27 februari 2014

Tidningen Cykla har skrivit en artikel om mig

I slutet på november så gjorde jag en intervju tillsammans med Tidningen Cykla om min viktresa och min Svenska Klassiker. Den är nu publicerad i deras senaste nummer.

Vill passa på att påpeka att den här skrevs medan jag fortfarande hade tron och viljan att jag skulle kunna ladda om till en satsning på Klassiken 2014. Jag utesluter i inte i nuläget att jag kommer springa i alla fall Lidingöloppet i år men då måste jag få motivationen och träningsglädjen tillbaka först.

Artikeln hittar ni här nedan :)


Sidorna 10-12
Klicka på bilden för att då den i större upplaga 

Klicka på bilden för att då den i större upplaga 


25 februari 2014

En snabb uppdatering

Igår så blev det en tur på 1life där jag provade Zumba. Även om passet gjorde sitt, jag blev svettig och kom upp i puls så var det nog inget för mig, haha. När andra verkar kunna lossa på sina höfter så var mina stela som betongklumpar och det ända som svängde på min kropp var all hud som är kvar efter operationen. 

Men en del skratt blev det i alla fall då sällskapet var bra. Idag så ska jag prova ett nytt pass, body pump. Förhoppningsvis så kommer det vara lite bättre känsla än Zumban. 

Annars så har jag en ganska låg dag idag. Men jag försöker vänja hjärnan vid att det är okey att ha sådana dagar. Målet är att ha fler bra än dåliga dagar.

Jaja, nog ordbajsat - På återseende.

23 februari 2014

Bekvämlighet, att välja press eller inte press

Sitter i bilen påväg hem till Örnsköldsvik efter att ha spenderat lördagen nere i Härnösand där jag bodde åren 2009-2012.

Redan efter ett par timmar ute i stan så kände jag att jag är glad att jag lämnade. Inte för att jag inte trivdes där, för det gjorde jag. Det var snarare att jag blev lite för bekväm. Precis som jag nu efter två år tillbaka i Örnsköldsvik börjar skruva lite på mig. Hade man frågat mig för ett år sedan så hade jag nog sagt att jag flyttat klart, att Övik var min stad.

Det kanske det är också, jag börjat tro att min oro inte sitter i min omgivning, utan att den egentligen sitter i mig själv. Rädd för att fastna, hamna i gamla hjulspår.

Det är en rädsla som tar upp så mycket av min tid att jag har slutat blicka framåt. Förut vågade jag sticka ut hakan, vågade säga vad jag hade för planer, mest för att jag då också hade ett tydligt mål att jobba mot. De senaste månaderna har det handlat om att "ta en dag i taget". Jag vet inte om de passar mig. Hur konstigt det än låter så har jag alltid levererat under press. Skola, träning, arbete eller i vanliga vardagen. När jag har en deadline, något jag inte kan skjuta på. Då löser jag det, kanske inte alltid på bästa sätt men jag löser det.

Jag måste våga drömma igen, måste våga lita på mig själv och min förmåga att alltid landa på fötterna. Jag är på tok för stor grubblare för att överanalysera saker och ting.

Min utmaning bör istället vara att lära mig skilja på vad som måste jobbas med och vad som jag faktiskt bara kan låta ske.

Så för att börja i rätt ände. Jag behöver en tävling, något lagom och inte alltför långt bort i tiden.
Det är ett steg påväg, en nödvändig press. Resten tar vi det lite lugnare med.

På återseende.

- Posted from my awesome iPhone