För 2,5 år sedan så tog jag bilen 400 meter till jobbet och i November så ska jag springa 42 195 meter.

Idag så har jag vilodag från träningen, gårdagens backintervaller känns ordentligt i benen idag och det var skönt att få en dags vila mellan dem och morgondagens cykling.

Jag borde egentligen vara nervös inför lördagens HK-halvmara men jag känner mig ganska lugn. Jag är långt ifrån den form jag önskar men samtidigt så har jag funnit mig i sanningen att så är det just nu. Det går inte att snabbfixa. Jag får istället ha tilltro till det schema och det upplägg jag har fått av Domeij. När starten går i november ska jag vara som bäst. Inte nu. Det värsta som kan hända på lördag är att jag bryter, det tror jag dock inte, inte med mamma som draghjälp. Jag kanske inte tar mig i mål på den tid jag vill, men bryter det kommer jag inte att göra. Fan jag kan krypa två mil om det är så. Så länge jag inte bryter, så länge har jag inte förlorat.

Nej, HK-halvmara ska bli en formtest, inget annat. Större förväntningar har jag på Lidingöloppet, dit är det i alla fall nästan 2 månader och när det loppet går av stapeln så förväntar jag mig en helt annan kvalité på löpningen. Förra året så missade jag mitt mål att ta mig under 3.30 med bara 34 sekunder, trots detta så tog jag mig ändå runt och är väldigt nöjd över den insatsen. Men ska jag fixa New York Marathon på under fyra timmar i november så får jag nog se till att knäcka den tiden i år.

Hålla kosten, låta bli festandet och sköta träningen till fullo, det är receptet och följer jag det så kommer jag avsluta det här projektet som jag ändå har tränat mot ett bra tag nu. En Svensk Klassiker var ett stort steg för mig men det här är ändå något helt annat.

För 2,5 år sedan så tog jag bilen 400 meter till jobbet och i November så ska jag springa 42 195 meter.

Det är det stora målet.

Intervaller i regnet

Ikväll så var det dags för veckans första träningspass, backintervaller. Som jag berättat tidigare så har jag börjat att träna efter pulszoner och idag så var målet att varje intervall skulle ligga mellan 165 och 174 slag per minut. Jag sprang uppför en backe på ca 350 m och varje intervall tog två minuter.

Dagens mål var att idag klara tio stycken två minuters intervaller och två stycken fem minuters intervaller på rak mark.

Passets olika pulssteg. Klarade att hålla pulsen alla intervaller förutom en, jag tycker ändå det är godkänt för att inte ha tränat efter pulszoner tidigare 

Trött kille med bara en backintervall kvar. 

Mamma stod högst upp och peppade mig och hjälpte mig hålla räkningen.

Helt slut men glad kille!

En veckas träning och höstens första lopp.

Igår kväll så fick jag mitt träningsschema från Andreas Domeij gällande hur jag ska träna den här veckan. I torsdags så var jag även på gymmet och gjorde olika fystester för att få veta mina olika pulszoner som kommer ligga som grund för min träning under hösten. Vi kollade även hur min bålstyrka och rörlighet såg ut. Jag kan konstatera att jag inte behöver vara orolig att INTE hitta utvecklingsområden att jobba med.
Stel som ett kylskåp och med magmuskler lika sladdriga som en överkokt spagetti.

Träningsschemat då, den här veckan innehåller fyra stycken träningspass.
Idag så har jag backintervaller där jag ska ligga i pulszon AII,5. När jag lärt mig mer om hur de olika pulszonerna fungerar så ska jag utveckla om vad det är och varför jag tränar de olika zonerna. Nu från början så gör jag bara som jag blir tillsagd. Tror det är bäst så, haha.

Sedan på onsdag så har jag 1,5 h cykel på schemat. Torsdag så har jag 1h löpning/promenad i lugnt tempo, efter det så blir det vila på fredagen och på lördag så är det dags för höstens första formtest i form av HK-Marathon. Förra året så var HK-Marathon ett av mina stora milstolpar och jag tog mig i mål på 2.12 efter att ha satsat mot att komma under 2.15. I år så siktar jag på att komma i att springa loppet i 6.00-tempo, det skulle göra att jag kom i mål på 2.07. Precis som förra året så har jag mamma som kommer vara min draghjälp, känns skönt då formen är allt annat än på topp just nu efter en sommar som varit slöare än slöast.

