9 mil, en verklighet som närmar sig

Inatt när lönen trillade in så passade jag på, nu är jag anmäld och klar till Öppet Spår 2013.
Med exakt en månad kvar till starten måndagen 25 februari så känner jag mig både panik slagen och taggad för vad som komma skall. Idag så jobbar jag till 17.30, sen blir det till att åka hem och byta om för att ge sig ut på skidorna. Minst fyra mil i veckan har jag räknat med att jag behöver fram till loppet.

Som tur är så åker jag inte ned till Sälen ensam utan med mig får jag min fantastiska mamma som också ska åka. Vi kommer inte åka tillsammans då hon är snabbare än mig men det känns ändå skönt att vi är två stycken som åker ned så att jag har någon som stöttar mig när mina nerver kommer sticka iväg. Mitt bästa tränings/tävlingsminne är från Lidingöloppet i höstas när jag helt förstörd, tom på energi står och gråter i målgången med mamma och Tomas som tog emot mig.
Det är den bilden, den känslan jag försöker tänka att jag ska återskapa efter 9 mil skidor när jag kommer in i Mora.
Jag vill känna att när jag åker ned till Öppet Spår att jag verkligen har gjort allt jag kan för att den här tävlingen ska bli så bra som möjligt.

Jag har faktiskt en tävling till jag ska åka innan Öppet Spår, som kommer att bli en perfekt formtest. Det är Fabriksloppet här i Örnsköldsvik, förra året så kom jag sist på den kortare varianten 15 kilometer. I år så tänker jag åka den längre varianten på 41 kilometer. Jag ser fram emot att få prova formen på en längre distans och att få göra det så nära inpå Öppet Spår känns riktigt bra.

Så nu börjar en månads ordentlig satsning i skidornas tecken.

En gråtande Ante efter målgången på Lidingöloppet, den känslan jagar  jag på nytt.

Anmäld och klar!

Även här är jag anmäld och klar!