31 juli 2012

Sista passet inför HK halv-marathon

Idag så är det 5 dagar kvar till ett av mina stora delmål den här sommaren.
Höga kusten halv-marathon.
Sen jag flyttade till Örnsköldsvik så har min löpning utvecklats oerhört då jag har möjlighet att få bättre stöd och tips om träningen än vad jag kunnat i Härnösand.
Nu springer jag inte bara för att springa utan för att det är roligt. Det beviset fick jag för mig själv idag då jag gjorde mitt sista pass inför lördagens lopp.

Jag hade en planerad runda som jag tänkt köra idag som jag kände mig trygg med och där jag visste vad jag gav mig in på. Men just när jag bytt om för att ge mig iväg så ringde en polare mig och frågade om jag skulle hänga med honom istället. Sagt och gjort så sprang vi asfalt hem till honom 6,2 kilometer innan de blev dags för mig att direkt fortsätta hemåt. Istället för att vända och köra samma sträcka tillbaka så bestämde vi att jag skulle ta sträckan genom skogen. Fick lite vägbeskrivningar på vilka stigar jag skulle hålla mig till och tipset om att jag skulle hålla igen i början då de var ganska mycket uppför.
Iväg bar det och efter ett par kilometer så inträffade de självklara, jag var vilse! Så jag fick chansa och hittade en stig som kändes större än de andra stigarna och ledde ungefär mot de håll jag skulle så jag valde den.
Efter ytterliggare en kilometer så inser jag att stigen övergår till riktig terräng och det börjar kännas ordentligt i vader och fotleder då de inte fått smaka på så mycket terräng träning. Fast besluten om att hela tiden hålla löpsteg och undvika att gå så fortsatte jag.
Till min förargelse så inser jag ganska snart att jag springer i en hästsko och att jag är påväg åt helt fel håll. Genom skogen så skymtar jag några hus så jag viker av och springer ned mot dem för att inse att jag är 2 kilometer fel på kartan motför vad jag trodde.
Som tur var så hade jag ork kvar i benen så hem bar det och till slut så hade jag fått ihop en 14,2 kilometers löprunda i 6.24 fart.

Liggandes hemma på golvet i lägenheten så tänkte jag tillbaka på hur jag tidigare hade brutit ihop och givit upp när jag tappat bort mig men nu istället så såg jag det som en utmaning och njöt av varje steg där ute i skogen.

Det är roligt att springa och det är ännu roligare och känna att för varje pass så blir jag lite duktigare på det!

Bjuder på en gammal bild då jag inte tog någon idag.

22 juli 2012

Operationens baksida (läsvärt)


Jag är medveten om att jag är väldigt duktig på att lov-orda min operation, att jag mår bättre än någonsin osv.
De står jag för och känslan är lika stark idag som förut.
Däremot känner jag att jag är skyldig om att berätta om operationens baksida också.

Jag kan börja med att berätta om fenomenet "Dumping".

Dumping är ett stadie kroppen hamnar i när du som opererad helt enkelt äter för fort, för "tung" mat eller för mycket mat. Det är helt ofarligt men man känner sig yr, svimfärdig, svag och kallsvettas som en tok. Det tar ca 20-30 minuter för en dumping att avta. Efter det så mår du precis som vanligt.
I extrema fall så kan du även kräkas upp de du ätit för att kroppen helt enkelt inte klarar av att bearbeta det. Jag personligen föredrar när de händer för jag slipper 30 minuter av smärta och yrsel och kan smita in på toaletten för att kräkas upp de jag nyss ätit.
Jag ska tillägga att dumping är en väldigt individuell upplevelse men det är såhär jag upplever min.

Sen om vi fortsätter inom kategorin måltider så kan jag även tillägga att jag inte längre kan dricka till måltider, gör jag det så uppstår fenomenet ovan. Detta för att maten helt enkelt färdas för fort ned i tarmen och den blir full. Vid måltider så måste jag vänta till ca 10 minuter efter maten innan jag kan dricka för att inte må dåligt.

