer att åka, svaret är enkelt -  För att jag kan. I så många år så backade jag ur saker som jag egentligen ville göra för att jag inte kunde, jag var inte tillräckligt bra tränad, hade inte de förutsättningarna som krävdes. 
Nu har jag alla förutsättningar som krävs, bra träning, bra coachning och en kropp som gör som jag vill. 
Så nu KAN jag göra det jag vill och därför gör jag det. 




20 februari 2013

Den sista pressen

Dags att sätta en sista press på mig själv, jag har varit väldigt mycket fram och tillbaka hur jag ska göra men jag tror det kommer göra mig gott att inte kunna smita undan.

Mitt startnummer på måndag är: 15375 och genom att gå in på Vasaloppets hemsida så kan du följa mig genom hela loppet, både online och via din mobil.
Jag har ingen som helst mål att åka fort, bara att genomföra hela loppet i en jämn fart. Så om ni är intresserad av att se hur det går för mig så klicka in er och kika.



En annan häftig sak som man kan göra på måndag och som jag hoppas mina vänner i alla fall passar på och gör, är att skicka en hälsning. Alecta som sponsrar Vasaloppet har tagit fram en tjänst där man kan skicka ett meddelande med bild till de som åker. Meddelandet visas sen på skärmar som sitter efter banan och aktiveras av chipet som varje åkare har med sig. På så sätt så får alla chansen att se just sitt meddelande och  då 9 mil är en lång väg så kommer den där boosten att få se sitt namn på skärmen betyda mycket. 
Tjänsten är kostnadsfri så om ni känner någon som åker, passa på att hylla dem!

För att skicka en hälsning till mig så klicka på den här länken, sök på Andreas Wallin och välj killen som är född 1989 så har ni mig där. Jag skulle verkligen uppskatta det.


Sådär kan en hälsning se ut! :)


19 februari 2013

Långpromenad

Den där lilla promenaden drog visst ut på tiden. Jag och Brittany gick hemifrån mig vid 19.30 tiden och två timmar senare så var vi tillbaka, jäklar vad skönt det var att få röra på sig. Det kändes att kroppen varit still i ett par dagar. 12 kilometer fick vi ihop och det får bli en bra uppvärmning av kroppen, imorgon så är jag ledig hela dagen och då har jag ett skidpass inplanerat med mamma.
Jag vet inte upp-lägget på det än men jag tror att det kommer bli ganska hårt för att trigga igång musklerna innan jag kör ett lugnare pass senare i veckan.

Hur som helst så känns det toppen att vara tillbaka på banan igen och jag är riktigt taggad för måndagens lopp.

Positiva nyheter, både träning och viktmässigt

Äntligen dags för lite positiva nyheter! 
Jag är tillbaka i träning efter förkylningen, tror jag aldrig mer vill röra en främmande människa, jävlar vad irriterad jag har varit på mig själv de senaste dagarna. Idag på morgonen så körde jag 45 kilometers styrka hemma med boll, matta och pull-up stång. Kände långt ifrån samma tryck i kroppen som innan men ändå skönt att vara tillbaka igen. Ikväll så jobbar jag till 19.45 sen blir det en snabb promenad/lätt jogg ute för att låta lungorna jobba igen. 
Imorgon är jag helledig så då ska jag ge mig ut på skidorna, kommer max hinna 2-3 längdpass innan Öppet spår så nu gäller det att göra det bästa av varje träningstillfälle, jag har just läst igenom en "walk trough" på hela Vasaloppet skriven av en van åkare, det låter som en helt fantastisk upplevelse om du lägger upp loppet rätt men det är som mamma sa till mig tidigare i veckan, 9 mil är på min absoluta gräns vad min kropp klarar av, jag måste vara inställd på att jag kommer få slita tungt, de sista 5 milen kommer behöva gå på ren vilja.
Det är jag inrikad på, det är de som är min styrka också. Min svaghet har varit viljan att ta sig iväg, väl ute så har jag oftast varit starkare än vad jag trott. 

