Under tiden jag bodde hemma så bromsades min viktuppgång en hel del tack vare bra stöd hemifrån och att det alltid fanns bra och nyttig mat hemma, det var utanför hemmet jag varje dag hittade annat.
När jag gått ut gymnasiet så flyttade jag ned till Härnösand och tappade då den bromskloss jag haft hemma. Från 2008 till 2010 så gick jag upp över 40 kilo. Pizza hemkörd till dörren och 2 liters Coca-cola flaskor som dryck till middagen blev mer en regel än undantag.
Våren 2010 så vägde jag 140 kilo, jag tog bilen 400 meter till skolan och drack flera liter läsk om dagen. Under flera års tid hade jag försökt gå ned i vikt, genom dieter, träningsmetoder eller med hjälp av dietist. De flesta gångerna fungerade, jag gick ned 5-10 och ibland till och med 15 kg men det dröjde aldrig länge innan jag hade gått upp allt igen och oftast med ränta.
Jag hade helt enkelt inte karaktären för att ta tag i mitt liv.
Till slut så kunde inte min familj med min mor i spetsen vara tysta längre. De hade försökt att få mig på rätt bana under flera år men jag tog det aldrig till mig.
Jag hade aldrig själv ens tänkt tanken på en operation förrän min mamma satte sig ned och tog ett långt samtal med mig, hon förklarade mina alternativ och vi tittade på hur mitt liv såg ut idag, hur det skulle se ut om 2-3 år om jag fortsatte i samma bana. Det blev ett uppvaknande för mig, efter några veckors betänketid så pratade jag med mamma igen och förklarade att jag ville ha en förändring.
En vän till familjen jobbar som läkare och via honom så fick jag en remiss till att träffa kirurgen i Sundsvall. Jag åkte ned dit och träffade kirurgen fick veta hur de olika stegen skulle gå till, vilka risker det fanns och vad som krävdes av mig för att operationen skulle bli lyckad. Tidigt så insåg jag också att det inte var huvudet de skulle operera, bara min magsäck. Ett av kraven för att operera sig i Västernorrland är att man ska prata med en psykolog inför operationen. Förutom de möte som Sundsvalls sjukhus anordnade så gick jag även på tre träffar hos en KBT-terapeut för att förhindra att det här skulle bli ännu ett halvhjärtat försök till viktnedgång.
Jag fick operationen beviljad och den 29 november 2010 påbörjade jag min flytperiod inför operationen, jag vägde då 152,7 kg och hade storlek 46 på byxorna och 5XL på mina tröjor.
Den 20 december så genomförde jag min operation på Sundsvalls sjukhus, den gick bra, helt utan komplikationer och den 22 december skrev jag ut från sjukhuset.
Den här bloggen är mitt sätt att fortsätta jobba mot ett hälsosammare liv, jag skriver här om mina upp och nedgångar i tillvaron, om hur det är att leva som opererad och om min satsning mot ett hälsosammare liv.
Tack för att ni tittar in.
