Ny vikt! :)

Idag så har jag redan hunnit med ett träningspass, de blev ett simpass på badhuset med mamma.

Väl på badhuset så insåg jag två saker. 

Jag har överskattat min simförmåga, Vansbrosimmet kommer att bli riktigt riktigt tungt. 

Däremot så insåg jag också att jag nu väger 87 kilo blankt. En total viktnedgång på 65,7 kg.

152,7 kg känns långt borta just nu, kommer aldrig att förstå hur jag lät de gå så långt.

Njuta av den insikten ett litet tag innan de blir dags för dagens andra träningspass. Löpning med mors löpgrupp.

Tills vi hörs och syns.

Tillbaka hemma

Efter en underbar helg i Värmland hos släkten så är jag nu tillbaka hemma i norr. Helgen har varit fantastisk på många vis.

Först och främst faktiskt för att min lillplutt till kusin tog studenten (känner mig gammal som gatan då jag inser att det faktiskt var fyra år sedan jag gjorde det).

Sen har det ju sprungits också. Karlstad Stadslopp var mitt första "stora lopp" och en riktig upplevelse. Känslan av att få starta tillsammans med flera tusen andra deltagare går inte att beskriva. Nu kan jag knappt vänta till den 8 Juli då det begär av till Vansbrosimmet.

Men först så har vi tre veckors träning innan vi är där. Imorgon är det styrketräning på schemat.

Nu blir det att se lite tv innan det är dags för att sova.
Det har varit en lång helg och jag är en sliten kille just nu.

Har lagt in min medalj från loppet i vitrinskåpet. Förhoppningsvis får den snart sällskap.

Uppdaterar mera imorgon.

Cya

Livet är en fest!

Jaa!
Där fick ni era jävla demoner. Idag var jag stark!
Som jag skrev tidigare så har jag gått och varit nervös här hela förmiddagen och till och med funderat om jag skulle klara av att genomföra dagens lopp.
Alla onda känslor försvann när starten gick. Flera tusen löpare jublade och som en lemmelflock satte vi av.
Var bara in med musiken i öronen och följa med.
Målsättning var att komma under 60 minuter och det fanns ballonger uppe med de olika fartgrupperna så jag drog mig mot "min" grupp.
Efter två kilometer så insåg jag att jag låg 30 sekunder för snabbt per kilometer och att jag skulle spränga mig själv om jag fortsatte så jag saktade ned.
När jag väl dragit ned på tempot så försökte jag hitta någon att ta rygg på som passade "min fart".
Efter nån minuts byte så hittade jag den perfektaste axel man kunnat tänka sig. I ett fint 5,45 tempo låg hon och såg ut som om hon aldrig gjort annat.
- Den släpper jag inte, tänkte jag.
Så fram till den 7 kilometern låg jag aldrig längre än 1,5 m bakom henne innan hon slog av på tempot inför de sista tre kilometrarna.
Väl när jag sprungit förbi henne så kollade jag på klockan och insåg att jag låg riktigt bra till för att klara under timmen. Då var de bara att öppna löparsjälen och insupa atmosfären.
Med publik i massor på bägge sidor av banan som hejade fram en så visste jag att så länge jag inte saktar ned på tempot, jag behöver inte öka men så länge jag inte saktar ned så är det här mitt lopp!
Med starka steg så sprang jag genom upploppet och när jag passerade mål på 58 minuter och 11 sekunder så sträckte jag armarna upp i luften och skrek av glädje.
Jag kom in på plats 1331 i min tävlingsklass men när jag passerade mållinjen så kände jag mig som nummer ett.




Innan loppet så var både jag och mor nervösa och tystlåtna.




Efter målgången så var vi desto gladare. Min super-mamma slutade dessutom 4:a i sin tävlingsklass av över 70 tävlande!
Inte illa!
- from my awesome iPhone!

Dags för start!

Sittandes på en bänk med nerverna utan på kroppen så laddar jag nu.
En timme till start här i Karlstad.

Har sakta men säkert övertygat mig själv att jag Ska klara det här.