Sen på söndagen så avslutar vi veckan med 2h cykel i lugnt tempo. Är det något jag kommer märka så är det att jag kommer träna lugnare men längre än vad jag tidigare gjort, detta för att följa de olika pulszonerna då jag kommer upp i mina lägsta pulszoner snabbt så kommer min låga pulsträning innebära mycket promenader och lätt jogging.
Det känns spännande att träna något nytt och jag litar fullständigt på Andreas då hans schema tidigare både tagit mig igenom Vätternrundan och Öppet spår.

Först och främst ska jag jobba klart, idag har jag övertid på schemat så kommer inte sluta förrän 19.45. Sen blir det hem och springa lite backe.

På återseende.

En ledig dag, en promenad och lite bad.

Idag så har jag varit ledig. Unnade mig en rejäl sovmorgon innan jag klev upp vid 9.30, åt frukost och tog en lugn förmiddag framför TVn. Efter att ha ätt lunch hos lillasyster som just flyttat in bara ett par hundra meter ifrån mig (toppen, hon är tio ggr bättre kock än mig!) så bestämde jag mig för att ta en promenad ut till Mamma och Tomas nya hus. 

Mamma hade sagt att det var mellan 12-15 kilometer dit ut så jag tänkte att det skulle bli ett bra långpass för kroppen med en promenad i bra takt ut dit. Värmen har verkligen legat på över Övik idag så jag tog vätskeryggsäcken och traskade iväg. Drygt två timmar tog det för mig att gå de 14,25 kilometer som Funbeat-appen mätte upp från min lägenhet ut till Klingre.
Väl framme så var de bara att slita av sig till badbyxor och kasta sig i sjön. Det är verkligen ett litet paradis de har skaffat sig där ute med egen strand och allt. 

Ganska skönt att bara ligga och njuta i solen efter drygt två timmars promenad. Längst ned i bilden så syns också det värsta av mina ärr efter operationen. De andra har läkt fint och syns knappt men de där rev jag upp bara ett par timmar efter operationen. Klev upp på tok för tidigt och trodde jag kunde gå på toa.

Så även den här dagen får godkänt. Jag har ätit bra mål hela dagen och undvikit småätandet. Träningsmässigt ger jag också mig själv godkänt då snittpulsen låg bra genom hela promenaden. 

Imorgon så är det dags för jobb igen, delat pass så mitt på dagen tänkte jag passa på att städa och tvätta lite här hemma, tanken var att jag skulle göra det idag men tiden har verkligen sprungit iväg.

Nu är det dags för kvällsfika, natti natt. Imorgon siktar vi mot en ny bra dag. En dag i taget, det är receptet.

En dag i taget.

Idag när jag sammanfattar min tillvaro så känns det mycket bättre än igår när allt kändes totalt hopplöst.

- Jag har städat ur all onyttig mat hemma.

- Jag åt frukost för första gången på flera veckor.
- Jag har hållit mig ifrån sötsaker hela dagen.

- Jag har promenerat 5 kilometer efter jobbet.

- Jag har ätit 6 mål idag (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och nu kvällsfika).

Så idag så har allt fungerat. Imorgon är det en ny dag. Då repeterar vi ovanstående. 

Jag tror jag börjar så, inte för höga mål, inte någon mirakellösning. 

Vi tar en dag i taget, så ser vi till att fixa den dagen. Sen laddar vi om på nytt.

Två knäckebröd smörgåsar och en kopp kaffe (dricker det alla tider på dygnet) fick bli mitt kvällsfika.

Dagens lunch

Chili con carné och ris, tillsammans med en hårsbrödsmörgås med ost.

Tittar bara in för att säga tack

Det är helt otroligt. Som vanligt när livet känns som tyngst och de mesta känns hopplöst så finns mina nära och kära där för att stötta mig. De senaste dygnet så har det kommit både sms, meddelandet på Facebook och mail med peppande ord, tips och trix samt att jag får veta att ni tror på mig.

Det känns förbannat bra måste jag säga.  TACK!

