Endorfinkickar och tävlingsjävulen - Även kallat intervaller

Fy fan vad roligt det är med träning!
Om alla någon gång i livet fick uppleva den kick som jag känner nu så skulle många människor bli lyckligare. Idag så har jag varit och åkt längdsidor tillsammans med Andreas Domeij, det stod intervaller på schemat vilket innebär att jag skulle åka fort.
Jag är långt ifrån någon skidåkare även om det varje pass lossnar mer och mer och att åka fort är inget som jag tränat särskilt mycket på, de där att hålla mig på benen och undvika benbrott har varit min grej, men idag så var det som sagt intervaller på schemat.

Innan jag berättar om själva passet så måste jag lägga upp en liten bild på ett inlägg jag la upp på facebook tidigare idag, när jag gick hemifrån så visade min termometer -1 och det kändes som att det skulle bli varmare under dagen. Jag har verkligen ingen koll på hur man vallar när det är plusföre utan jag har haft en annan lösning på det hela, mormors vallningsfria från början på 90-talet. Någonstans kände jag att om jag kommer släpandes på dessa antikviteter så kommer Domeij att svimma så jag la upp ett försiktigt inlägg för att "förvarna" honom.

Inte nog att jag hade totalmissat att det blivit kallare ute så hade jag dessutom glömt att man kunde ju be om hjälp :P Som tur var löste det sig.

Åter till själva passet så inledde vi med att åka ett uppvärmningsvarv runt banan, gick igenom de olika knixerna och backarna, hur jag skulle tänka när jag gick in i dem och hur jag skulle jobba för att bibehålla orken genom alla intervaller utan att tömma mig på första varvet.

Efter uppvärmningen så körde vi igång.
Jag har ingen aning om hur långt det var mer än att mina tider såg ut:
4.39 (sen start på klockan så borde läggas på några sekunder där)
4.51
5.11
5.09 (sista två svängarna fick jag 1 minut extra vila mellan varven)
4.51

Jag är jättenöjd med mina tider då jag själv hade gissat ca 1 minut långsammare per varv än resultatet och att jag lyckades med mitt personliga mål att hålla mig inom 30 sekunder från sämsta till bästa varv. Tyvärr så hade jag inte min pulsklocka med mig den här gången så jag har ingen aning om min puls reagerade mer än att det kändes som att den  låg utanpå kroppen.
Det jag kan ta med mig från det här passet är just att ju tröttare jag blir, desto viktigare är det att tänka på just tekniken, för börjar jag slarva med den så får jag slita dubbelt så hårt till samma fart. Det kändes skitbra att ha Andreas åkandes bredvid hela tiden och pusha med småtips och skrik om att hålla farten.
Jag har alltid presterat bäst under press och det kändes även den här gången.
Efter fem intervallsvarv och lite nedvarvning så var dagens pass över och jag kunde på trötta ben vandra hem till lägenheten igen.
Nu har jag duschat, ätit dagens andra portion av Chili con carne och dessutom hunnit skriva ihop det här. Med en dryg timme kvar tills jobbet börjar så ska jag nu koka mig lite kaffe och bara njuta av hur underbart det känns efter ett riktigt tufft träningspass!

Nytt distansrekord, de tar sig!

Underbara spår i ett härligt väder.

Jag började skriva på det här inlägget igår men hann inte längre än att ladda upp bilden här ovan innan jag somnade med datorn på min mage. Nu efter att ha sovit 12 timmar så känner jag att jag kan fortsätta.

Som sagt jag var ute och åkte skidor igår, helt fantastiskt före var det och jag hade för en gång skull lyckats med min vallning. Tanken var dagen till ära så skulle jag spränga mitt distansrekord. Förra helgen under skidlägret så nådde jag 16 kilometer som längst och nu idag så hade jag bestämt mig för att nå 20 kilometer.

Kaxigt och ärligt ska jag säga, det var inte särskilt svårt. Inte en enda gång där ute i spåret tvivlade jag på att jag skulle klara det eller att det var för tungt. Inte ens när trugan sprack på högerstaven efter 8 kilometer kändes det tungt. Jag tror jag vet varför allt kändes så bra, var femte kilometer, oavsett om jag kände att jag behövde det eller inte så stannade jag och drack vatten och laddade om batterierna. Jag tappade ingen extra tid på att göra de här stoppen då kroppen fick ladda om och fokusera om på nytt innan jag gav mig iväg igen efter ca 1-2 min stillastående.

Tränade stakning med frånskjut och missade pendeln så att staven träffade skidan och snabbt var de gjort... Tur det finns reservdelar att köpa :)

Igår gick det helt enkelt grymt! Nu är en ny vecka här och imorgon så ska jag åka intervaller med Andreas Domeij, där går det inte att stanna och fylla på vatten mellan varven utan jag får se till att vätska upp mig ordentligt innan på jobbet.
Nu inleder jag veckan med att se senaste avsnittet av Californication, en svårslagen start på veckan!

Hörs

9 mil, en verklighet som närmar sig

Inatt när lönen trillade in så passade jag på, nu är jag anmäld och klar till Öppet Spår 2013.
Med exakt en månad kvar till starten måndagen 25 februari så känner jag mig både panik slagen och taggad för vad som komma skall. Idag så jobbar jag till 17.30, sen blir det till att åka hem och byta om för att ge sig ut på skidorna. Minst fyra mil i veckan har jag räknat med att jag behöver fram till loppet.

Som tur är så åker jag inte ned till Sälen ensam utan med mig får jag min fantastiska mamma som också ska åka. Vi kommer inte åka tillsammans då hon är snabbare än mig men det känns ändå skönt att vi är två stycken som åker ned så att jag har någon som stöttar mig när mina nerver kommer sticka iväg. Mitt bästa tränings/tävlingsminne är från Lidingöloppet i höstas när jag helt förstörd, tom på energi står och gråter i målgången med mamma och Tomas som tog emot mig.
Det är den bilden, den känslan jag försöker tänka att jag ska återskapa efter 9 mil skidor när jag kommer in i Mora.
Jag vill känna att när jag åker ned till Öppet Spår att jag verkligen har gjort allt jag kan för att den här tävlingen ska bli så bra som möjligt.

Jag har faktiskt en tävling till jag ska åka innan Öppet Spår, som kommer att bli en perfekt formtest. Det är Fabriksloppet här i Örnsköldsvik, förra året så kom jag sist på den kortare varianten 15 kilometer. I år så tänker jag åka den längre varianten på 41 kilometer. Jag ser fram emot att få prova formen på en längre distans och att få göra det så nära inpå Öppet Spår känns riktigt bra.

Så nu börjar en månads ordentlig satsning i skidornas tecken.

En gråtande Ante efter målgången på Lidingöloppet, den känslan jagar  jag på nytt.

Anmäld och klar!

Även här är jag anmäld och klar!

Underbara Anna Lindh fyller jämnt!

Idag så fyller en speciell person år, nämligen underbara Anna Lindh. 

Hon är en av de varmaste människorna jag någonsin har träffat och hon kan verkligen inspirera en till att göra det omöjliga. Jag träffade Anna för första gången i Portugal 2011 när jag var där på min första träningsresa.
Ny på vad träning egentligen innebar så var hon en av dem som hjälpte mig finna glädjen i att röra på sig samt hjälpte mig igenom min första mil när vi sprang Bergspasset tillsammans.
Sen dess har jag fått äran att träffa henne på ännu en resa till Portugal och jag fick även träffa henne när jag var på NIKE BLAST 2012 där hon instruerade. Jag önskar jag haft ekonomin och tiden att åka på NIKE BLAST 2013 och träna med henne igen men det får bli en annan gång.

Du har verkligen fått mig att tro på det omöjliga och så fort jag tänker tillbaka på Portugal och vår löptur så får jag ny styrka att kämpa med min träning.
Fortsätt inspirera och sprida glädje, världen behöver fler som du!

Ett stort grattis på din dag!

Kramar från Andreas.

Anna bloggar hon också, titta in på hennes två bloggar genom att klicka på länken nedan!

On your mind - Anna Lindh
Stilla eftertanke - Anna Lindh

Skidåkning på lunchrasten

Tillbaka på arbetet efter 5,5 timmes rast varav 90 minuter av den spenderas uppe på Skyttis IP, där jag åkte  skidor tillsammans med Andreas Domeij. Fick mig en härlig överraskning när jag kom dit då han hade med sig nya stavar till mig. Han och mamma hade dealat fram ett bra pris så nu har jag verkligen INGA ursäkter för att skippa skidåkningen.
Vi gav oss ut på milspåret för att se vad som behövde putsas på, sen vek vi även av på en liten krok så totalt 12 kilometer skrapade vi ihop,  det blev ett riktigt bra pass där vi både tränade stakning och stakning med frånskjut, de sista kändes det som en pusselbit föll på plats då jag totalt missuppfattat tekniken i den innan. När den lilla spärren släppte så fick jag en mycket naturligare rörelse på mitt frånskjut, tumme upp på den!

Sen självklart så trillade jag en del också. Två uppförsbackar irad så klarade jag hela backen för att sedan falla där det planade ut, så typiskt mig. Gjorde inte illa mig något där men däremot så fick jag bakhalt och föll i en uppförsbacke där jag slog högerknäet i skidan, kändes inte särskilt just då men när jag kom hem upptäckte jag ett stort fint blåmärke på knäet och nu har den där härliga stelheten kommit. Så det gäller att hålla sig i rörelse för när jag suttit still en stund så kan jag inte böja benet ordentligt utan att de gör ont.
Har fått blåa knäskålar tusentals gånger från åren som innebandymålvakt så jag är inte alls orolig att det skulle vara något allvarligt, bara jävligt störande när man jobbar sittandes i en kontorstol, vem vill ha ont när man hämtar kaffe lixom?

Nu är det fyra timmar kvar av arbetsdagen så nu blir det fullt ös medvetslös här så vilar vi ikväll! :)

Grym dag, kan bara bli grymmare!

Taggad för skidåkning.

Tittar in på ett snabbt inlägg innan jag måste kasta på mig kläderna och knalla upp på Skyttis IP. Idag har jag som sagt ordnat ett splittpass så att jag kan träna. Tanken är inte att som vanligt fara på gymmet eller ta en tur själv ute i spåret utan idag så blir det ordentligt.

Jag har mitt första pass på egen hand med Andreas Domeij. Vi ska träffas uppe på Skyttis nu för att åka längdskidor mellan 13.00-15.00. Jag har inte en aning om vad passet kommer att gå ut på annat än att vi också ska gå igenom de olika bålövningarna jag gjorde igår.
De 19 olika övningarna för bålen som jag gick igenom igår har jag nu betygsatt från 1-5 beroende på hur bra jag klarade dem samt skrivit en liten kommentar om varje övning för att på bästa sätt kunna förklara för Andreas hur jag menar.
När jag har fått en sån här möjlighet med riktig proffshjälp inför Öppet spår så känner jag att det vore idiotiskt att göra något halvdant.
Det är med spänning jag ger mig upp på Skyttis men jag är helt övertygad om att det kommer gå bra, inte fullt lika övertygad dock om jag kommer kunna stå på benen efteråt!

Vi får se hur mycket ork jag har efter passet om jag hinner komma med en uppdatering hur det gick innan jag drar mig ned på jobbet, annars kommer det en rapport under kvällen.

Nu måste jag byta om, dags att leka Gunde Svan!

P.S
Kan med glädje säga att 98% av all träningsvärk från ihelgen är borta, annars hade det blivit riktigt jobbigt!
D.S

Dags för bålstyrka!

Nu börjar jag äntligen bli människa igen efter helgen, träningsvärken är inte lika elak idag och jag har fått tillbaka lite rörlighet.
Igår så fick jag även ett helt gäng med olika träningsövningar skickad till mig från Andreas som jag kan göra hemma. I lägenheten så har jag en pilatesboll och en yogamatta så de flesta enklare övningar för kroppen fixar jag utan att behöva ta mig iväg på gymmet. Nu har jag fått ett häfte med 19 olika övningar i olika svårighetsgrader som jag ska prova ikväll efter jobbet för att se på vilken nivå jag ligger.

Imorgon så ska jag träffa Andreas Domeij uppe på Skyttis för mitt första skidpass tillsammans med honom, vi kommer även då gå igenom vilka olika övningar som passade mig bäst för att se vilka som passar mig bäst. Så nu är vilan slut, ett par timmar kvar på jobbet sen blir det nog ca en timmes styrka hemma innan alla övningarna är provade.

Det här ska bli skitroligt!

Utdrag från de olika övningarna, vissa kommer bli omöjliga att klara såhär i början men då har jag något att satsa mot.

Aftonbladet - Träning är en usel metod för att gå ned i vikt

Jag klistrar här in en Aftonbladet Plus artikel om hur de skriver att de är onödigt att träna, skidåkning ökar risken för hjärtattack och att en överviktig människa hellre ska äta mindre och ligga till sängs än röra på sig.

Jag tycker artikeln är snedvinklad och idiotisk. De väljer att bara lyfta fram sanningar som de vill se, allt gott träning gör eller hur mycket välfärdssjukdomarna kostar samhället väljer Karin Ahlborg att lämna utanför det hela..

Läs själva:

Startsidan / Nyheter / Vet mer2013-01-22

Nä, du blir inte smal av träning

  BARA EN MYT Normal vardagsmotion är nyttigare för hälsan än att avstå – så långt är forskarna överens. Men att motion är ett vaccin mot övervikt är fel.

Träning är en usel metod för att gå ner i vikt.

Och det är inte ens särskilt nyttigt.

Pilutta dig, som plågat omgivningen med skryt om dina långa löprundor.

Helt obevisat kan man anta att de allra flesta tränar för att de ­betraktar motionen som ett ­vaccin mot övervikt.

Varför skulle de inte? Det är ju det ­mantra som rabblas så snart någon andas ’’övervikt’’ eller ’’fetmaepedemi’’:

’’Vi äter för mycket och rör oss för ­lite’’.

Sanningen är att det krävs näst intill omänskligt lidande för att träna bort en övervikt.

Ett hyfsat intensivt gymprogram, 30 minuter fem gånger i veckan, bränner 3 500 kilokalorier som motsvarar ett halvt kilo fett. Det bästa vetenskapen kan säga om det är att de tror att den som ägnar så pass mycket tid åt träning förmodligen inte kommer att lägga på sig vikt lika lätt som den som inte tränar, men det saknas studier som visar det.

Träningsforskaren Steve Blair vid University of South Carolina säger i en intervju med vetenskapsjournalisten ­Gary Taubes att han var kort, tjock och skallig när han började springa vid 30 års ålder. 38 år senare var han kortare, tjockare och skalligare.

Genom åren har han sprungit nästan 13 000 mil eller närmare tre varv runt jorden. Och gått upp 30 kilo i vikt.

– Kanske, om jag sprungit två-tre ­timmar om dagen de senaste decennierna, hade jag behållit min vikt.

Sanningen är att vi gör av med relativt få kalorier vid fysisk aktivitet.

Ända fram till slutet av 1960-talet ­ansåg läkare att bästa sättet att banta folk var att låta dem äta mindre och helst ligga till sängs. Att rekommendera motion betraktades som oerhört naivt eftersom det var allmänt känt att kroppsliga ansträng­ningar ökade aptiten och därför skulle förstås bantarna börja äta ännu mer.

En studie 1942 syftade till att under­söka hur lättare motion egentligen påverkade dieter och fann resultatet nedslående.

En 125 kilo tung man som tog trappan en våning förbrände tre kalorier, mot­svarande en fjärdedels tesked socker. Om mannen travade uppför 20 trappor – ­vilket är rätt jobbigt – skulle det motsvara­ en skiva bröd.

Men varför tycker alla att motion är den tulipanaros som ska lösa de ­problem som kan finnas med övervikt?

Det kan vi skylla på en man som heter Jean Mayer, som i början av sin forskarkarriär i ­biokemi la märke till att de överviktiga tonårsflickorna vid ett college åt mindre än sina normalviktiga klasskamrater.

Och om det inte var antalet kalorier in som orsakade viktuppgången så ­måste det självklart vara antalet kalorier ut som var grejen. Där och då föddes den ­oerhört seglivade myten om lata tjockisar, som inte har någon förankring i vetenskapen.