Det är bara 10 kilometer och de har jag sprungit förut, inte bara en gång utan flera gånger.

Jag måste bara ta bort alla krav på mig själv att prestera en bra tid.

Tanken är att när loppet börjar så pluggar jag in musiken och går in i min bubbla.

150 kilos Ante hade inte ens pallat promenaden från parkeringen och hit utan att bli svettig och andfådd.

Nu är de dags att visa mitt nya jag, mitt nya liv.

I det livet så springer jag 10 kilometer en lördag i Värmland.
Dessutom gör jag de med glädje, jag tycker det här är roligt!




Stolt över min fina nummerlapp!

Väljer att endast se #68 och den här tävlingens hockeyspelare är Jaromir Jagr!



Banan, runt och tillbaka :)



Tusentals personer laddar tillsammans med mig.

Nu kör vi!


- from my awesome iPhone!

Burpees, Löpning och personlig utveckling

Igår så var det den sista Hägglundsjoggen och jag var länge tveksam om jag skulle springa den. Kroppen kändes tung efter 10 dagar irad med träning.
Vaderna hade börjat bli timmerstockar efter några dagar med burpees-utmaningen och självförtroendet fanns inte riktigt där men till sist bestämde jag mig för att ställa upp.

Då jag inte hade någon ambition att göra någon bra tid utan mitt enda mål var att slå T så bestämde jag mig för att skippa att själv ta tidtagning och startade loppet med att lägga mig i ryggen på T.

När halva loppet gått så kände jag hur T började sakta av på tempot samtidigt som jag hade fått upp ett bra flås och hade en bra fart i benen så då la jag ut och sprang om.
Den energin höll jag de sista 2 kilometerna och kroppen kändes plötsligt starkare än på länge.

I mål tog jag mig på 20:56. Personligt rekord med 57 sekunder.
Såhär i efterhand så är jag stolt över mig själv och det känns bra att se hur resultaten förbättras.

Hur går det med burpees-utmaningen då?
Hittills har jag klarat hundra stycken om dagen och planen är att hålla hela vägen i mål på midsommarafton.
Enda problemet som jag ser just nu är att jag börjar få ordentligt ont i högeraxel efter ca 20 stycken.
Då jag delar upp mina burpees i "tior" så försöker jag att öka vilan däri mellan och satsa på bra teknik när jag gör dem för att undvika skador.

Imorgon är jag ledig och har planerat dubbla träningspass. Först så blir det en långpromenad på dagen sen på kvällen så blir det gymmet med två kompisar.
Det bästa med att ha flyttat tillbaka till Övik är att träningen går bättre än någonsin.

11 dagar kvar till Karlstad stadslopp. Tagga!

Ett kort inlägg innan godnatt

Idag har varit en lång dag.
Upp vid 7 för att göra sig i ordning för jobbet.
Jobb fram till 11 innan jag gick hem för att få besök av några vänner ifrån Sundsvall.

Efter deras visit så bar det av till gymmet där jag körde igenom Bröst, bicep och tricep för att sedan avsluta med 50 burpees.

Tillbaka på jobbet för att jobba till 16.45-21.20 innan jag cyklade hem.
Väl hemma så gjorde jag de 50 burpees som var kvar av "100 om dagen - utmaningen".

Så nu är jag en sliten kille som just ätit lite kvällsfika innan jag kryper i sängs.

Tack för en härlig dag allihopa :)

Notis

Burpees är förjävla jobbiga.
Har varit på gymmet nu och där gjordes 50 av de 100 jag ska göra om dagen fram till midsommar.

Resten får bli efter jobbet.

Hjälteinsatsen idag stod Jocke för som stöd gjorde 50 stycken tillsammans med mig.

De är kamratskap!

Dags att jobba.
Vi hörs efter jobbet





Go Jocke!

En liten utmaning...

Min vän och tok till träningsnörd har kommit på en speciell utmaning för alla som vill.

100 Burpees om dagen fram till midsommar.

Eventet finns på facebook och alla som vill får ju givetvis vara med. Eventet hittar ni här!

