Det blev inget fabrikslopp för mig idag, förkylningen ville inte ge med sig.
Imorse vaknade jag tjock i halsen och fick blodsmak i munnen när jag djupandades, jag som aldrig brukar bli sjuk...
Så sur och eländig så fick jag ringa morfar för att säga att han inte behövde preparera mina skidor inför loppet. Sen vände jag mig i sängen och sov ett par timmar till.
När jag sedan klev upp så var jag lite gladare men fortfarande besviken över att inte få åka, men mor skulle fortfarande åka idag så jag tog mig upp till Skyttis för att stötta och heja på henne i alla fall.
Visserligen kändes det förbannat surt just när starten gick men efter det så gick de inte längre att vara på dåligt humör. Över hela stadion så pulserade det av positiv energi och laddade människor. Alla var glada och hejade på varandra och när mamma sedan gick i mål som totalt tredje dam och etta i sin klass så fanns de bara lycka i kroppen.
Idag så missade jag fabriksloppet, med 260 åkare och blev ändå förundrad över den energi och glädje som jag mötte.
Om en dryg vecka så tänker jag stå i startfållan redo för mitt första Öppna spår någonsin, då kommer jag vara glad att de var den här helgen som min kropp valde att bli sjuk.
P.S
Att ladda upp med att springa på stan utan jacka och dela ut rosor och kramar till främmande människor två dagar innan en viktig tävling kanske inte var de smartaste jag gjort, nästa år så hoppas jag att bara ha en person att krama på alla hjärtans dag, mindre smittrisk så.
D.S
- from my awesome iPhone!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar