Vansbrosimmet, vilken resa!

Oj vilken dag det var i söndags. Jag hade tänkt uppdatera tidigare men jag har helt enkelt inte haft ork att sammanfatta den där kaotiska dagen som innefattade Vansbrosimmet.

Dagen började med att jag vid 9 tiden lämnade Stockholm för att resa till Vansbro där jag hade starttid klockan 13.00. Redan halvvägs dit så vräkte regnet ned och jag anade att de inte skulle bli optimalt tävlingsväder.

När vi kommer in mot Vansbro så möts vi av världens bilkö (vi hade missat den lilla detaljen att Vansbro knappt är en stad och att de var 13000 anmälda deltagare).
Kort sagt så insåg vi att det skulle ta nästan en timme att ta sig in för att hämta startbevisen och det började bli knappt om tid. Jag blev riktigt stressad både över de dåliga vädret samt att jag inte visste vad som skulle hända om man missade starttiden. Så med tre kilometer kvar av bilkön så fick jag nog. Med panik i bröstet så hoppade jag ur med och började springa den sista biten förbi alla förbannade bilar. Med mig hade jag mitt och Ms anmälningsbevis och legitimation för att snabbt kunna hämta ut våra startkuvert.

Att jag dagen innan sprungit 21 kilometer gjorde inte det lättare att springa i ösregn men adrenalinladdad och panikslagen så fick de gå ändå.
När jag kom fram till starten och äntligen fick ut kuverten så var jag dyngsur och fortfarande upp i varv. Nu gällde det att hitta A&M som köat sig igenom alla bilar. Men som sagt 13.000 deltagare och en liten by som Vansbro... Det gick inte att ringa, de gick inte att smsa och helt utan utrustning annat än två startkuvert så sprang jag runt runt och försökte hitta de andra medan klockan blev mer och mer.

Till slut så är klocka. 13.30.. Jag har missat starten, jag har ingen utrustning och känner mig helt knäckt. Då träffar jag mamma och Tomas som samlar upp de spillror som finns kvar av mig, lovar att allt kommer och lösa sig samtidigt som de släpar iväg mig till starten utrustad med ett par badbyxor som nödlösning.

Väl påväg till starten så faller som i ett mirakel alla bitar på plats. Jag träffar A&M som letat mig lika mycket som jag letat dem och de har med sig mina saker så jag får min våtdräkt.
Plötsligt hundra gånger lyckligare så står jag redo och ska starta Vansbrosimmet, som jag längtat!

Väl iväg så var de precis som jag trott. Jag simmade på i min fart och lät mig inte stressas av andra runt omkring mig.
Efter 1800m så lade jag om och började tänka ordentligt på tekniken och mixade crawl och bröst om vart annat.

Den sista kilometern i motströms gick lättare än vad jag föreställt mig och jag tog mig i mål på tiden:

1h09m11s

Snittet för Vansbrosimmet är 1h15m så jag är nöjd att jag tog mig under snittet.

Tack Mamma, Tomas M & A för allt stöd under dagen.

De som såg ut att bli ett riktigt misslyckande blev helt underbart och jag är stolt över mig själv som genomförde det.
Nu är nästa mål högakusten halvmarathon 4 augusti.












- from my awesome iPhone!