En annan härlig nyhet var att idag så hade jag veckovägning gällande viktnedgången för bukplastik, jag har gått ned 2 kg och har 3,9 kg kvar tills jag når mitt mål på 81 kg. Det känns skönt att vara på rätt väg och som jag skrev i inlägget innan så kommer jag kunna satsa hårdare på viktnedgången efter Öppet Spår då jag inte behöver kräva lika mycket av min träning då.

Nu är det dags för en dusch innan jag ska göra mig klar för jobbet. 

Dagens låt

17 februari 2013

Nu ser vi positivt på det här!

En helg i sjukdomenstecken börjar nu lida mot sitt slut och jag känner mig friskare även om jag fortfarande störs av min förkylning, kommer köra träningsvila även imorgon men på tisdag så hoppas jag att min hals ska vara frisk. För då är det mindre än en vecka kvar till Öppet spår och jag måste hitta tillbaka till grundkondisen som så fort försvinner när man slutar träna. 
Förhoppningsvis så kommer jag få till något pass med Andreas Domeij också den här veckan, jag behöver den där sista teknikputsen och självförtroende knuffen inför loppet.
Jag är helt klart positivare nu än vad jag var igår även om jag fortfarande är besviken över att jag inte kunde åka Fabriksloppet.
Den här veckan kommer jag sikta på att äta på fasta tider, ge kroppen bra med energi i form av bra mat. Jag  kommer även strunta helt i dieten för bukplastiken den här veckan, om jag ska klara 9 mil skidor så går det inte att snåla.
Efter måndag så har jag inga fler tävlingar inplanerad förrän i maj och kommer då kunna dra ned på kosten på ett helt annat sätt än vad jag kan göra när jag ska förbereda mig inför ett lopp. 

Så, det var de jag hade på hjärtat ikväll.
Tack för att ni läser och tack till alla er som stöttar mig när det går åt skogen.

2010... Det är skönt med lite före och efter bilder ibland så man får se skillnaden.


Halloween 2012

16 februari 2013

Missat fabrikslopp men taggad inför Öppet spår

Det blev inget fabrikslopp för mig idag, förkylningen ville inte ge med sig.
Imorse vaknade jag tjock i halsen och fick blodsmak i munnen när jag djupandades, jag som aldrig brukar bli sjuk...

Så sur och eländig så fick jag ringa morfar för att säga att han inte behövde preparera mina skidor inför loppet. Sen vände jag mig i sängen och sov ett par timmar till.

När jag sedan klev upp så var jag lite gladare men fortfarande besviken över att inte få åka, men mor skulle fortfarande åka idag så jag tog mig upp till Skyttis för att stötta och heja på henne i alla fall.

Visserligen kändes det förbannat surt just när starten gick men efter det så gick de inte längre att vara på dåligt humör. Över hela stadion så pulserade det av positiv energi och laddade människor. Alla var glada och hejade på varandra och när mamma sedan gick i mål som totalt tredje dam och etta i sin klass så fanns de bara lycka i kroppen.

Idag så missade jag fabriksloppet, med 260 åkare och blev ändå förundrad över den energi och glädje som jag mötte.
Om en dryg vecka så tänker jag stå i startfållan redo för mitt första Öppna spår någonsin, då kommer jag vara glad att de var den här helgen som min kropp valde att bli sjuk.

P.S
Att ladda upp med att springa på stan utan jacka och dela ut rosor och kramar till främmande människor två dagar innan en viktig tävling kanske inte var de smartaste jag gjort, nästa år så hoppas jag att bara ha en person att krama på alla hjärtans dag, mindre smittrisk så.
D.S

- from my awesome iPhone!

15 februari 2013

Meddelande till min förkylning.

Hej kära förkylning, imorgon så ska jag åka Fabriksloppet så den där onda halsen och den där orkeslösheten som du ger mig, de måste tyvärr försvinna. Om jag inte vaknar symtomfri imorgon så kommer jag mest troligt att vara landets argaste människa. 

Det vill ingen.