I två egna studier lyckades Jean Mayer visa att ökad fysisk aktivitet inte nödvändigtvis måste leda till att man äter mer men ingen har lyckats göra om hans ­försök – det ena med laboratorieråttor, det andra med kroppsarbetare i Indien.

Tvärtom har senare försök enbart visat det motsatta – råttor som tvingas springa i sina hjul äter betydligt mycket mer för att kompensera den energi som förbrukats.

’’Arbeta upp aptiten’’, hette det fort­farande när jag var liten.

Och dessa två futtiga och dåligt ut­förda experiment startade det som kan ­beskrivas som en träningsboom i väst­världen.

Aldrig har så många tränat så mycket som från början av 1980-talet. Ungefär samtidigt som viktkurvorna vände ­uppåt, faktiskt.

Ingen vill påstå annat än att träning kan vara roligt eller att normal vardags­motion inte är nyttigt men ivrigt påhejat av en gigantisk industri som kränger ­träningskort, sportskor och protein­pulver har en hel del med träningen som ­hälsofrämjande överdrivits.

I en norsk studie har man undersökt deltagarna i den norska motsvarigheten till Vasaloppet, Birkebeinerrennet, fast bara hälften så långt.

Det är alltså hängivna skidåkare som under året tränar för loppet och eftersom det förekommit rapporter om att skid­åkare löper långt större risk att utveckla hjärtflimmer som i förlängningen kan ­leda till hjärtinfarkt eller stroke, ville forskare återuppta en studie som ­på­börjats 1976.

Det visade sig, när man fortsatte ­undersökningarna, att mellan 13 och 17 procent av de 150 skidåkare som följdes under 35 år utvecklade hjärtflimmer jämfört med 0,5 procent för ­befolkningen totalt.

Så många som 80–90 procent hade ­också en förstorad förkammare som medför en hög risk att utveckla hjärtflimmer.

Idrottsmedicinaren Jostein Grimsmo som ledde studien tycker inte att hans studie ska tas som intäkt för att bli sittande i soffan.

– Kanske är det en gyllene medelväg som är den bästa, säger han till Aften­posten.

Och precis som när det gäller olika kostråd finns det förstås ingen vetenskap att tala om bakom rekommendationer om 30, 60 eller 90 minuters träning per dag.

Vad man tycks överens om är att ­normal vardagsmotion – som att ta en promenad, räfsa löv, ta trapporna, och då och då resa sig från skrivbordet – är ­nyttigare för hälsan än att inte göra det.

Och att överdriven motion, som med allt, är till mer skada än nytta.

Till sist kan meddelas enbart sjukvårdskostnaderna för idrottsskador inom EU uppgår till 20 miljarder per år – rehabilitering, senare effekter och inkomstbortfall oräknat.

 KARIN AHLBORG

Vad?

 Träning är den nya statusmarkören och ‧statusuppdateringar om löprundor står som spön i backen på Facebook.

Hur?

 Pådriven av en enorm industri av träningsutrustning och gym övertygas vi om att vi blir smalare och friskare av motion.

Varför?

 Myten om att man kan träna bort sin övervikt uppstod genom två tämligen mediokra studier på 1950-talet som aldrig har kunnat upprepas.

Jag ska åka Öppet Spår!

Idag så regerar träningsvärken, när jag klev ur sängen imorse så var det nära att de kom tårar. Sån träningsvärk har jag i höftböjarna. Det märks att jag inte är någon van skidåkare.
Min lång ledighet är nu slut och jag är tillbaka på jobbet, ganska skönt på sätt och vis då jag saknat kollegorna men drygt på samma gång då det varit underbart att kunna fokusera på träning istället för arbete.
Idag och imorgon så kör jag vila från träningen annat än lite promenader till och från jobbet.
På onsdag däremot så hoppas jag på att kroppen fått återhämta sig och att vädret ska vara behagligt för då hade jag tänkt åka skidor.

Efter helgen som varit så har jag fått en helt annan syn på vad träning egentligen innebär, jag var mycket så att jag bara åkte min mil innan och var nöjd med den då jag tyckte en mil var jättelångt.
Nu ser jag i fram emot andra pass som stak-träning, åka utan stavar och att mixa träningen mer.
Igår förmiddag så körde vi en jättebra slinga på 6-700 meter uppe på Skyttis, det tog 4 minuter för mig att åka ett varv.
Tänker försöka använda den sträckan att prova intervaller på. Lagom kuperat och jag orkar hålla fart genom hela utan att tömma mig helt inför varv två.

Sen fick jag ett jätteroligt besked igår, Andreas Domeij som var en av ledarna i helgen har erbjudit att åka skidor med mig en gång i veckan fram till Öppet Spår, det kommer betyda sjukt mycket för min utveckling då jag både får experthjälp samt en press på mig själv att träna själv tills veckan därpå för att kunna berätta vad jag åstadkommit. Det tillsammans med ett grymt stöd från familjen gör att jag på allvar tror att jag har en chans att klara Öppet Spår.

Idag är det exakt 5 veckor till starten för måndagens Öppet Spår, det blir 5 veckor av bra mat och inget festande.

Fan vad häftigt det ska bli!

Nybörjarskidlägret - del 6, sammanfattning

Så har de här två dagarna nu nått sitt slut, jag lämnar den här helgen fylld av nya intryck och med nya erfarenheter både gällande mig själv och inom skidåkning.

Det var med spända steg jag gick upp till Skytts IP igår morse för att vara med på första dagen, nyfiken och nervös för vilken nivå helgen skulle lägga sig på, om jag var tillräckligt tränad för att hänga med i tempot och om jag skulle kunna lära mig åka ordentligt så gav jag mig iväg.
Jag kan säga att alla mina förväntningar har uppfyllts. Ledarna har varit underbara och verkligen tagit sig tid att hjälpa varje individ på lägret. Fast det var ett nybörjarläger så var det långt ifrån nybörjare som var där. Vasaloppsdeltagare och andra idrottsfanatiker var på plats bland oss "första gångs-åkare" men trots detta så har lägret hela tiden hållit en jämn nivå och det var inte en enda övning där man inte kunde delta åtminstone på sin egen nivå.

Efter lunchen idag så ägnades eftermiddagen åt att se mer av det inspelade materialet och precis som jag misstänkte så fanns min fantastiska vurpa från förmiddagen där, lite roligt var att jag faktiskt fick beröm för tekniken jag hade just innan fallet, det var att fortsätta hålla den tekniken som var problemet.
Sen tillbaka uppe i skidspåret så ägnades eftermiddagen åt lite barnsligare (men fortfarande sjukt jobbiga aktiviteter), vi spelade den gymnastiklektions leken "Doppboll" fast på skidor och det måste ha sett fantastiskt roligt ut med 20 personer flyga omkring som bambi på hal is med skidor på fötterna. Efter det så blev det både slalombana både plant och i utförsbacke. Det hjälpte mig en hel del då jag haft svårt för backar tidigare och även om tekniken inte satt helt perfekt (en vurpa eller två..) så känner jag mig tryggare på skidorna nu än vad jag gjorde innan lägret.
Till sist så avslutade vi med en riktig pulshöjare, lagstafett!
Vi tävlade i både diagonal åkning utan stavar och stakning, glädjande kan jag säga att trots stressmomenten så höll jag mig på benen och inte nog med det så blev jag heller inte ifrån åkt i något heat, i ett av heaten startade jag till och med bakom de jag tävlade emot och lyckades ta igen 2 av 3 placeringar under mitt heat. Jag var mäkta stolt efteråt.

Nu är helgen slut och jag sitter hemma i soffan medan jag mentalt förbereder mig för en jobbvecka efter min lång ledighet. En stel kropp kommer jag definitivt ha ett par dagar och annat än promenaderna till och från jobbet så ska jag se till att den får den vila den behöver.

Hela gänget som var med på nybörjarlägret,  fullt av härliga människor!
Tack för alla skratt och för en bra helg!

Ett speciellt tack till Andreas & Sofia Domeij som varit ledare den här helgen, ni har varit helt underbara och jag förväntar mig möta er ute i skidspåret i framtiden.

Nybörjarskidlägret - del 5, lunch

Så var de dags för lunch efter en härlig förmiddag ute i solen. Lite kallare idag men inte så att de störde nämnvärt.
Förmiddagen ägnades först åt lite friåkning för att mjuka upp kroppen efter gårdagens genomkörare. Förstå panikkänslan hos mig när jag redan efter 3-4 varv på 400meters banan kände mig döende. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle klara av resten av dagen.