Alkohol är ett annat ämne som kan vara värt att nämna. Tidigare så kunde jag av naturliga skäl dricka ganska stora mängder pga av min storlek. Som jag skrivit innan så opererar man magen och inte hjärnan  så "vanan" att kunna dricka stora mängder finns ofta kvar och det är lätt att det går fort från salongsberusad till kanonrak om man inte ser upp. Detta pga av att man först och främst väger mindre sen även för att man efter en gastric bypass-operation inte längre har en magsäck som stoppar upp vätskan utan den fortsätter rätt ut i tarmen där alkoholen tas upp av kroppen snabbare än vad den gjorde före operationen.
Jag personligen försöker hålla mig till öl och gärna mellan-öl när jag dricker för att undvika att bli "tvärfull". Sen har inte det fungerat alla gånger men det ger mig en större kontroll än om jag dricker starksprit.


Vitaminer, varje dag så äter jag två olika tabletter som jag kommer att äta resten av livet. Den första är en B12 tablett som jag äter för att kroppen får problem att ta upp just det ämnet från maten efter operationen. B12 finns även att ta som spruta, en spruta man då får ta var tredje månad. Varför jag valt att ta tabletter är just för att med spruta så kommer man få en dipp där kroppen börjar närma sig B12 brist inför varje spruta då "lagret" är tömt. Då tycker jag det är bättre att hålla en jämn nivå med en tablett dagligen. Jag äter även en annan tablett som heter, Mitt val Multivitamin Stark Kvinna, jag vet väldigt rolig tablett att ta som kille men den innehåller mycket järn samt en hel del andra mineraler som kroppen lätt får brist på efter operationen. Trots att jag nu varit opererad i ett bra tag så tycker jag fortfarande att det är lika pinsamt varje gång jag ska köpa en ny burk på apoteket. Som tur är de som jobbar där snälla.


Bristningar och överflödigt skinn tänkte jag ta upp som sista punkt här. När man är gravt överviktig som jag var så finns risken att kroppen inte hängt med under viktnedgången, detta genom bristningar och att man helt enkelt förstört hudens celler och förmåga att dra ihop sig vid viktminskning. Hur mycket jag än går ned så kommer mitt häng runt bröst och buk inte att försvinna för där finns hud som inte klarar av att dra ihop sig igen, det blir som en skinnpåse som måste opereras bort. Detta är inte särskilt smickrande ur kosmetisk synpunkt och kan göra att det blir svårt att hitta kläder som passar utan att hänget på magen är i vägen eller hänger över jeanskanten.
Jag kommer att behöva operera bort mitt häng när jag är klar med min viktnedgång men jag känner att på den stora resan så gör jag hellre det än väga över 150 kilo. Fram tills de är gjort så kommer jag inte kunna vara helt nöjd med min viktnedgång.


Som avslutande tänkte jag faktiskt ta och bjuda på en bild på mig utan tröja för att ni ska förstå vad jag menar. Kanske inte den mest smickrande bilden på mig men allt handlar om att bryta gränser.

Om ni läst igenom denna vägg av text, tack.


Dagsvikt, 87.0 kg. Total viktnedgång -65,7 kg.


18 juli 2012

Terränglöpning i solen


Idag så följde jag med mamma ut för att prova terrränglöpning för första gången. Då hon hade ett lugnt pass på sitt träningschema så passade det utmärkt för mig att hänga på då hennes lugna blir ett mellantungt för mig.

Vi började hemma hos henne och sprang sedan efter Höga kusten-leden. Efter de första kilometerna så tog vi oss upp över berget och det var först där som man insåg hur fint vi har det här i lilla Övik.

90 minuter hängde jag på henne innan jag klev av och lät henne fortsätta vidare. Jag kände att 90 minuter var alldeles lagom som första terrängpass. Nu när jag sitter här hemma i soffan så känner jag hur vaderna kommer göra sig påminda imorgon. Springa efter spår och efter stig är verkligen inte samma sak. Helt annorlunda träning för fotlederna.
Jag är däremot väldigt förvånad och glad över hur bra orken hängde med. Trots att första kilometerna i skogen nästan bara gick uppför så kände jag hur orken hängde med hela vägen och att andningen inte var några problem.

Sen är de inte svårt att ha träningsglädje när man haft så fantastiskt väder som idag.
Titta bara på de här bilderna.






10 juli 2012

Vansbrosimmet, vilken resa!

Oj vilken dag det var i söndags. Jag hade tänkt uppdatera tidigare men jag har helt enkelt inte haft ork att sammanfatta den där kaotiska dagen som innefattade Vansbrosimmet.

Dagen började med att jag vid 9 tiden lämnade Stockholm för att resa till Vansbro där jag hade starttid klockan 13.00. Redan halvvägs dit så vräkte regnet ned och jag anade att de inte skulle bli optimalt tävlingsväder.