Mvh/
En sjuk och irriterad Andreas

Nej men skämt o sido så är jag riktigt orolig över om jag ska kunna åka morgondagens lopp. Redan igår så var jag ordentligt däckad med huvudvärk, sov bort en stor del av kvällen och sen gick jag och la mig tidigt men trots de så vaknade jag imorse med ont i halsen och en orkeslöshet i kroppen.
Den vägrar ge med sig så jag försöker nu att dricka mycket, käka C-vitamin och tog just en värktablett, om jag inte vaknar symtomfri imorgon så finns det ingen chans i världen att jag klarar av att åka 41 kilometer på längdskidor, jag vill inte heller utsätta mig för den pressen om jag inte är frisk heller för det kan då sluta med att jag ligger orkeslös hela nästa vecka och det är bara en dryg vecka kvar till Öppet Spår och där måste jag vara i toppform för att ha en chans!


Så nu ska jag forsätta att kurera mig, det måste gå att bli frisk.


Allehandas bild på rosutdelningen


14 februari 2013

Rosutdelning, min alla hjärtans dag

Jag måste bara få berätta om mitt äventyr idag, det är ju alla hjärtans dag idag och den firade jag på stan. Redan i tisdags så började en plan växa,om än oseriöst från början... att på alla hjärtans dag springa runt på stan och dela ut blommor till alla singeltjejer jag möter. Efter att på tisdagskvällen postat min plan på Facebook och där kunnat se de positiva reaktionerna som genast kom så kände jag att de här var ju tvunget att bli verklighet.
På alla hjärtans dag så är det ju rosor som gäller och de är ju ganska dyra så jag hade tyvärr bara råd med 12-13 stycken och de räcker ju inte långt när man vill glädja många. Som tur är så finns det fullt av underbara människor ute i vårt avlånga land så redan på tisdagskvällen så började donationerna att trilla in. Så idag när jag gick ned på Interflora så hade jag med mig 1200: - och kunde köpa 40 stycken röda hot blood rosor. Sen vid halv 3 tiden på eftermiddagen så bar det iväg, med två fotografer i släptåg, den ena från Örnsköldsviks allehanda och den andra, Magda hade jag själv ringt in för att kunna föreviga det hela.

Det var både nervöst och roligt att få dela ut blommor till så många, både unga och gamla fick ta del av rosorna, en del lös upp mer än andra, två stycken tackade till och med nej till rosorna med tron att det var något lurt, kan man nästan förstå när man helt plötsligt blir överöst med fotoblixtar. Två rosutdelningar stod ut mer än de andra, den första var en äldre dam som jag träffade utanför gallerian, hon blev så glad att hon spontankramade om mig och tackade så himla mycket för rosen, den andra var två tjejer som satt och fikade. Bägge blev jätteglada och när jag går därifrån så hör jag den ena tjejen säga hur glad hon blev för det här var det enda hon skulle få idag, det var exakt de reaktionerna jag ville frambringa med de här.

Efter att ha varit ute en bra stund så var till sist rosorna slut och jag var fyllt med positiv energi, lätt den bästa alla hjärtans dag jag har haft någon gång. Den blev inte sämre av all värme som öste över mig när jag lade upp Magdas bilder på Facebook av alla mina vänner. Det är så roligt att ens påhitt uppskattas och det ska bli spännande och se vad Örnsköldsviks allehanda skriver om det hela imorgon dagens tidning, jag fick mycket med beröm från reporten som följde med mig ut.

Nu är min alla hjärtans dag slut och jag hoppas verkligen att ni andra har haft en lika härlig dag som mig.

Här nedan kommer några bilder från dagen







13 februari 2013

Rosor, utebliven träning och Fabriksloppet

Nu är det bara några dagar kvar till Fabriksloppet och jag borde ha varit ute i skidspåret idag innan jobbet, men när jag vaknade så var det snöstorm och mina stavar var i Hörnett på reparation. Så med en massa dåliga ursäkter så hamnade jag i soffan och tittade på två avsnitt av Chuck istället, ingen vidare uppladdning kan man säga.
Idag så jobbar jag till klockan 21.15 så kommer få tungt att hinna med något ikväll så imorgon på förmiddagen så kommer jag ge mig ut på ett lugnt sista pass inför lördagen. Kommer köra ett pass utan stavar och träna på att hålla balansen mellan spårbytena, åka lite utanför spåren osv. Känna mig för helt enkelt.