Inget ser egentligen annorlunda ut idag än vad det gjorde igår (förutom att jag klev upp och åt riktig frukost för första gången på ett par veckor). Igår kväll innan jag skrev inlägget så var jag ute och sprang tillsammans med Alexander. Det känns på i benen idag att det var ett tag sen jag sprang på riktigt. Ibland förstår jag inte varför jag låter det gå så långt mellan gångerna. Jag tycker ju att det är roligt att träna, det har jag alltid gjort. Jag tänker bara förbannat kortsiktigt.

Imorgon är jag ledig, då ska jag och Alexander ut och gå, förhoppningsvis får jag med mig Tobias också. Det finns en sträcka på 2.2 mil som tar 2-3 timmar att knata, jag gick den sträckan 2-3 ggr förra året och har även cyklat den en massa inför Vätternrundan. Så imorgon så ska vi ta den som ett långpass. Sen till helgen så ska jag träffa Domeij för att prata om hur vi ska lägga upp träningen, det kommer även bli lite tester så jag får veta hur formen egentligen är och han får veta vad han har att jobba med. Det ska bli spännande och se vart jag står, sen ännu mer spännande och se hur mycket jag kan förbättra mig på de tre månader som är kvar till New York.

Igen, jag vill tacka er alla runt omkring mig, ni som peppar och tror på mig när jag själv inte gör det och ni som påminner mig om att allt inte är förlorat bara för att jag stött på ett bakslag. Det värmer, på riktigt.

Idag är en bra dag, morgondagen tänker jag göra bättre.

13 kilos viktuppgång och hur jag ska ta mig ur det

Det har verkligen inte gått bra för mig sen Vätternrundan, jag har inte kunnat hitta tillbaka till träningen, jag har ätit fel mat och jag festat på tok för mycket.
Det finns en anledning till att jag från början gjorde min gastric bypass. Jag har ett matberoende, jag äter utan att tänka. Under snart två år har jag hållit det i schack och även om de brustit ibland så har jag hittat tillbaka på banan igen. Det matberoendet och småätandet har sakta öppnat sig igen. Jag är i en känslig fas. Hela 40% av alla som opererar sig går upp all övervikt igen inom fem år. Jag har nu varit opererad i två och halvt år. Jag har som lägst vägt 78.5 kg. Idag så väger jag 91 kg.

Jag har med andra ord gått upp nästan 13 kg sen jag cyklade Vätternrundan!

Jag har blundat för det, jag har försökt mig på snabblösningar, jag har trott att jag ska kunna vända trenden på egen hand, att ingen ska märka mitt snedsteg. Det är bara att inse, jag fixar inte det. Jag fixar inte att ta mig ur på egen hand. Så därför öppnar jag upp mig nu. Som så många gånger förr så låter jag bloggen bli mitt stöd och mitt sätt att erkänna för mig själv och min omgivning.

Hur ska jag vända på det här då? Den tredje november i år så ska jag springa New York Marathon. Jag är inte i närheten av att fixa det nu. Ikväll så sprang jag 7.8 kilometer med en kompis i 6.30 tempo. Jag vill greja New York på under fyra timmar. Så därför har jag valt att prioritera om mitt liv och vart det är värt att lägga pengar. Jag är JÄVLIGT duktig på att bränna pengar när jag är ute. Det är sällan jag har pengar kvar från 15e och framåt. Så därför har jag bestämt att inte lägga pengar på krogen. Går jag ut så får jag dricka vatten, ramlösa. Alkohol går fet bort. Samma sak med skräpmat. Ska jag äta ute så ska det vara en sallad, hemlagad mat, mat med bra värde. Friterat, pizza, hamburgare. Allt sådant, det ska bort, ut ur mitt liv. Att jag lät det komma in igen var det största misstaget jag gjort.

Pengarna har jag istället valt att lägga på Andreas Domeij. Utan honom hade jag aldrig klarat Vätternrundan eller Öppet Spår. Han kan träning och det är någon jag lyssnar på. Jag behöver det stödet och någon som säger åt mig vad jag behöver göra. Så ikväll så mailade jag över mitt jobbschema till honom och han ska sätta i ordning ett schema för hur jag ska fixa New York Marathon på under fyra timmar.

