31 juli 2012

Sista passet inför HK halv-marathon

Idag så är det 5 dagar kvar till ett av mina stora delmål den här sommaren.
Höga kusten halv-marathon.
Sen jag flyttade till Örnsköldsvik så har min löpning utvecklats oerhört då jag har möjlighet att få bättre stöd och tips om träningen än vad jag kunnat i Härnösand.
Nu springer jag inte bara för att springa utan för att det är roligt. Det beviset fick jag för mig själv idag då jag gjorde mitt sista pass inför lördagens lopp.

Jag hade en planerad runda som jag tänkt köra idag som jag kände mig trygg med och där jag visste vad jag gav mig in på. Men just när jag bytt om för att ge mig iväg så ringde en polare mig och frågade om jag skulle hänga med honom istället. Sagt och gjort så sprang vi asfalt hem till honom 6,2 kilometer innan de blev dags för mig att direkt fortsätta hemåt. Istället för att vända och köra samma sträcka tillbaka så bestämde vi att jag skulle ta sträckan genom skogen. Fick lite vägbeskrivningar på vilka stigar jag skulle hålla mig till och tipset om att jag skulle hålla igen i början då de var ganska mycket uppför.
Iväg bar det och efter ett par kilometer så inträffade de självklara, jag var vilse! Så jag fick chansa och hittade en stig som kändes större än de andra stigarna och ledde ungefär mot de håll jag skulle så jag valde den.
Efter ytterliggare en kilometer så inser jag att stigen övergår till riktig terräng och det börjar kännas ordentligt i vader och fotleder då de inte fått smaka på så mycket terräng träning. Fast besluten om att hela tiden hålla löpsteg och undvika att gå så fortsatte jag.
Till min förargelse så inser jag ganska snart att jag springer i en hästsko och att jag är påväg åt helt fel håll. Genom skogen så skymtar jag några hus så jag viker av och springer ned mot dem för att inse att jag är 2 kilometer fel på kartan motför vad jag trodde.
Som tur var så hade jag ork kvar i benen så hem bar det och till slut så hade jag fått ihop en 14,2 kilometers löprunda i 6.24 fart.

Liggandes hemma på golvet i lägenheten så tänkte jag tillbaka på hur jag tidigare hade brutit ihop och givit upp när jag tappat bort mig men nu istället så såg jag det som en utmaning och njöt av varje steg där ute i skogen.

Det är roligt att springa och det är ännu roligare och känna att för varje pass så blir jag lite duktigare på det!

Bjuder på en gammal bild då jag inte tog någon idag.

2 kommentarer:

  1. Härligt Ante !!

    Anna

    SvaraRadera
  2. Vilken inspiration! Lägger din blogg till läslistan :-)

    SvaraRadera