Sen måste jag ta tillfället i akt och berätta om en annan rolig sak också, imorgon är det alla hjärtans dag och då jag ändå är singel och ensam utan ansvar så kommer jag ägna en eftermiddag åt att glädja andra.
Jag drog i tisdags igång en insamling på Facebook där människor fått skänka pengar för rosinköp så imorgon kommer jag att springa omkring i centrum för att dela ut rosor till alla ensamma singeltjejer jag träffar.
En rolig grej och förhoppningsvis så kan jag lysa upp någons dag.

Nu måste jag fortsätta jobba men jag ska försöka uppdatera lite mer inför loppet och dessutom berätta hur det gick att dela ut rosor.

På återseende!

11 februari 2013

Tog mig snö över huvudet

Jag har just kommit hem och sitter nu nedsjunken i soffan, känslorna är blandade. Åh ena sidan så var det länge sen jag var såhär besviken på mig själv efter ett träningspass, idag så skulle vi springa runt stora varvet på reflexbanan men det hade kommit så mycket snö att det blev för tungt för mig, efter 1500 meter så fick jag vända och ilsket gå tillbaka. Kroppen var för tung och orken för dålig för att jag skulle fixa att plåga mig igenom. Så besviken på mig själv så pulsade jag tillbaka samma väg som jag kom.
Väl nere vid starten igen så var frustrationen stor då jag bara efter ett litet tag fått tillbaka orken i lungorna medan benen kändes som bly... Jag ville ju träna, jag behövde verkligen det här passet. Där kom anledningen till varför känslorna är blandade. För i vanliga fall så hade jag lagt ned här och skitit helt i dagens pass. Istället så valde jag att gå-pulsa mig tillbaka upp i banan, sen pulsade jag banan bakvägen så långt jag orkade och tillbaka. Så istället för att vika ned mig efter 20 minuter så fick jag totalt ihop 60 minuters tung snöpulsning.

Trots att passet började så jävla dåligt så sitter jag nu här trött i kroppen trots allt. Även om det inte blev exakt som jag tänkt mig.

10 februari 2013

Vill du springa med mig?

Hej mina vänner och alla som jag känner. Den 11 maj så går det ett halvmarathon (21km) i Sundsvall som heter ICA-loppet. Det loppet har jag som ambition att springa. 
Det kommer inte gå särskilt fort utan jag siktar mot att gå i mål på ca två timmar. 

Min fråga till er är om någon skulle vilja springa det tillsammans med mig?
Ni kan läsa mer om loppet här -> ICA-Loppet


Pass nummer två för idag

Oj vilken härlig löpning det blev ikväll, som jag tidigare berättat så ikväll var det idag premiär för årets löpargrupp på Brux. Ikväll så stod det 60 minuters lugn distanslöpning på schemat, vi inledde med att springa lätt uppför de första kilometerna och dumt nog så la jag mig framme i täten, något som straffade sig senare. 

Efter trettio minuters löpning så stannade vi och gjorde lite styrkeövningar, jobbigt men samtidigt skönt med ett litet avbrott i springandet.  När vi sedan gav oss iväg så kom vi till en lite brantare backe som jag gick ut på tok för hårt i vilket resulterade i mjölksyrade vader de sista två kilometerna, fick verkligen slita ordentligt för att hålla uppe farten ända in i mål. Dock måste jag ändå ge mig själv att det var dagens andra pass och att jag rört mig totalt 26 kilometer idag. Då förtjänar man att få ha lite trötta ben.

Imorgon så ska jag springa reflexbanan igen, jag har planerat in 90 minuter obanad terräng under förhoppningsvis stjärnklar himmel, det finns få saker som slår att springa mitt ute i skogen när det är kolsvart ute. Med mig har jag mamma som draghjälp, annars skulle jag aldrig fixa 90 minuter med snö upp till knäna. Det är bra att ha sån tränad mamma så att när hon ska ha sina långsammaste nedvarvningspass så kan hon agera draghjälp på mina tyngsta pass. Det är kontrast det. 

Nu sitter jag hemma hos familjen på Ringvägen och ser på Så ska det låta, snart blir det hem och ladda om för en ny vecka.