Om jag följer det till punkt och pricka, och dessutom håller min kost i de tre månader som är kvar till loppet. Då kommer jag ta mig ur det här. Det är dock jävligt lätt att skriva här, men som Andreas sa ikväll när jag frågade honom om han ville ta sig an mig,

För att klara New York City Marathon på under fyra timmar så krävs det blod, svett och tårar! 

Tipsar om Marie Odin och hennes bägge böcker

När jag var nyopererad så fick jag hennes första bok, "Efter en Gastric By Pass-operation" som innehöll recept, tips och råd för de som är nyopererade. Den var verkligen guldvärd och hjälpte mig mycket de första sex månaderna när jag inte riktigt visste vad jag skulle äta eller laga.

Nu har jag hittat hennes uppföljare, "Meny för Gastric By Pass" som inriktar sig mot de som varit opererade i 1-2 år (i mitt fall 2,5 år). Den ska tydligen innehålla tips och trix för att inte falla tillbaka i gamla banor och verkligen bibehålla den livsstil som kommer med en hälsosammare vardag.
Så när lönen kommer så tänker jag beställa hem den för att se om den är lika bra som första varianten. Jag lovar att lägga upp en recension så fort jag hunnit använda den.


För er som vill köpa första boken - Efter en Gastric By Pass-operation <-- Klicka här!

För er som vill köpa andra boken - Meny för Gastric By Pass <-- Klicka här!

Terränglöpning i regnet

Igår när jag slutade jobba så vräkte regnet ned och jag var verkligen inte sugen på att ge mig ut och springa som jag hade planerat. Som tur var så fick jag ett meddelande av mamma där hon frågade om jag ville hänga med henne och springa längs Gula leden. Då det var jättelänge sedan jag sprang terräng senast och jag visste att det skulle bli hundra gånger lättare att ge sig ut med sällskap så tackade jag ja.

Så det blev en rask promenad hem från jobbet för att byta om, sen möttes jag och mamma nere på stan. De första tjugo minuterna kändes benen riktigt tunga och jag svor återigen över att jag slappat med träningen efter Vätternrundan. Väl uppe på själva berget där stigningen planade ut och jag istället fick fokusera över att sätta fötterna rätt bland stock och sten så lossnade det även i benen och jag kände att jag faktiskt fick löpsteget att fungera.

Efter att ha sprungit över stenhällarna (som verkligen var läskiga att sätta fötterna på i ösregnet) så nådde vi vindskyddet där vi passade på att dricka lite vatten och ta lite kort innan vi vände tillbaka mot stan igen.
Mamma vek sedan av och tog vägen uppför slalombacken (ja, hon är grymt mycket mer tränad än vad jag är) och jag vek in mot stan och fick avsluta med en asfaltsuppförsbacke hem till Vintergatan där duschen väntade gott.

54.29 min var vi ute i regnet och med en snittpuls på 165 och en maxpuls på 192 så avslutade jag ett toppenpass som gav endorfinglädje för resten av kvällen.

Bilden blev lite suddig då mamma inte riktigt är van vid iPhone ;)

Gym, slarv och att leva som jag lär

Igår så stack jag till gymmet efter jobbet, har bara en sak att säga... 

OJ VAD SVAG JAG HAR BLIVIT!

Träningsvärken spänner i hela kroppen idag och det känns verkligen att jag inte styrketränat sen långt innan Vätternrundan. Nu har jag i alla fall förnyat mitt gymkort och planen är att ligga på 3-4 styrkepass i veckan och 3 konditionspass. Som jag skrev igår så är målsättningen nu att hitta tillbaka till de koncept som tagit mig dit jag är idag, med andra ord så är det bra mat, lagom med motion och att hålla sig undan vardagsfällorna. 

Något mer jag måste göra är att gå och förnya mina mediciner. Efter min GBP-operation så måste jag äta B12 och Multivitamintabletter varje dag men fick slut på tabletter för typ 1,5 månad sen och jag har inte varit och förnyat de sen dess. Verkligen jättedåligt av mig och jag har börjat misstänka att min B12-brist kan vara en anledning till mitt helkassa humör de senaste veckorna. 

Jag har varit en kass förebild de senaste veckorna, speciellt då jag verkligen pratat om möjligheterna kring den här operationen och vikten av att ta den på allvar. Den är min sista chans och kan jag inte sköta det fullt ut så är det inte lönt att jag försöker. 