Som tur var så bara 1-2 varv senare så hade kroppen vaknat till liv och lagom tills Andreas skulle börja filma vår åkning så gjorde kroppen som jag ville, eller iaf nästan. Stod för dagens snyggaste vurpa när jag skulle träna på att "jaga kroppsvikten" som Andreas pratat om.
Mitt i fullaste fart på stakningen så missade jag backen med staven och istället så föll jag pladask framåt med ansiktet i backen. Givetvis mitt framför kameran så jag hoppas jag får bjuda på en riktig blooper nu på filmvisningen i eftermiddag.

Nu är de dags för pasta och fläskfilé, hörs ikväll.

Heja!


Luras inte av min portion, den är på en assiett ;)

- from my awesome iPhone!

Nybörjarskidlägret - del 4, morgonen efter

Oj oj oj, någon har misshandlat mina ben inatt. Såhär dagen efter första dagen på lägret så känns det rejält i både höftböjare, lår och vader. Känns långt mycket värre än vad det gjorde igår kväll när jag satt och reflekterade över dagen.
Idag så är det dags för dag två och på schemat så inleds dagen med stakning med frånskjut där vi ska filmas i det vi gör. Förhoppningsvis så går det snabbt att falla in i den teknik jag kämpade så hårt för att få till igår.
Sofia och Andreas varnade igår för att höft och rumpa skulle kännas rejält slitna pga av att vi ägnade hela förmiddagen åt att åka utan stavar och de hade fullkomligt rätt i.
Kanske blir det bättre när vi kommer igång igen uppe på Skyttis om en dryg timme. Blir det inte de så kommer det här bli en kämpig dag.

Jag sitter just nu och äter frukost, är trött så jag har inte alls samma aptit som igår men tvingar i mig min yoghurt och mitt kokta ägg då jag klarade mig bra på det igår. Kommer även idag åka omkring med en liten nötpåse i fickan då det inte blir lunch förrän efter 12 så behöver jag all energipåfyllning jag kan få.

Nej nu är det dags att avsluta frukosten och klä på sig de sista, idag ska bli en grym dag!

Önska mig lycka till!

Dagens stora (kanske årets) inspiration!

Finns inget att tillägga, se videon!

Ge aldrig upp!

Nybörjarskidlägret - del 3, dag 1 avslutad

Att mat kunde smaka så gott! Just nu avnjuter jag en riktig "tager-vad-du-haver" gryta. Chilibönor, Chili sauce och hot sauce ihopkokat med ris. Brinner i munnen men satans vad gott de smakar.
Men nog om min middag, första dagen på skidlägret är nu avslutat, kan inte annat säga än att den har varit grym! Förmiddagen handlade som sagt om att lära sig diagonala på ett korrekt sätt, höftböjarna och baksida lår fick ta rejält med stryk då vi fick körde på bra länge utan stavar för att hitta tekniken, men inget ont som inte för något gott med sig. Jag fick verkligen en aha-upplevelse kring min åkning och med några små justeringar så fick kroppen slita mycket mindre och ändå hålla samma fart.
Fick även en av instruktörerna, Andreas Domeij att skratta då jag med lätt panik i rösten redan efter uppvärmningsvarven berättar att jag visst har glömt bål-stabiliteten hemma, för bålen den har verkligen fått  jobba. När du åker utan stavar så tappar du all balanshjälp stavarna ger dig och är du som jag redan svag i bålen så kan du kallt räkna med vinglig åkning.

Sen vid 12.15 så var det dags för lunch och tanken var då att alla skulle åka ned till Scandic för att äta lunch, problemet var bara att jag lyckades missa att be om skjuts av någon ned så när jag kom ut från omklädningsrummet så såg jag ingen och greps då av panik att de andra stod där nere på Scandic och väntade på mig. Som tur var så hade jag tagit på mig min träningsoverall och joggingskorna efter duschen så jag fick helt enkelt slänga skidfodralet över axeln och ta en joggingtur dit ned. Väl där nere så visade det sig att det visst hade varit folk kvar uppe på Skyttis-området och jag var faktiskt bland de första där nere. Får väll konstatera att är man så förvirrad som jag så kanske det var ett bra beslut och springa ändå. Bättre de än att låta de andra vänta. Jag bjöd ju de andra på ett skratt i alla fall när jag kom där joggandes med stora fodralet på ryggen.

När vi ätit så var de dags för att se filmerna från förmiddagens åkning och de första jag tänkte på när jag såg dem var hur bra alla åkte, oavsett hur fort de gick så hade de allra flesta en fullt godkänd teknik och trott eller ej men när det kom till mig så såg även de helt okey ut. Det jag tar med mig därifrån är att jag skulle kunna våga dra ut mitt steg lite längre och verkligen sträcka ut de bakre benet så jag tjänar mer på glidet.
Det såg dock långt mycket bättre ut än vad jag förväntat mig och det var med ett nytt självförtroende jag såg fram emot eftermiddagens pass. Innan vi avslutade nere på Scandic så fick vi även lyssna på Sofia och Andreas prata om olika skidtekniker, se en film där landslagsåkaren Fredrik Byström åkte rullskidor där vi stannade upp och analyserade hans teknik,  tog med oss vad han gjorde som vi inte gjorde idag och vad vi kunde ta med oss i framtiden.
Det sista vi gjorde nere på Scandic var att lyssna på Andreas och Sofia när de gick igenom vikten av att ha en bra utrustning, längdskidor är ju en riktig materialsport men det behövdes långt ifrån så mycket "extra" som jag trodde. De bröt sedan ned på ett bra sätt vad som behövdes i utrustningsväg om man nöjde sig med att vara en glad motionär, sikta mot att åka lopp och slutligen vad de själv hade använt när de tävlade på världselitnivå.

Tillbaka uppe på Skyttis så var det dags för eftermiddagenspass där stakning stod i fokus. Det  första vi skulle lära oss var stakning med frånskjut, den som såg mig mina första varv måste ha fått sig ett gott skratt. För att kunna staka med frånskjut så gäller det att hitta en bra pendel där ben och armar samarbetar, när du inte kan klappa händerna utan att hamna i otakt så var det ett projekt som kändes omöjligt.
Varv efter varv åkte jag och kände mig som en kissande hund som egentligen bara lyfte benet i tid och otid utan att förstå hur jag skulle göra. Som tur var så hörde Sofia mina frustande svordomar och hängde på mig sida vid sida. Efter ett varv runt banan med henne så hade hon lyckats lärt mig grunden. Sakta, sakta åkte jag sedan och fokuserade på tekniken för så fort jag fick upp farten så tappade jag den.
Sen var det som om någon plötsligt slagit om en knapp bak i ryggen för plötsligt satt tekniken där.
Snabbare och snabbare kunde jag åka och plötsligt så funkade det. Tekniken var inte perfekt, det kanske inte var särskilt vackert men den fanns där.
Snacka om att självförtroendet steg ett par snepp.

Nu har jag ett bra nybörjarkit på vallan, tror jag ska ta en vallakurs hos morfar så att jag lär mig lite grunder :)

Föreläsningssalen, Andreas Domeij instruerar hur ett skidspann är utformat och till höger så ser ni även Sofia Domeij som också var med och ledde dagen.

Sista momentet var vanlig stakning och den kände jag mig duktigare på redan från början, mycket för att jag och mamma tränade på det uppe i Åre. Tyvärr så upptäckte Andreas något tråkigt när han tittade på min teknik, mina stavar är på tok för korta. Detta gör att jag får slita hårdare och måste böja ned kroppen djupare i stakningen, det här visade sig vara något jag även gjorde när jag körde stakning med frånskjut. Så det var ett rejält bakslag då jag trodde att jag hade den utrustning jag behövde för att kunna åka skidor. Nu är valet att antingen lägga pengar som jag egentligen inte har på ett par stavar eller helt enkelt lära mig hantera de kortare stavarna, som tur är så åker jag ju inte på någon hög nivå där jag räknar hundra delar. Samtidigt så är det alltid roligare när man vet att man har bra utrustning.