Hoppas ni har haft en härlig helg allihopa, det har jag haft!

Jag och mor i Portugal, bättre träningspartner får man leta efter!

Träningssöndag!

Idag så kör vi en träningsdag här hemma, morgonen inleddes med en grötfrukost, jag lyckades paja första gröten genom att glömma bort att jag ställt in den i microugnen men efter att ha gjort en andra portion och tagit mig en god kopp kaffe ur min nya espressomaskin så kunde jag njuta av en bra start på dagen. 

Efter frukosten så drog jag på mig skidkläderna och gav mig upp till Skyttis IP för att köra ett eget träningspass ute i spåret. Vallade helt fel och har fått kämpa 18 kilometer med bakhalt. Även om åkningen inte riktigt gick som jag ville så var jag ändå ute i två timmar och fick mig en bra genomkörare. När jag var klar med mitt eget träningspass så följde jag med mamma på hennes och agerade pådrivare när hon körde sina intervaller, sex vändor i en tung uppförsbacke körde hon, grymt bra jobbat. Det hade jag aldrig klarat i samma tempo.
När vi båda tränat klart så följde jag med hem till familjen där jag blev bjuden på lunch, sjukt gott med mat efter totalt tre timmar utomhus. Jag sitter fortfarande här i väntan på att jag och mor ska dra på dagens andra pass.
Idag kör nämligen Brux Löpargrupp idag så om ni är intresserad av att lära er att springa och bor i Örnsköldsvik så ta er till Brux Sportcenter klockan 18.00, det är en nybörjargrupp så alla kan vara med!

Häng med!


8 februari 2013

Dagens kost & träning

Dagens kost:

Frukost: 1dl havregrynsgröt. 1 kopp kaffe

Mellanmål: 1 banan

Lunch: 2 dl chili con carne och ris.

Mellanmål 1 banan

Middag: 2 dl chili con carne och ris.

Mellanmål: 1 banan

Mellanmål 2: 1 knäckebröd macka med smör och ost.

Totalt 6 koppar kaffe under dagen.

Total energi: 996 kcal. (Enligt Matdagbokens app)
Träning: 85 minuter längdskidor, 3*4 pull-ups.

Imorgon så kör vi igen!


- from my awesome iPhone!

Location:Korsgatan,Örnsköldsvik,Sverige

Långa intervaller

Efter de senaste dygnets besvikelse så var det riktigt skönt att få ge sig ut i skidspåret och rensa tankarna. Det är en sak när man är ute och tränar själv, då snurrar tankarna för fullt men idag så hade jag Andreas Domeij med som drev på mig ute i spåret.
Jag hade 10 minuters intervaller på schemat idag, något jag aldrig åkt tidigare. Det var svårt att hitta en jämn nivå i åkningen där det både skulle gå fort men jag skulle ha tillräckligt med energi för att hålla farten uppe i 10 minuter.
Efter tre stycken intervaller så kändes det ordentligt i kroppen. Totalt var vi ute och åkte i 1 timmer och 15 minuter. Nu blir det att dricka en kopp kaffe innan det är dags att bege sig tillbaka till jobbet och jobba till 21.15.
Imorgon bär det av igen.

Vikt, klanterier och träning

Hej och godmorgon, igår när jag gick och la mig så trodde jag att det skulle bli en natt där jag skulle ligga vaken och grubbla över läkarbesöket och hur jag skulle bära mig åt för att gå ned 5,9 kg på ett stabilt sätt. Istället så hann jag knappt ligga i sängen två minuter innan jag sov som en stock. 

Innan jag gick och la mig så hann jag i alla fall upptäcka varför jag blivit så grundlurad av min våg. För några månader sen så bytte jag batterier i vågen och då det är litiumbatterier i vågen så hade jag inte koll på att det fanns olika modeller, enda jag hade kollat var att de var rätt volt på batterierna. Uppenbarligen så var det tillräckligt för att driva vågen men inte tillräckligt för att vågen skulle visa korrekt. 
Så igår efter att ha köpt nya batterier av rätt modell så visade vågen plötsligt bara 4 hg mindre än sjukhusets våg. Ganska stor skillnad mot de 3,9 kg den hade visat fel tidigare.