För er som inte riktigt har koll på vad en burpee är för något kan kika på videon här nedan.

Som tur är får man dela upp dessa hundra under dagen. Får se hur mitt upplägg kommer att se ut. Ska på gymmet nu och målet är att köra 2x 25 där och 2x25 ikväll.

Gå med ni också!

Nu kör vi!

Dagen efter...

Idag så har jag haft en liten annorlunda bakfylla. 

Starten var ganska lik den normala bakfyllan. Vaknade totalt borta i huvudet och kroppen värkte.
Skillnaden kom när jag ställde mig upp, istället för en blixtrande huvudvärk så kändes benen som timmerstockar.

Gårdagens lopp tog rejält på krafterna och jag var riktigt skakig efteråt. Idag så var orken tillbaka men benen fortfarande tunga. 

Blev en lugn dag hemma i lägenheten där jag bara tog hand om tvätten och städade lite grann.
Fram emot eftermiddagen så var det så småning om dags för löpgruppen och jag var glad att det var ett lugnt pass idag annars så hade jag nog inte varit med.

Vi körde två alternativ 60 och 90 minuters träning så efter 60 minuter klev jag av. Nio lugna kilometer jobbade jag ihop och kände mig ändå nöjd med mig själv och benen kändes faktiskt fräschare efteråt än de varit innan. 

Nu sitter jag hemma i lägenheten lyssnades på tvättmaskinens centrifug (den är trasig och låter som om jag tvättade ett gäng katter) samtidigt som jag myser med lite fika. 

Min vecka med sju träningpass på sju dagar är nu avklarad och jag känner mig tillfreds med mig själv.

Imorgon så tar vi nya tag, då har vi också invägning. Ska bli intressant och se om träningen givit några resultat.

Bjuder på en insperationsvideo från New York Marathon. Det stora målet 2013.

Vad gör du på milen?

Helt otroligt.
Inom löparvärlden så finns det inget mer helig fråga än - Vad gör du på milen?

Min första miltid gjorde jag i Portugal hösten 2011.
Då tog jag mig i mål på bergspasset på 1:30:26.

Innan dess hade jag aldrig sprungit längre än 3 kilometer.

Nu 8 månader senare så har jag nu nått ett av mina största mål inom löpningen, att springa milen på under 60 minuter.


Min miltid är numera:

58 minuter 01 sekunder.

Mot nya mål och nya utmaningar.




- from my awesome iPhone!

JAAAA!

JAAAAAAAAAA!

Jag har just sprungit klart loppet, vet att jag klarade 10 kilometer under timmen, dock ej exakt tid.

45 min till prisutdelning och billottning.

Då får jag veta min officiella miltid!

JAAAAAAAAAA!


(Längre inlägg med bilder m.m följer)

Uppladdning inför dagens tävling

Det har varit en nervös morgon. För första gången så tänker jag springa milen med krav på mig själv om ett bra resultat.Målet är att för första gången springa 10 kilometer under 60 minuter.

Vankat av och an i lägenheten hela morgonen. Positivt på det sättet att jag i mitt nervösa tillstånd hunnit med att dammtorka nästan hela lägenheten.
Lönar sig att vara manisk ibland..

Nu har jag varit ner och hämtat nummerlappen nere vid starten. Ser numret som ett bra tecken.

#9 Vår allas Wernblom. 

Kalla mig hopplös men ända sen jag lärde mig känna igen siffror så har jag kopplat dem till mina favorit hockeyspelare. När vi tränade läxläsning hemma så satte vi det till och med i system för att jag skulle vilja göra den annars så tråkiga matteläxan.

Pierre Hedin (#3 som han hade då) x Per Hållberg (#7) = Peter Forsberg (#Vet ni inte vilket nr så gå och lägg er).

Så dagens nia känns som ett bra tecken.

Nu är det dags att göra sig i ordning. Klockan 10.30 ska jag möta mor vid starten. 

Den bestämde sig för att stå på högkant... Aja ni ser den ändå :)

Önska mig lycka till, det kommer jag att behöva.