Nu sitter jag hemma i lägenheten med en öm men belåten kropp och ser tillbaka på allt jag hunnit med idag. Jag kan konstatera två saker:

- Skidåkning är långt mycket roligare än vad jag någonsin trott.
- Jag MÅSTE träna upp min bålstabilitet, utan den så blir det inget Öppet Spår.

Som tur är så har min mor massor med bra övningar för bålen så jag ska be om ett dagsschema av henne. Nu blir det att lägga sig i soffan och bara njuta av kvällen, imorgon så kör vi igen!

Nybörjarskidlägret - del 2 lunchpaus

Halva dagen är nu avklarad här på skidlägret, nu sitter vi på Scandic för lunch. Biffstroganoff och ris satt som en fläskläpp efter 2h15min längdskidor.
Nu ska vi vila upp oss och få lyssna på tips och trix under en teoritimme.

Läskigast ska bli att se det de filmade innan.
De har filmat både när vi fått träna på att diagonala plant och i uppförsbacke. Ska bli riktigt intressant att bli kapad vid fotknölarna. Förhoppningsvis så får jag några värdefulla tips också.
Redan nu så märker jag skillnad på tekniken, det svåra är att hålla den även när jag blir trött.

Nu ska jag njuta av mitt kaffe och se vad resten av dagen har att erbjuda.
På återseende!




- from my awesome iPhone!

Location:Hästmarksvägen,Örnsköldsvik,Sverige

Nybörjarskidlägret - dag 1, frukost

God morgon världen, hoppas ni har sovit bättre än jag inatt. Det är som att kroppen kände på sig att de var viktigt att få vila så därför bestämde den sig att ligga vaken och vrida på sig till klockan 02.

Vaknade med ett riktigt panikryck när klockan ringde vid 07.00. Efter 15 min snoozande så är jag nu uppe på benen och håller just på att avsluta frukosten. Yoghurt med müsli samt ett kokt ägg kändes som en bra skidåkarfrukost.

Första passet uppe på Skyttis är mellan 09.00-12.00 innan de duschas och vi åker för att äta lunch. För att vara säker på att jag ska klara mig hela tiden fram till lunch så har jag med mig nötter som jag kan fylla på med när energin börjat tryta.
Ett knep jag lärt mig från Portugalresorna där nötpåsarna är de första jag och mamma köper när vi kommer dit. Vatten har jag också med mig i en termos så de ska klara kylan. Tyvärr rymmer min termos bara 0,5 liter så de kommer vara viktigt att fylla på vätska under de timmarna mitt på dagen när vi inte åker skidor.

Nu tror jag att jag har gjort allt för att den här första dagen på lägret ska bli lyckad. Nu fattas bara skidåkningen.
Hinner jag så skriver jag en uppdatering vid lunch om hur det går för mig annars så kommer det ett inlägg ikväll.

Önska mig lycka till!

- from my awesome iPhone!

Peppar igång med en ny före&efter bild

Jag kände att jag behövde en peppbild inför helgen som kommer, en bild som får mig att inse att jag inte längre är killen som dricker läsk och käkar pizza på fredagskvällen.

Jag har fortfarande en lång bit kvar men jag har även kommit långt påväg.

Dags att ta det här till nästa nivå.

Minus 70 kg, 2,5 kg kvar till att väga under 80 kg. Målvikten ligger på 75 kg. Startvikten låg på 152,7 kg.

Inför skidlägret - förväntningar på helgen

Nu är helgen äntligen här, de flesta taggar just nu för utgång ikväll med mycket fest och lite sömn på schemat. I vanliga fall så hade jag stått först i kö för att följa med och socialisera ute i krogvimlet, men ikväll så blir det andra planer för imorgon så startar skidlägret! Idag så var jag ned på stan och inhandlade nötter, yoghurt och kexchoklad för att säkra så jag ska ha mellanmål för att klara av helgen.

Jag har ingen aning om hur intensiv träningen kommer bli de här dagarna, jag hoppas att det kommer ligga på en nivå där jag både får bra träning men samtidigt har tillräckligt mycket ork kvar för att kunna ta till mig de olika tipsen som delas ut. 

Det är den här helgen jag ska lära mig åka skidor på allvar, tanken är att på söndagkväll kunna se tillbaka på helgen som varit och då kunna ta ett slutgiltigt beslut om jag ska åka Öppet spår eller inte. 

Jag har två tävlingar kvar innan jag kan säga att jag har gjort en Svensk Klassiker, skidor och cyklingen.

Det skulle betyda otroligt mycket för mig att ha klarat dessa men jag åker inte genom halva Sverige för att göra ett halvdant försök. Åker jag ned Sälen så ska jag göra det med tron att jag faktiskt ska klara av att åka 9 mil.

Missförstå mig inte, jag förväntar mig inte att den här helgen ska vara det enda som krävs för att klara Öppet spår, däremot så tror jag att efter den här helgen så kommer jag kunna känna vart jag ligger någonstans i min åkning. Förhoppningsvis så blir det ett positivt besked.

Fredagskvällen kommer ägnas åt att förbereda utrustningen så allt är redo för morgondagen sen blir det en tidig kväll så jag inte snålar med sömn för jag kommer behöva vara på topp imorgon.

Helgens enerigi påfyllning 

Hockey, skidläger och citat

Riktigt sent ute med bloggandet idag, det har helt enkelt inte funnits tid att sätta sig ned och skriva. Efter gårdagens besvikelse så var det riktigt skönt att ta sig ut på en kort tur på skidorna idag.
Fem kilometer blev det i kylan och nu är det dags att införskaffa sig några fler vallor faktiskt. En -6 valla fungerar inte riktigt som den ska när det -23 grader ute. 

Efter skidåkningen så for jag och syster hem till min kusin och hennes man där jag passade på att låta kusin klippa mig samt fikade en massa goda onyttigheter. Hemgjord äppelkaka satt som en fläskläpp kan jag säga. Några timmars småprat senare så for jag och syster hem till mamma där vi bakade (jag låg på sofflocket och syster stod för bakandet) en jättegod smörgåstårta som familjen åt till middag. 

Nu har jag just kommit hem, sitter och försöker smälta MODOs förlust men det är bara att erkänna att HV71 var det bättre laget idag.
Jag har just bytt om för att köra 30 minuter bålstyrka innan det blir att duscha och hoppa i säng. 

Min plan på att kliva upp klockan 06.00 varje dag gick dessvärre i stöpet men jag försöker tvinga upp mig i tid varje dag och märker faktiskt skillnad.

I helgen så är det dags för nybörjarskidlägret, där ska jag lära mig att åka skidor på riktigt och förhoppningsvis så får jag mycket att ta med mig framöver här.

Sist men inte minns, nu är julbelysningen nedtagen, fem dagar sent men det gick snabbare än vad jag trodde i alla fall.

Dagens träning: 5 kilometer skidor och 30 minuter styrka

Dagens mat: Makaronilåda till lunch, Äppelkaka till mellanmål, smörgåstårta till middag och glass till efterrätt. Tror jag måste göra lite bättre val på den biten imorgon.

Dagens citat: På långsikt kan pessimisten ha rätt, men optimisten har det roligare på resan. - Daniel L. Reardon.

På återseende! 

Förbannades helvete

Idag gick livet inte alls som jag tänkt mig. Jag fastnade hemma i lägenheten och lät hela dagen flyta förbi.
Det är precis det här jag talar om när jag menar att jag fortfarande har en hel del att jobba med.
Hela den här dagen har bestått av att ligga hemma framför TVn och TV-spelet. Enda avbrotten jag har haft har varit för att äta.
Snacka om att totalt slösa bort en ledig dag.
Nu blir det en promenad för att ge huvudet lite luft så gör vi ett byte för det här går inte.
Tanken var att jag skulle ha vilodag imorgon men den är ju totalt onödig när jag redan haft den idag så imorgon blir det skidor direkt på förmiddagen.
Är jag inte ute i spåret vid 11.00 så ska jag fan skicka det där jävla PS3:et genom fönstret.

Total skitdag, låt oss bryta ihop och komma igen.
Idag var jag korkad, imorgon är jag inte det.

Skidåkningen uppskjuten till eftermiddag, viktiga förhinder.

God morgon, klockan är 11.00 och jag BORDE göra mig i ordning för att åka 10 kilometer skidor som dagens stora uppdrag är. Men nu är det ju så att det landade just två filmer i min dator som måste avverkas omgående. Så skidåkningen skjuts upp ett par timmar.