Kort sagt, jag är en jävla klant.

Så nu för att få bästa möjliga resultat på min viktnedgång så har jag börjat med att föra matdagbok för att hålla en bättre koll på vad jag stoppar i mig. På det sättet får jag se vad jag ligger på för kalori intag varje dag samt få ett hum om hur mycket jag måste förbränna för att gå ned i vikt. Idag till frukost blev det en kopp kaffe och en 1 dl havregrynsgröt. Om några timmar så kommer jag få dagens träningspass då jag och Andreas Domeij ska åka längdskidor tillsammans. 
Den stora utmaningen med den här viktnedgången kommer bli att hålla den hälsosam, jag är inte beredd att minska min träningsmängd och måste fortsätta jobba på min form inför Öppet Spår 25 februari, därför kan jag inte ställa mig på ett sånt kalori underskott att jag mår dåligt utan det blir hela tiden en balansgång. 

Nu är det snart dags för den första frukten till mellanmål, jag har strukit allt som innehåller socker från min matlista och kommer försöka hålla mig till frukt istället för knäckebröd med ost till mellanmål.

Återstår och se vad jag får för resultat. Kampen mot mitt nya liv fortsätter.

Tre viktigaste apparna i min telefon, Funbeat som håller koll på min träning, Matdagboken som håller koll på mitt kalori-intag och till sist Viktkoll som för statistik på min viktnedgång. 

7 februari 2013

Minus 5,9 kg eller skippa bukplastiken

Tillbaka efter en dagsresa till Sollefteå, tyvärr så var inte läkaren fullt lika nöjd med mina resultat som jag är. Jag fick beröm för att jag höll igång med träningen och mina värden såg bra ut när han undersökte mig, gällande en eventuell operation så hade jag tyvärr blivit lurad av min våg.
Enligt läkarvågen så väger jag 86,9 kg och när han mätte mig så var jag 173 cm lång, enligt min egen våg så väger jag 83.0 kg och jag trodde att jag var 178 cm lång. För att få en operation beviljad av landstinget i Västernorrland så måste man ligga på ett BMI under 27 och med mina nya värden så ligger jag på BMI 29. Trots detta så gav läkaren mig inte ett blankt nej till operation utan jag är godkänd för nästa steg, däremot så måste jag innan vi kan gå vidare minska ytterliggare 5,9 kg i vikt så att jag landar på en vikt på 81 kg enligt sjukhusets våg.
Det här blir en ny utmaning för mig och jag kommer försöka ligga på ett kaloriunderskott samtidigt som jag måste öka träningsmängden ytterliggare. Som tur är så är jag omgiven av kunniga människor runt mig så det första jag ska göra är att sätta mig ned med dessa och sätta upp en plan för hur jag ska kunna gå ned dessa 5.9 kg utan att pendla upp senare.

Själva operationen fick jag bra förklarad för mig och jag känner mig trygg gällande de olika riskerna osv, kommer skriva ett längre inlägg om hur en operation går till  m.m senare. Nu ligger allt mitt fokus att börja gå ned i vikt igen samtidigt som jag måste förbereda mig för Öppet Spår.

Det kommer bli en tung period framför mig men jag vet att jag kan klara det.

6 februari 2013

Förhoppningsvis en ny operation på G!

Idag på jobbet så ringde telefon med positiva besked, jag hoppas i alla fall att beskeden blir positiv. Imorgon ska jag nämligen till Sollefteå för bukplastisks bedömning. Jag är jättenervös inför det, det vore en dröm för mig att få hjälp av landstinget för att operera bort all överflöds hud på magen, att få ha en midja. Det tror jag inte jag har haft sen början på högstadiet.
Jag förstår att det låter sjukt och svårt att föreställa sig om man är normalviktig. Idag får jag tänka mig för när jag köper något, jag kan inte ha vilka jeans jag vill eller figurformade skjortor för även om jag blivit smal kring bröstkorgen så har jag som en tom säck potatis hängande runt midjan. Mina bästa kompisar brukar kalla mig fladdermusen eller flygekorren, när jag står och ska prova en ny skjorta så känns den sanningen närmare än vad man tror.