Det är nu eller aldrig, inga ursäkter!

Nu är det slutslarvat med träningen och kosten.

Efter förra veckans slarv med både mat och träning så är det dags att återvända till vardagen. Den här veckan så jobbar jag dag vilket passar mig utmärkt då jag kan passera förbi gymmet på vägen hem från jobbet. Så lite distraktions om möjligt, det är så jag vill ha det.

Tanken är att den här veckan komma upp i sex träningspass, tre konditionspass och tre styrkepass. Jag hoppas fortfarande få hjälp med att hitta ett bra benpass så om ni har några bra tips på ett helhetspass för benen på gymmet så är det bara slänga iväg ett mejl till andreas_wallin89@hotmail.com. Jag lovar att prova och utvärdera det sedan hur det passade mig.

Kostmässigt så blir det att hålla sig helt ifrån godis, snabbmat och alkohol i alla fall en månad nu, det känns som kroppen kan behöva sig en återhämtning och lära sig att stå emot sötsugen igen efter en vecka på festival.

Jag tänker hitta tillbaka till den struktur och det vinnande koncept som har tagit mig dit jag är idag, det viktigaste jag fått lära mig under den här resan är att även om du hamnat på ett sidospår så är inte allt jobb förlorat för det.

Så nu tar vi och laddar om.
New York Marathon är nästa stora mål och med rätt fokus kommer jag klara det.

Just nu lever jag definitivt inte som jag lär

Jag får börja med att be om ursäkt för hur tyst bloggen har varit den senaste veckan. Till mitt försvar så har jag verkligen inte gjort något vettigt så har inte haft så mycket att skriva om heller. Träningsmässigt så händer det inte mycket just nu, har legat av mig under veckan och både ätit onyttigt samt skippat de tänkta träningspassen. Kort sagt så har det inte varit en bra vecka och nu har jag gått på semester. Imorgon bär det av ned till Göteborg och Metaltown, där kommer jag stanna tills på söndag och fortsätta mitt onyttiga liv.

Efter det så får det vara nog. Jag har pratat ihop mig med en god vän och som även är väldigt kunnig på allt som har med träning att göra. Han ska hjälpa mig att sätta ihop ett träningsschema som innefattar både styrketräning och löpning så kommer jag att köra igång med det från och med måndag den 8 juli.

Simon Bladh som han heter tävlar i Bodybuilding och började sin träningsresa ungefär samtidigt som jag började med min viktnedgång kring 2010. Han har verkligen gjort en fantastisk resa och nu på lördag så är det dags för honom att delta i Tammerpokalen, en tävling i Sundsvall (som jag rekommenderar er alla i området att ta sig till).

Simon Bladh, en kille som vet vad som krävs om man vill nå resultat. 

Nu har jag inga planer på att bli lika stor och stark som en bodybuilder men jag har saknat styrketräningen när jag tränat inför klassikern under våren. Nu är klassikern avklarad och jag kan sätta nya mål och vinkla träningen på ett annat vis. Jag behöver fortfarande konditionsträningen och jag siktar på att ligga på tre bra pass i veckan som är konditionsbaserade och tre styrkepass i veckan. Sen gäller det att hitta en balans mellan de och det är vad Simon ska hjälpa mig med.

När jag tränade tillsammans med Andreas Domeij inför Öppet Spår och Vätternrundan så fick jag fantastiska resultat och även om träningsupplägget i sig var grymt så tror jag att de bästa var att jag verkligen hade ett schema att följa under veckorna, någon som berättade för mig vad jag skulle göra och förväntade sig att jag skulle rapportera resultaten senare. Precis den press jag behövde för att fixa klassikern.

För att sammanfatta så lever jag definitivt inte som jag lär just nu och jag har väldigt svårt för att göra saker lagom, blir oftast bara besviken på mig själv om jag kunnat göra något "lite bättre" så därför låter jag mig själv vara under festivalen i Göteborg, låter mig få dricka ett par öl, käka lite skräpmat (fortfarande ingen läsk, det har jag inte rört sen november 2010) och sedan laddar jag om med nya tag och ett nytt fokus med start den 8e. 

Så nu har jag varit lite ärlig också, det ska inte bara skrivas om när det går bra.