Helt okey, så länge jag fortfarande tar mig ut idag.

En sen start på den här dagen med andra ord.

Kvällsträning och taskig planering

Så var den här dagen till sin enda.
Idag så jobbade jag som sagt, ett litet avbrott från min långledighet, redan imorgon så är jag tillbaka hemma med fem sköna dagar av ledighet.
Trodde jag skulle hinna med mycket på förmiddagen idag då jag inte började jobba förrän 12.15 men tiden bara rann iväg. Efter att ha plockat lite i köket och ätit lunch hemma så var det dags att börja knata ned på jobbet. Väl där så rann dagen iväg snabbt som attan, då jag varit ledig ett tag innan och dessutom ska vara ledig fem ytterliggare dagar så passades det på att hålla månadsavstämningar och sånt idag vilket gjorde att dagen bara försvann i möten och annat.

När jag slutade klockan 21 så hämtade Jocke upp mig och vi for upp och körde en timmes gympass på Brux. Idag så var det rygg och axlar som stod på schemat och det börjar kännas riktigt roligt även på styrketräningen nu. Jag orkar mer och det känns att man fått lite rutin även på styrkan. Precis som förra gången så försökte jag se till att hålla en bålspänning på magen genom varje övning och till min stora glädje så hade jag värk i magmusklerna redan innan jag började köra magövningar i slutet på passet. Det måste vara ett bevis på att någonstans under den där bulldegshuden så finns det i alla fall tendenser till muskler.

Nu har jag just avslutat en på tok för sen middag men så blir det när man planerar som ett arsel. Dags för att se lite TV samt surfa runt lite på datorn för att se vad som hänt i övriga världen idag

Dagens träning, jag kanske inte lyfter tungt idag men jag kommer göra det i framtiden. Steg för steg.

Dagens bästa: Att jag utan att skämmas kunde gymma i linne idag.
Dagens citat: "If your tierd of starting over, stop giving up."

Ett tack till er och inbjudan till skidläger!

God morgon hörrni!

Jag vill börja med att säga tack för den fina responsen som jag fick igår, jätteroligt att veta att det man gör uppskattas även bland dem jag inte ens känner.
Vissa dagar tror jag att bara är min stackars familj som läser här inne och det i ren plikt sen kommer de där dagarna när det är över 600 unika besökare på en dag. Det är ju lite så man funderar vart ni alla kommer ifrån.

Idag så är enda dagen jag jobbar under min långledighet, jag har varit ledig i fyra dagar, jobbar idag och sen så är jag ledig i fem dagar till!
Snacka om härligt.

Lägenheten är toppstädad och träningskläderna har gått varma de här dagarna. Jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan tvättmaskin. 

Om två timmar börjar jobbet och då jobbar jag till 20.30 så ikväll blir det bara hem, se en film och försöka hålla dygnet rättvänt. Imorgon så står det skidåkning på listan, jag hoppas att det ska vara lite varmare än de varit under helgen så att jag får vallan att fästa. 

I helgen så är det som sagt nybörjarlägret i längdskidor och jag ser framemot det som fan!

Det är inte försent att anmäla sig ännu, sista anmälningsdagen är idag 15/1!
Så kom igen folket, ta chansen och lär er åka skidor. Att få lära sig grunderna är något ni kan ha med er hela livet oavsett om ni satsar som vanlig motionär eller om ni vill klättra i utvecklingen.

Nu blir det att äta frukost innan jag gör mig i ordning för jobbet.

Ha en grym dag allesammans!

Ny design på bloggen och en ny video!

Idag så har bloggen fått sig en ordentlig makeover. Hela designen är omgjord som ni kan se och det har även kommit till ett par nya flikar.
Jag hoppas att det ska vara lättare att läsa inläggen nu och att jag slipper göra om den inom kort. Är kräkless på allt som har med blogspot att göra just nu. Inte min grej att nörda såhär.

Jag har även släppt en ny före och efter video med nya bilder som får ersätta den gamla videon, den kommer forsätta att synas på första sidan men jag delar även med mig av den här nedan också.

Lämna gärna en kommentar vad ni tycker om den och den nya designen.

Nytt personbästa blev det idag

Tillbaka efter skidåkningen, jag fick ihop dryga 15 kilometer och nådde mitt uppsatta mål. Det var inte den lättaste åkningen idag då jag hade vallat på tok fel för underlaget (inte det lättaste då man bara har en vallasort, blir att utöka förrådet när lönen kommer). Bakhalt och jävligt staplade jag mig runt på en tur som på det stora hela faktiskt var riktigt trevlig. Kroppen svarade bra genom hela passet, det var först de två sista backarna som bålstabiliteten började att svikta och jag inte lyckades trampa fast skidorna ordentligt. 

Jag märker att de här få veckorna har jag utvecklat någon form av teknik, det går fortfarande inte snabbt när jag åker men jag slipper slita lika hårt som jag gjorde från början när jag körde helt utan teknik. 

När jag kom i mål efter 15 kilometer så kunde jag inte låta bli att åka ett varv kring löparbanan också så att jag skulle få 15,4 kilometer inregistrerat, tack vare det lilla varvet så slog jag faktiskt rekord idag.
15,4 kilometer är den längsta sträckan jag någonsin åkt på skidor och ännu en gräns är nu sprängd. Nästa riktiga långpass jag gör så ska jag ta med mig blåbärssoppa eller likande för jag kände att kroppen blev lite väl tom att bara köra på vattnet jag hade med mig i termosen. Vem vet, med rätt påfyllning så når jag 2 mils gränsen inom kort. 

Nu har tagit reda på disken hemma och ska just sega ned mig i soffan, om en timme så ska jag åka till mamma för tacomiddag. Inte helt fel på en söndagskväll.

God kväll på er!

Det syns att termometern visar minus 17 grader idag :)

Huvudvärk, långpass och att förhandla med sig själv

Idag vaknade jag vid 09.30 med en huvudvärk från helvetet. Man skulle kunna tro att jag var ute och tok söp igår, sådan skallebang hade jag. Nu i skrivandes stund så har den lättat något även om den fortfarande känns av. Pratade med mor som misstänker att det är spänningshuvudvärk då jag inte känner mig sjuk i övrigt. 

Så nu har jag just ätit lunch, det blev stekt potatis och hamburgare. Jag tror ärligt inte jag har stekt potatis sen jag flyttade hemifrån, förstår egentligen inte varför då det är så snabbt och enkelt och med bara en liten gnutta olja så blir det inte alls så flottigt. Enda som fattades var någon grönsak men det hade jag inte hemma idag. 

Jag och mor hade planerat att idag eller imorgon så skulle jag åka ett långpass på skidorna. Tanken var att ta det idag då jag egentligen inte hade tid med det imorgon. Frågan är egentligen bara hur jag gör det på bästa sätt. Första tanken var att trilskas på kring spåret uppe på Skyttis men då skidorna knappt har någon valla på sig och jag verkligen är värdelös på att valla så känns det tungt att köra tungt/bakhalt i 2 timmar.. 15 kilometer räknar jag som ett långpass för mig, dels för att det är den längsta sträckan jag någonsin åkt på skidor samt att det tar typ 2 timmar för mig att genomföra ett sådant pass.

Jag gör nog så att jag provar att valla i ordning skidorna här hemma, får jag till dem bra så att första milen känns enkel så kommer jag att åka en 5 kilometers på det. Om det är så att skidorna känns dåliga så åker jag ned på 400 meters banan och tränar stakning/åka utan stavar tills jag kommit upp i totalt 2 timmars träning. Låter det som en bra deal? Vi kör på de.

Älskar hur jag förhandlar med mig själv via bloggen men det bjuder jag på. 

Efter träningen så ska jag hem till mor och äta tacos med familjen där. Ser det som en bra belöning för dagens träning men för att de ska räknas som en belöning är det nog bästa att jag lyfter på arslet och börjar röra på mig, ligger i sängen just nu med laptopen på magen, blir inga kilometer gjorda på det viset.

Imorgon kommer nya bloggdesignen, om jag lyckas med allt vill säga, har en hel del att fixa.

På återseende.