Så imorgon klockan 14.00 har jag en tid på Sollefteå sjukhus för bedömning, jag försöker tänka positivt att även om jag inte får de besked jag vill ha imorgon så kanske jag kommer få höra vad de kräver av mig för att jag ska få hjälp. Operationen är så pass dyr att göra privat så om de säger åt mig att tvinga ned mig själv 10-15 kg till så gör jag det, inga problem.
Förhoppningsvis så behöver jag inte göra det, men det var länge sen jag var så här nervös och förväntansfull.

Önska mig lycka till!

Att vara gravt överviktig gör att hudens celler förstörs och huden klarar inte av att själv dra ihop sig vid viktnedgång.  Detta kan endast åtgärdas med hjälp av operation.



5 februari 2013

Gym och film

Tillbaka i lägenheten efter gymmet, jävlar vilket härligt pass jag fick till idag. Körde som sagt bröst och axlar och kände att jag hade bra tryck i alla övningarna. Riktigt härlig känsla när man känner att det märks resultat även på gymmet. Hade sällskap av André idag, en riktig gymbjörn, även om jag är långt ifrån lika stark som honom så är de roligt för man får mycket bra tips och trix på olika övningar osv.
Vi körde inte samma övningar eller ens samma muskelgrupper idag men sällskapet gjorde att man automatiskt blev mer taggad och verkligen ville visa att man tog i. 

Nu sitter vi hemma i soffan och ser på klassikern Pumping Iron från 1977 med Arnold Schwarzenegger, kanske inte riktigt mitt mål med träningen med oerhört häftig film ändå om människor som ägnar hela sitt liv åt träning. 


Snart blir det till att hoppa i säng, känner mig trött och sliten i kroppen och jag börjar 07.45 imorgon.

God natt på er!



Gymschema och snöstorm

Sitter och skriver här under lunchrasten på jobbet, blev ännu en omgång Chili con carne till lunch, med 30 matlådor med samma innehåll så vet jag vad jag äter den här månaden. Idag så jobbar jag till 16,15 och skulle egentligen behövt ett pass ute i skidspåret idag men med århundradets snöstorm (lätt överdrivet)  utomhus så känns motivationen inte alls på topp för skidor. Istället så ska jag ta mig en promenad till gymmet och köra igenom ett styrkepass. 

Idag så är det rygg och axlar på schemat och påtal om scheman så har jag äntligen tagit tag i att skriva ut en liten lapp att ha med mig på gymmet. 
Då jag har så dålig koll på olika gymövningar så har jag sparat övningar som jag kört tillsammans med kompisar och gjort ett litet schema för mig själv. 
Så nu har jag två varianter, ett bröst & armar pass och ett rygg & axlar pass.
Sen har jag ju även 3 A4a sidor med olika magövningar som Andreas Domeij ordnade åt mig. De övningarna kan jag dessutom köra hemma vilket är skitbra för de dagar jag varken hinner ut i spåret eller på gymmet. Jag har även beställt hem en "Pull up-stång" så att jag ska kunna köra hemma, den borde komma på onsdag eller torsdag. 

Nu har jag 3 timmar kvar av arbetsdagen, så fullt fokus!

På återseende! 

Alla övningar kanske inte har "rätt namn" men huvudsaken är ju att jag förstår vad som ska göras!

2 februari 2013

Tio lugna och fem snabba

Oh lediga lördag, äntligen är du här!
Uppstigning ur sängen vid 10.20 efter en skön sovmorgon. Efter att ha plockat runt lite här hemma, druckit morgonkaffe och läst nyheterna på nätet så gjorde jag mig lunch, blev makaroner och bacon, en riktig lördagslunch, skönt när man inte orkar göra så mycket annat innan dagens träning.

Klockan 13.30 så kom mamma och hämtade upp mig och vi for upp till Skyttis IP för en tur i skidspåret. Redan efter 1-2 km så kändes det att det var trög åkt idag men med ett fantastiskt väder och med massor att prata om (mor pratade så koncentrerade jag mig på att stå på skidorna) så var det inte alla svårt att hålla humöret uppe trots föret.

