Endorfinkickar och tävlingsjävulen - Även kallat intervaller

Fy fan vad roligt det är med träning!
Om alla någon gång i livet fick uppleva den kick som jag känner nu så skulle många människor bli lyckligare. Idag så har jag varit och åkt längdsidor tillsammans med Andreas Domeij, det stod intervaller på schemat vilket innebär att jag skulle åka fort.
Jag är långt ifrån någon skidåkare även om det varje pass lossnar mer och mer och att åka fort är inget som jag tränat särskilt mycket på, de där att hålla mig på benen och undvika benbrott har varit min grej, men idag så var det som sagt intervaller på schemat.

Innan jag berättar om själva passet så måste jag lägga upp en liten bild på ett inlägg jag la upp på facebook tidigare idag, när jag gick hemifrån så visade min termometer -1 och det kändes som att det skulle bli varmare under dagen. Jag har verkligen ingen koll på hur man vallar när det är plusföre utan jag har haft en annan lösning på det hela, mormors vallningsfria från början på 90-talet. Någonstans kände jag att om jag kommer släpandes på dessa antikviteter så kommer Domeij att svimma så jag la upp ett försiktigt inlägg för att "förvarna" honom.

Inte nog att jag hade totalmissat att det blivit kallare ute så hade jag dessutom glömt att man kunde ju be om hjälp :P Som tur var löste det sig.

Åter till själva passet så inledde vi med att åka ett uppvärmningsvarv runt banan, gick igenom de olika knixerna och backarna, hur jag skulle tänka när jag gick in i dem och hur jag skulle jobba för att bibehålla orken genom alla intervaller utan att tömma mig på första varvet.

Efter uppvärmningen så körde vi igång.
Jag har ingen aning om hur långt det var mer än att mina tider såg ut:
4.39 (sen start på klockan så borde läggas på några sekunder där)
4.51
5.11
5.09 (sista två svängarna fick jag 1 minut extra vila mellan varven)
4.51

Jag är jättenöjd med mina tider då jag själv hade gissat ca 1 minut långsammare per varv än resultatet och att jag lyckades med mitt personliga mål att hålla mig inom 30 sekunder från sämsta till bästa varv. Tyvärr så hade jag inte min pulsklocka med mig den här gången så jag har ingen aning om min puls reagerade mer än att det kändes som att den  låg utanpå kroppen.
Det jag kan ta med mig från det här passet är just att ju tröttare jag blir, desto viktigare är det att tänka på just tekniken, för börjar jag slarva med den så får jag slita dubbelt så hårt till samma fart. Det kändes skitbra att ha Andreas åkandes bredvid hela tiden och pusha med småtips och skrik om att hålla farten.
Jag har alltid presterat bäst under press och det kändes även den här gången.
Efter fem intervallsvarv och lite nedvarvning så var dagens pass över och jag kunde på trötta ben vandra hem till lägenheten igen.
Nu har jag duschat, ätit dagens andra portion av Chili con carne och dessutom hunnit skriva ihop det här. Med en dryg timme kvar tills jobbet börjar så ska jag nu koka mig lite kaffe och bara njuta av hur underbart det känns efter ett riktigt tufft träningspass!