En ledig lördag

Imorse så var det riktigt skönt att ligga kvar i sängen, jag låg och segade till 10.30 innan jag klev upp för att städa lite här hemma, ta reda på tvätt och sånt som man inte orkar ta tag i när man jobbar.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra hemma i min lägenhet, det fattas dock tid, pengar och främst kunsap då jag verkligen är född med tummen mitt i handen, det har blivit bättre sen jag flyttade hemifrån men jag är fortfarande långt ifrån händig.

Prioriteringslistan i lägenheten är just nu:

* Ny tvättmaskin - Min tvättmaskin låter som ett gäng skrikande katter när den centrifugerar och kläderna är fortfarande blöta.

* Ny klädhängare till hallen - En gammal betjänt som jag hittade kvarlämnad i förrådet till min gamla lägenhet i Härnösand har börjat göra sitt, eller rättare sagt den är skitful.

* Nya garderober i hallen - 70-talsgarderoberna som är inbyggda i väggen är både dålig planläggning på och fruktansvärt fula. Dörrarna är av den sorten som öppnar sig om du råkar titta på dem.

Som tur är så är det ingen brådska med något av de annat än tvättmaskinen och den hoppas jag ska hålla i alla fall 2-3 månader till så jag kan spara ihop lite kapital till att köpa en.

Nu ligger jag i soffan just hemkommen från MODOs förlustmatch där LHC vände ett 0-3 underläge till att vinna med 4-3 i förlängningen. Surt men samtidigt välförtjänt då LHC var de klart bättre laget de sista två perioderna.  Lunchresterna från tidigare idag får bli en fin lördagsmiddag. Kvällen kommer att spenderas fram TVn med en bra film, kanske lite TV-spel.

God kväll på er.

Dagens träning: 10 kilometer längdskidor, dagens pass gick tyngre än igår då skidorna var bakhala och termometern visade minus 18 grader ute.

Dagens citat: "Life is what happens to you while you´re busy making other plans" - John Lennon

500:e inlägget - Bloggen firar

I och med det här inlägget så fyller min blogg 500 inlägg, det känns helt sjukt mycket men tänker man tillbaka på allt jag har gjort de senaste 2 åren så är det förståeligt.

Den 29 november så skrev jag mitt första inlägg, jag hade just börjat med min flytperiod och visste att jag skulle operera mig den 20 december. Lovade stort att jag skulle blogga fram till min operation, det blev ju lite mer kan man väl säga.

Första året i bloggen handlade mycket om vecko-invägningar och att sätta nya delmål, det blev väldigt lite träning och väldigt mycket fokus på maten och nedgången i sig.

Sommaren 2011 så tog jag mig under 100 kilo, något som hade varit mitt stora mål. Som belöning till mig själv så gjorde jag två saker. Jag tatuerade mig samt att jag åkte ned till Uppsala och hoppade fallskärm, ett tandemhopp där viktgränsen var 100 kilo för att man skulle få hoppa så känslan när jag fick slänga mig ur planet var otrolig! Med mig hade jag två vänner från Härnösand som bägge stöttat mig otroligt genom den här resan och att få uppleva hoppet tillsammans med dem var underbart. Tack Rebecca och Victor.
Hoppet kan den som vill se här!

Efter drygt 1,5 år så for jag på min första Portugal-resa tillsammans med mamma, det var under den resan som fokuset förändrades. Jag hade tagit mig under 100 kg och kunde släppa tanken på att väga tresiffrigt. Under resan i Portugal så fick jag möjlighet att träffa massor av härliga människor som peppade och drev mig framåt, känslan efter att ha fått min första miltid är något jag kommer minnas länge.

Den resan arrangerades av Aftonbladet Wellness och när jag kom hem så ville de göra ett reportage om mig, jag hade tidigare fått prata i P4 Västernorrland samt fått varit i Allehanda gällande min operation och att jag bloggade om den så jag tyckte det var ett roligt steg att ta så jag tackade ja. Går att läsa här.

Efter att ha kommit hem från Portugal, varit med i Aftonbladet och landat i vardagen så tappade jag fokuset lite på träningen igen, jag har alltid varit en periodare men mamma lyckades få in mig på rätt tankar igen. Hon hjälpte mig med ett träningschema och även om jag inte följde det till punkt och pricka så hade jag utvecklats mycket när jag 5 månader senare åkte tillbaka till Portugal för min andra resa.

I maj 2012 så flyttade jag från Härnösand till Örnsköldsvik och väl hemma, i samma stad som mor så fick jag det genomslag på träningen jag behövde. Jag kunde börja att delta i hennes löpgrupp, 2 gånger i veckan fick jag ledarledd träning med andra nybörjarlöpare och jag kunde börja sätta helt andra mål för min träning.

När jag var med i P4 våren 2011 så var jag relativt nyopererad och hade egentligen ingen aning om vad som krävdes för att bli bra tränad men de frågade mig vad jag hade för slutmål med min träning och viktnedgång, jag svarade då: "Att simma Vansbrosimmet 2012" så i somras så bar det av dit ned, jag simmade och är dessutom riktigt nöjd med den tid jag fick.

Hemmavid så fortsatte löpningen och gruppens slutmål var att i augusti springa Höga Kusten halvmaraton så när den dagen kom så ställde vi upp med mamma som draghjälp och efter 2 timmar och 12 minuter så passerade jag och mor mållinjen tillsammans. Det var då det längsta jag någonsin sprungit.

Om Höga Kusten halvmaraton var en upplevelse och en möjlighet att bryta gränser så tog Lidingöloppet det till en helt ny nivå. För första gången på ett större lopp så sprang jag utan draghjälp. Där jag jobbar är det ett gäng varje år som åker ned och springer så jag följde med dem och det var det absolut coolaste jag varit med om. Människor överallt, spända och förväntansfulla miner.
När starten gick så sprang jag första timmen som i trans, jag hängde inte alls med på vad jag höll på med. Efter 3 timmar och 30 minuter så passerade jag i mål och hade då sprungit 30 kilometer. För den vana löparen så är det ingen jättetid men för mig så var det de bästa jag gjort och även det lopp som jag är mest stolt över.

Nu har vintern gått, jag har passerat två år som opererad. I Aftonbladet talade jag om en målvikt på 83 kg, den har jag nu passerat, jag vägger idag 82,5 kilo och har gått ned 70,2 kg sen det där första blogginlägget.
Den nya målvikten är satt på 75 kg och den har jag satt nyligen, jag känner min kropp bättre nu än vad jag gjorde 2010 och det har varit en jäkla resa.

Nästa stora mål är New York Marathon 2013. 42250 meter skall besegras i en av världens största städer. Det kommer inte bara vara ett lopp utan ett äventyr. Det ger mig en press att fortsätta med min träning och tro mig, det finns ingen gång jag mår så bra som när jag tränar, det tror jag gäller för de flesta människor. Mitt stora problem har inte varit att träna, det har varit att ta mig till träningen, att inte skjuta upp de.
Det och att jag åt familjepizzor förstås.

På måndag kommer jag att få hjälp att göra om bloggens design helt, den har sett nästan likadan ut i 500 inlägg. Det kommer även komma en uppdaterad före och efter video, med fler bilder och rätt vikter.

Tack alla ni som följt mig genom de första 500 inläggen, nu siktar vi på 500 till.

Dåliga val, vilodag och hockey

Sådärja, nu har man klivit av för fyra dagars härlig ledighet.
Idag har varit en sjukt onyttig dag, ibland funderar jag om jag verkligen är riktig i huvudet (de som känner mig vet självklart att så är inte fallet).
Jag inledde min katastrofmorgon med att snooza bort hela morgonen bara för att jag jagade en dröm. Med en timme kvar till jobbet så vaknar jag, skyndar in i duschen och sedan vidare på jobbet. Glömmer självklart både att äta frukost och att ta med mig passerkortet. Bra start med andra ord.

Vid första rasten så går jag för att ta en smörgås då kroppen börjar va riktigt tom på energi efter den missade frukosten, ute i köket så står facket och bjuder på fika. Självklart så tar jag (min stora idiot) en delicatoboll istället för en hårdbrödsmörgås. Tjugo minuter senare sitter jag med panikkänslor, kan knappt skriva för att händerna skakar så mycket och hela kroppen är i sockerchock. Bra jobbat idiot.

Senare efter 20-30 minuter och påfyllning av riktig mat så är kroppen tillbaka till normalt igen och jag jobbar på resten av dagen.