Efter fem kilometer så stannade vi för vatten ett par minuter innan vi åkte på igen.
När vi passerade en mils åkning och stannade för andra vattenpausen så började mamma oroa sig för om hon skulle hinna hem i tid då hon hade saker att göra på eftermiddagen. Efter lite snabbt överläggande så gav vi oss iväg på en sista fem kilometersrunda.

Om jag fått bestämma farten första milen så stod hon definitivt för fartsättningen i de sista fem kilometrarna, svetten sprutade och med en puls på 170+ genom hela varvet så fick jag mig en ordentlig genomkörare som jag aldrig kunnat tvinga mig till om jag varit ute själv.

Riktigt härligt var det!

Nu sitter jag hemma, nöjd med dagens pass.



Favorit maten efter när jag vill snabbt få i mig energi efter träning. 1 tonfiskburk, 2 matskedar chilisauce och 2 matskedar turkisk yoghurt. Blanda ihop och ät som de är. 



- from my awesome iPhone!

1 februari 2013

En härlig fredag

Min fredag blev helt perfekt, efter att ha haft en riktig skitdag på jobbet så for jag som sagt till Brux för ett gympass med Jocke. Väl där så släppte allt negativt och kroppen fick jobba på bra i 90 minuter.
Rygg och axlar fick sig en ordentlig genomgång och jag avslutade även med mina magövningar.

Efteråt så blev de en fredagsbastu med varsin Ramlösa och skitsnack som bara två killar kan. Sen hem till Jocke för en sen middag, kaffe och ännu mer skitsnack. Sitter just nu nedsjunken i hans soffa kikandes på TV, som sagt, en perfekt fredagskväll.

Imorgon blir de längdskidor och ishockey, även de har potential att bli en riktigt bra dag!




- from my awesome iPhone!

Snabbt inlägg på en dålig dag

Sitter på jobbet och har just slutat, har haft en riktig skitdag där  jag varit på dåligt humör exakt hela dagen. Därför är det fantastisk känsla och insikt att jag faktiskt tar mig iväg och tränar när jag vill rensa huvudet istället för att dra hem och slänga sig framför datorn med en påse chips.

Nu är det dags att sticka men innan dess vill jag tipsa om en tävling som jag fick skickad till mig.



Tävlingsregler:

Skicka in en före-bild under februari månad med den dagens Metro/Aftonbladet. Fil-namnet på bilden ska sparas som ditt för- och efternamn.

http://argetfit.se/index.php/transform-your-body


Nu är det dags att köra, ha en bra fredag alla!

I hated every minute of training, but I said, ´Don´t quit. Suffer now and live the rest of your life as a champion.´ - Muhammed Ali

2013 är året jag tänker ta min träning ett steg längre. En månad har gått nu, min skidåkning har förbättrats 'kopiöst men jag har fortfarande mycket att förbättra runt omkring. Nu har jag haft två helt träningsfria dagar så imorgon är det dags att komma tillbaka på banan igen. 

Målet är enkelt, ned till 75 kg och bygga en livsstil. Jag måste ställa mig frågan, vill jag vara killen som man förknippar med fest eller vill jag fortsätta inspirera både mig själv och andra till en aktiv livsstil. Det är bara att tänka på vilka gånger jag har haft roligast de senaste två åren. Det har ju inte varit de där kvällarna när man knappt minns hur man kom hem eller där plånboken gapade tom efter en helg ute. 

Målgången under 100 kg.
Målgången på Lidingöloppet
Mitt fallskärmshopp i Uppsala
Portugalresorna
Känslan när jag sprang ifrån mina kompisar för första gången

Där har vi saker som jag kommer ihåg, som står ut, de är den killen jag vill vara. 

Så imorgon är det tillbaka till livet igen, så är det någon som INTE ska gå ut imorgonkväll så är det bara höra av sig, jag är ledig lördag och söndag, de två dagarna ska ägnas åt träning, bra mat och roliga val.

Ett sånt här inlägg kräver ju även ett citat:  I hated every minute of training, but I said, ´Don´t quit. Suffer now and live the rest of your life as a champion.´ - Muhammed Ali