Det har verkligen inte gått bra för mig sen Vätternrundan, jag har inte kunnat hitta tillbaka till träningen, jag har ätit fel mat och jag festat på tok för mycket.
Det finns en anledning till att jag från början gjorde min gastric bypass. Jag har ett matberoende, jag äter utan att tänka. Under snart två år har jag hållit det i schack och även om de brustit ibland så har jag hittat tillbaka på banan igen. Det matberoendet och småätandet har sakta öppnat sig igen. Jag är i en känslig fas. Hela 40% av alla som opererar sig går upp all övervikt igen inom fem år. Jag har nu varit opererad i två och halvt år. Jag har som lägst vägt 78.5 kg. Idag så väger jag 91 kg.
Jag har med andra ord gått upp nästan 13 kg sen jag cyklade Vätternrundan!
Jag har blundat för det, jag har försökt mig på snabblösningar, jag har trott att jag ska kunna vända trenden på egen hand, att ingen ska märka mitt snedsteg. Det är bara att inse, jag fixar inte det. Jag fixar inte att ta mig ur på egen hand. Så därför öppnar jag upp mig nu. Som så många gånger förr så låter jag bloggen bli mitt stöd och mitt sätt att erkänna för mig själv och min omgivning.
Hur ska jag vända på det här då? Den tredje november i år så ska jag springa New York Marathon. Jag är inte i närheten av att fixa det nu. Ikväll så sprang jag 7.8 kilometer med en kompis i 6.30 tempo. Jag vill greja New York på under fyra timmar. Så därför har jag valt att prioritera om mitt liv och vart det är värt att lägga pengar. Jag är JÄVLIGT duktig på att bränna pengar när jag är ute. Det är sällan jag har pengar kvar från 15e och framåt. Så därför har jag bestämt att inte lägga pengar på krogen. Går jag ut så får jag dricka vatten, ramlösa. Alkohol går fet bort. Samma sak med skräpmat. Ska jag äta ute så ska det vara en sallad, hemlagad mat, mat med bra värde. Friterat, pizza, hamburgare. Allt sådant, det ska bort, ut ur mitt liv. Att jag lät det komma in igen var det största misstaget jag gjort.
Pengarna har jag istället valt att lägga på Andreas Domeij. Utan honom hade jag aldrig klarat Vätternrundan eller Öppet Spår. Han kan träning och det är någon jag lyssnar på. Jag behöver det stödet och någon som säger åt mig vad jag behöver göra. Så ikväll så mailade jag över mitt jobbschema till honom och han ska sätta i ordning ett schema för hur jag ska fixa New York Marathon på under fyra timmar.
Om jag följer det till punkt och pricka, och dessutom håller min kost i de tre månader som är kvar till loppet. Då kommer jag ta mig ur det här. Det är dock jävligt lätt att skriva här, men som Andreas sa ikväll när jag frågade honom om han ville ta sig an mig,
För att klara New York City Marathon på under fyra timmar så krävs det blod, svett och tårar!
Tips på god billig mat som man heller inte behöver lägga en massa tid på: Sallad med pasta, gurka,tomater,grönsallad,majs och kyckling/rökt skinka.
SvaraRaderaMen vet du - du kommer fixa det! Och du kommer vara SÅ stolt över dig själv när loppet är gjort och du inser att du faktiskt lyckades övervinna matberoendet och vart det var på väg!
SvaraRaderaklart att du fixar de .. försök tänka 2 gånger innan du stoppar i munnen .. och du tänker ju redan rätt med pengar och träning .. de du gör nu är resten av ditt liv.
SvaraRaderalYCKA TILL
Förstår att det är jobbigt, men är det någon som fixar det så är det du. Vet att du kommer på banan igen för du är starkare och duktigare än vad du själv tror .du kommer stå där vid startlinjen i newyork och vara redo!
SvaraRaderaMen känner igen mig med matberoende/missbruk. ..inte lätt.. lyckades gå ner ca 20kg men nu senaste året lagt på mig allt igen plus lite till.. enomt jobbigt.
Detta fixar du Andreas ! Du har gjort ett sjukt bra jobb hittills och du ska vara stolt över dig själv !
SvaraRaderaGe järnet nu! Kram
Jag har också haft en dipp (eller topp?) där jag gått upp några kilo...
SvaraRaderaBlir kallsvettig och livrädd, ser den feta tjej jag varit och får lite ångest över att kanske vara där igen.
Då kickar andra sidan av matstörningen in och jag blir nästan helt anorektisk med min mat; väger all mat jag ska äta, planerar min matdag in i minsta detalj, använder matdagboken.se, ordnar maniskt en hel veckas matlådor och planerar in veckans motion. Jag får en belöning för varje dag jag hållit mig till planen, har en lista med saker jag vill ha, fina underkläder, smycken, tavlor, prylar.
Visserligen praktiskt och väldigt smidigt, men jag gillar inte de besatta tankarna jag får av det. Ibland märker jag att jag tänker "fan vad bra, jag har nästan motionerat bort allt jag ätit idag!". Då kliver yrkesrollen som sjuksköterska in och jag stoppar i mig ett nyttigt men kaloritätt mellanmål, helt sjuk i huvudet vill jag inte vara.
Det är min demon nu efter oprationen, Anna istället för Mia (anorexi och bulimi).
Egentligen var det väl rätt bra tips, lillAnte, men jag tänkte att du skulle få lite öppenhet tillbaka som stöd på vägen :)