Så nu är jag hemma efter en dag fylld av idioti och äter kycklinggryta med ris innan jag ska ta mig en promenad ned till hockeyn.

Det enda positiva med dagen är att min syster gjort en sjukt grym header till nya bloggdesignen så på måndag så är tanken att vi gör en helt ny makeover, går allt som jag vill så ska även före och efter videon uppdateras då de saknas en hel del där.

Men först är det helg och den ska ägnas åt skidor.

Nu hockey!


Dagens träning: Vila, förutom 4*1,5 km promenad fram och tillbaka till stan.

Dagens citat: -



- from my awesome iPhone!

Löpning, nya bilder, tankar kring Öppet spår och äppelkaka

Åh gud vilket pass... Sitter här i min älskade soffa och kan knappt hålla ögonen öppna.

Jobbade som sagt till 18.15 innan mamma hämtade upp mig för en löptur.
När vi kom upp till Hamptjärn så övertalade hon mig att vi skulle ge oss på ett varv på den stora banan istället för "säkra" med två varv på de lilla som jag tänkt mig. 

Efter 10 minuters uppvärmning så gav vi oss iväg upp för första backen, sist jag sprang så var det redan i den backen som jag brände mig när jag gick ut på tok för hårt. Med de i åtanke så tog jag det nu betydligt lugnare medan jag försökte springa med bra anspänning på magen, högt bröst och blicken framåt. 

Efter de två första ordentliga backarna ute i terrängen där man fick göra sitt bästa för att inte trampa igenom skaren så kände jag att kroppen faktiskt hängde med.
Bålen satt där den skulle och med mammas hjälp så hade jag ett bra driv framåt där jag pendlade mellan rask pulsning genom snön och löpning där skaren höll. 

Efter att ha besegrat alla stora backar så hade jag bara 10 minuter kupering att ta mig igenom och där tog styrkan ut. Jag klarade att hålla uppe tempot men den fina balans och stabilitet jag haft tidigare fanns inte 

kvar. Det hände fler än en gång att jag stod på näsan där ute i snön då både bål och fotleder var rejält trötta.  

Så jag vet vad jag har kvar att bygga upp inför framtida turer samtidigt som jag känner stor skillnad motför förra gången jag var där. 

Efter dryga 51 minuters terränglöpning så var vi i mål, mamma knappt svettig och jag totalt genomkörd. 

Det här blev till ett riktigt bra pass och jag är nöjd med vad kroppen presterade. 

Imorgon så var min tanke att jag skulle köra styrka på gymmet men efter att ha pratat med mamma om det hela så kom vi överrens om att jag ska ta en vilodag från träning då jag nu kört 5 dagars träning i rad utan vila. Jag är ledig fredag till måndag och tanken är att jag ska få till minst 3 skidpass under den tidsperioden.
Öppet spår närmar sig med stormsteg och har jag en seriös tanke med att ta mig dit så måste träningen bli mer strukturerad och jag måste börja med längre pass för att återfinna den kondition som jag har tappat under vintern sen jag slutade springa. 

Efter en grymt god äppelkaka så skjutsade mamma hem mig och nu sitter jag som sagt här. 

Rambo visas på Tv6 och det får bli en skön avslutning på denna onsdag.

Här kommer lite bilder:

Stora Reflexbanevarvet vid Hamptjärn

Norra Europas godaste Äppelkaka med Vaniljsås <3

Jag i min snygga löpar/skiddress och pannlampan på huvudet.

Så här ser jag ut när jag är "normal" 

Katter, jobb och reflexbana

Bloggen är lite sen att komma igång idag (10 timmar från uppstigning räknas väll som lite?), morgonen inleddes med blåbärssoppa och kaffe. Tror jag har fått in katthår eller något i min lägenhet för jag vaknade totalt igen svullen i både ögon och näsa. Tycker verkligen inte om de där små djuren, tyvärr har de en förkärlek för mig...
Vid 08.30 tiden så bar det av till jobbet, efter att ha tömt en halv nässprays flaska rätt upp i näsan så började det äntligen bli lite enklare att andas, det kombinerat med frisk luft.

Timmarna på jobbet har verkligen bara rusat iväg idag, hade möte på förmiddagen som drog över på tiden sen var det bara 1h45min mellan rast och lunch och nu sitter jag här med bara 2 timmar kvar på dagen.
Såna dagar är riktigt sköna, inte för att jag inte gillar att jobba men det är som roligast när tiden bara flyger fram så man inte hinner tänka så förbannat.

Ikväll så står det löpning på mitt träningschema, jag och mamma ska upp och springa reflexbanan igen. Den här gången är det inget arrangemang utan bara vi som springer. Planen är att ta sig två varv runt den lillabanan, förhoppningsvis så går det lite lättare nu när det är ordentligt upptrampat efter söndagens aktiviteter.
Det är en speciell charm med att springa reflexbana, springer du vanligt utomhus så går tankarna och fokuset på att springa på bra tider eller vissa sträckor. Ute i reflexbanespåret finns det inga tider och allt handlar egentligen om att inte stå på näsan. När passet är slut är du inte trött på samma sätt som efter en vanlig löptur heller utan hela kroppen är slut. Första gången jag sprang så hade jag träningsvärk under fötterna, fotlederna, vaderna, låren och hela bål-partiet.
Bättre träning än så går knappast att önska sig.
Så reflexbana blir det ikväll, mamma har dessutom lockat med mormors äppelkaka till belöning efteråt och det gör ju att man gärna tar i det där lilla extra, vem gillar inte hembakat?


Dagens citat: "If you can't win, make the guy ahead of you break the record"

Återkommer med rapport om löpningen, smaken på äppelkakan och hur framtiden ser ut.

Hockey, lax och axlar

Så nu är två tredjedelar av dagen avklarad!

Med bara några timmar kvar av arbetsdagen så fick jag ett SMS där Andreas ställde in sin medverkan i dagens gympass, skitsegt kändes det då det alltid är lättare att gymma två. 

Tänkte ändå att väskan var ju packad och träna ville jag så efter lite facebookande så hade jag lycktas charma Jocke som följde med mig istället. Idag så var det rygg, axlar och bål på schemat.
Körde i genom samma schema som senast, fick dock kasta om en del övningar då gymmet verkligen var överfullt idag.
Det är så roligt att se alla som kommer igång nu efter nyår och gymmet är verkligen fyllt av positiv energi från killar och tjejer som jobbar mot sina nya liv. Jag hoppas att alla hittar en bra balans och fortsätter träna även om ett par veckor när motivationen börjar att tryta
.

Nu har jag den angenäma delen av dagen kvar.
Sitter nedsjunken i soffan tittandes på Timrå - MODO och äter en god middag bestående av ugnsstekt lax och kokt potatis. 

Kvällen ska ägnas åt bra tv och lite spånande på den nya bloggdesignen, inom de närmsta veckorna så kommer bloggen att göras om helt, jag behöver bara lite hjälp med vissa detaljer.
Jag har haft samma design i två år så de kan bli roligt att göra om den ordentligt.

Här kommer dagens träning för er som vill läsa.

Vinteruppvaknande, glöm inte att ta luft

Tittar in så här lite kort på lunchrasten.
Jag har nyss varit ute och gått med My, passade på att lufta hjärnan lite efter att vi ätit. Det är helt fantastiskt hur lite luft kan påverka humöret och kroppen. Där jag jobbar så sitter vi inne på en kontorslokal hela dagarna, visserligen så finns det bra bord som vi kan justera om vi vill stå upp eller inte man det blir inte så mycket mer än så.
Speciellt nu under vinteråret så är det mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går hem, det är inte konstigt att själen tar stryk och humöret sjunker.
Så min stora happening idag är hur mycket friskare man faktiskt känner sig bara genom att ta en kort promenad på 20 minuter mitt på dagen. Hjärnan får syre och ansiktet får mötas av lite solljus, när du sedan kommer in så kan du möta resten av dagen med ny energi.
För att inte glömma hur fantastiskt vackert det är utomhus när det är sån där perfekt vinterfrost.

Nu ska jag fortsätta jobba, ikväll så blir det gym och ishockey.

Den perfekta promenadsträckan går längst hela hamnområdet, Örnsköldsvik är verkligen vackert.