Nybörjarskidlägret - del 3, dag 1 avslutad

Att mat kunde smaka så gott! Just nu avnjuter jag en riktig "tager-vad-du-haver" gryta. Chilibönor, Chili sauce och hot sauce ihopkokat med ris. Brinner i munnen men satans vad gott de smakar.
Men nog om min middag, första dagen på skidlägret är nu avslutat, kan inte annat säga än att den har varit grym! Förmiddagen handlade som sagt om att lära sig diagonala på ett korrekt sätt, höftböjarna och baksida lår fick ta rejält med stryk då vi fick körde på bra länge utan stavar för att hitta tekniken, men inget ont som inte för något gott med sig. Jag fick verkligen en aha-upplevelse kring min åkning och med några små justeringar så fick kroppen slita mycket mindre och ändå hålla samma fart.
Fick även en av instruktörerna, Andreas Domeij att skratta då jag med lätt panik i rösten redan efter uppvärmningsvarven berättar att jag visst har glömt bål-stabiliteten hemma, för bålen den har verkligen fått  jobba. När du åker utan stavar så tappar du all balanshjälp stavarna ger dig och är du som jag redan svag i bålen så kan du kallt räkna med vinglig åkning.

Sen vid 12.15 så var det dags för lunch och tanken var då att alla skulle åka ned till Scandic för att äta lunch, problemet var bara att jag lyckades missa att be om skjuts av någon ned så när jag kom ut från omklädningsrummet så såg jag ingen och greps då av panik att de andra stod där nere på Scandic och väntade på mig. Som tur var så hade jag tagit på mig min träningsoverall och joggingskorna efter duschen så jag fick helt enkelt slänga skidfodralet över axeln och ta en joggingtur dit ned. Väl där nere så visade det sig att det visst hade varit folk kvar uppe på Skyttis-området och jag var faktiskt bland de första där nere. Får väll konstatera att är man så förvirrad som jag så kanske det var ett bra beslut och springa ändå. Bättre de än att låta de andra vänta. Jag bjöd ju de andra på ett skratt i alla fall när jag kom där joggandes med stora fodralet på ryggen.

När vi ätit så var de dags för att se filmerna från förmiddagens åkning och de första jag tänkte på när jag såg dem var hur bra alla åkte, oavsett hur fort de gick så hade de allra flesta en fullt godkänd teknik och trott eller ej men när det kom till mig så såg även de helt okey ut. Det jag tar med mig därifrån är att jag skulle kunna våga dra ut mitt steg lite längre och verkligen sträcka ut de bakre benet så jag tjänar mer på glidet.
Det såg dock långt mycket bättre ut än vad jag förväntat mig och det var med ett nytt självförtroende jag såg fram emot eftermiddagens pass. Innan vi avslutade nere på Scandic så fick vi även lyssna på Sofia och Andreas prata om olika skidtekniker, se en film där landslagsåkaren Fredrik Byström åkte rullskidor där vi stannade upp och analyserade hans teknik,  tog med oss vad han gjorde som vi inte gjorde idag och vad vi kunde ta med oss i framtiden.
Det sista vi gjorde nere på Scandic var att lyssna på Andreas och Sofia när de gick igenom vikten av att ha en bra utrustning, längdskidor är ju en riktig materialsport men det behövdes långt ifrån så mycket "extra" som jag trodde. De bröt sedan ned på ett bra sätt vad som behövdes i utrustningsväg om man nöjde sig med att vara en glad motionär, sikta mot att åka lopp och slutligen vad de själv hade använt när de tävlade på världselitnivå.

Tillbaka uppe på Skyttis så var det dags för eftermiddagenspass där stakning stod i fokus. Det  första vi skulle lära oss var stakning med frånskjut, den som såg mig mina första varv måste ha fått sig ett gott skratt. För att kunna staka med frånskjut så gäller det att hitta en bra pendel där ben och armar samarbetar, när du inte kan klappa händerna utan att hamna i otakt så var det ett projekt som kändes omöjligt.
Varv efter varv åkte jag och kände mig som en kissande hund som egentligen bara lyfte benet i tid och otid utan att förstå hur jag skulle göra. Som tur var så hörde Sofia mina frustande svordomar och hängde på mig sida vid sida. Efter ett varv runt banan med henne så hade hon lyckats lärt mig grunden. Sakta, sakta åkte jag sedan och fokuserade på tekniken för så fort jag fick upp farten så tappade jag den.
Sen var det som om någon plötsligt slagit om en knapp bak i ryggen för plötsligt satt tekniken där.
Snabbare och snabbare kunde jag åka och plötsligt så funkade det. Tekniken var inte perfekt, det kanske inte var särskilt vackert men den fanns där.
Snacka om att självförtroendet steg ett par snepp.

Nu har jag ett bra nybörjarkit på vallan, tror jag ska ta en vallakurs hos morfar så att jag lär mig lite grunder :)

Föreläsningssalen, Andreas Domeij instruerar hur ett skidspann är utformat och till höger så ser ni även Sofia Domeij som också var med och ledde dagen.

Sista momentet var vanlig stakning och den kände jag mig duktigare på redan från början, mycket för att jag och mamma tränade på det uppe i Åre. Tyvärr så upptäckte Andreas något tråkigt när han tittade på min teknik, mina stavar är på tok för korta. Detta gör att jag får slita hårdare och måste böja ned kroppen djupare i stakningen, det här visade sig vara något jag även gjorde när jag körde stakning med frånskjut. Så det var ett rejält bakslag då jag trodde att jag hade den utrustning jag behövde för att kunna åka skidor. Nu är valet att antingen lägga pengar som jag egentligen inte har på ett par stavar eller helt enkelt lära mig hantera de kortare stavarna, som tur är så åker jag ju inte på någon hög nivå där jag räknar hundra delar. Samtidigt så är det alltid roligare när man vet att man har bra utrustning.

Nu sitter jag hemma i lägenheten med en öm men belåten kropp och ser tillbaka på allt jag hunnit med idag. Jag kan konstatera två saker:

- Skidåkning är långt mycket roligare än vad jag någonsin trott.
- Jag MÅSTE träna upp min bålstabilitet, utan den så blir det inget Öppet Spår.

Som tur är så har min mor massor med bra övningar för bålen så jag ska be om ett dagsschema av henne. Nu blir det att lägga sig i soffan och bara njuta av kvällen, imorgon så kör vi igen!