För 2,5 år sedan så tog jag bilen 400 meter till jobbet och i November så ska jag springa 42 195 meter.

Idag så har jag vilodag från träningen, gårdagens backintervaller känns ordentligt i benen idag och det var skönt att få en dags vila mellan dem och morgondagens cykling.

Jag borde egentligen vara nervös inför lördagens HK-halvmara men jag känner mig ganska lugn. Jag är långt ifrån den form jag önskar men samtidigt så har jag funnit mig i sanningen att så är det just nu. Det går inte att snabbfixa. Jag får istället ha tilltro till det schema och det upplägg jag har fått av Domeij. När starten går i november ska jag vara som bäst. Inte nu. Det värsta som kan hända på lördag är att jag bryter, det tror jag dock inte, inte med mamma som draghjälp. Jag kanske inte tar mig i mål på den tid jag vill, men bryter det kommer jag inte att göra. Fan jag kan krypa två mil om det är så. Så länge jag inte bryter, så länge har jag inte förlorat.

Nej, HK-halvmara ska bli en formtest, inget annat. Större förväntningar har jag på Lidingöloppet, dit är det i alla fall nästan 2 månader och när det loppet går av stapeln så förväntar jag mig en helt annan kvalité på löpningen. Förra året så missade jag mitt mål att ta mig under 3.30 med bara 34 sekunder, trots detta så tog jag mig ändå runt och är väldigt nöjd över den insatsen. Men ska jag fixa New York Marathon på under fyra timmar i november så får jag nog se till att knäcka den tiden i år.

Hålla kosten, låta bli festandet och sköta träningen till fullo, det är receptet och följer jag det så kommer jag avsluta det här projektet som jag ändå har tränat mot ett bra tag nu. En Svensk Klassiker var ett stort steg för mig men det här är ändå något helt annat.

För 2,5 år sedan så tog jag bilen 400 meter till jobbet och i November så ska jag springa 42 195 meter.

Det är det stora målet.