När vi kommer in mot Vansbro så möts vi av världens bilkö (vi hade missat den lilla detaljen att Vansbro knappt är en stad och att de var 13000 anmälda deltagare).
Kort sagt så insåg vi att det skulle ta nästan en timme att ta sig in för att hämta startbevisen och det började bli knappt om tid. Jag blev riktigt stressad både över de dåliga vädret samt att jag inte visste vad som skulle hända om man missade starttiden. Så med tre kilometer kvar av bilkön så fick jag nog. Med panik i bröstet så hoppade jag ur med och började springa den sista biten förbi alla förbannade bilar. Med mig hade jag mitt och Ms anmälningsbevis och legitimation för att snabbt kunna hämta ut våra startkuvert.

Att jag dagen innan sprungit 21 kilometer gjorde inte det lättare att springa i ösregn men adrenalinladdad och panikslagen så fick de gå ändå.
När jag kom fram till starten och äntligen fick ut kuverten så var jag dyngsur och fortfarande upp i varv. Nu gällde det att hitta A&M som köat sig igenom alla bilar. Men som sagt 13.000 deltagare och en liten by som Vansbro... Det gick inte att ringa, de gick inte att smsa och helt utan utrustning annat än två startkuvert så sprang jag runt runt och försökte hitta de andra medan klockan blev mer och mer.

Till slut så är klocka. 13.30.. Jag har missat starten, jag har ingen utrustning och känner mig helt knäckt. Då träffar jag mamma och Tomas som samlar upp de spillror som finns kvar av mig, lovar att allt kommer och lösa sig samtidigt som de släpar iväg mig till starten utrustad med ett par badbyxor som nödlösning.

Väl påväg till starten så faller som i ett mirakel alla bitar på plats. Jag träffar A&M som letat mig lika mycket som jag letat dem och de har med sig mina saker så jag får min våtdräkt.
Plötsligt hundra gånger lyckligare så står jag redo och ska starta Vansbrosimmet, som jag längtat!

Väl iväg så var de precis som jag trott. Jag simmade på i min fart och lät mig inte stressas av andra runt omkring mig.
Efter 1800m så lade jag om och började tänka ordentligt på tekniken och mixade crawl och bröst om vart annat.

Den sista kilometern i motströms gick lättare än vad jag föreställt mig och jag tog mig i mål på tiden:

1h09m11s

Snittet för Vansbrosimmet är 1h15m så jag är nöjd att jag tog mig under snittet.

Tack Mamma, Tomas M & A för allt stöd under dagen.

De som såg ut att bli ett riktigt misslyckande blev helt underbart och jag är stolt över mig själv som genomförde det.
Nu är nästa mål högakusten halvmarathon 4 augusti.












- from my awesome iPhone!

7 juli 2012

Kanske inte speciellt smart men förbannat roligt!

Idag så här ett dygn innan mitt stora mål, Vansbrosimmet så har jag för första gången i livet sprungit 21 kilometer.
Den magiska gränsen för en halv-mara.

Så nu går jag och lägger mig med trötta ben och hoppas att jag ska återfå orken till morgondagens simning.

God natt.


- from my awesome iPhone!

Location:MULLBÄRSSTIGEN,Kungsängen,Sverige

5 juli 2012

Det är dags!

Våren 2011 när jag ganska nyligt hade startat den här bloggen så var jag med i P4 Västernorrland och blev intervjuad angående min operation. Skitspännande tyckte jag det var och lite overkligt på samma gång. I slutet på intervjun så frågade reportern om jag hade satt upp något personligt mål som jag ville kämpa mot.
Snabb i käften som jag är så hävde jag ur mig;

Jag ska simma Vansbrosimmet 2012!

Så sant som det är sagt, nu är det sommaren 2012 och det är drygt 18 månader sen jag gjorde min gastric bypass operation. Jag har gått ned 65,7 kg och mår bättre än någonsin.

Jag klarar att springa 10 kilometer på under 60 minuter.
Jag klarar att cykla 55 kilometer sommaren 2011.
Jag klarar att springa uppför en trappa utan att bli svettig.

Varje dag så bryter jag nya gränser för vad jag klarar av att göra.

På söndag så är det dags för att bryta ännu en gräns.

Jag ska simma Vansbrosimmet 2012!






2010

2010



Gymmet i Portugal
Snyggaste våtdräkten