Jag har just kommit hem och sitter nu nedsjunken i soffan, känslorna är blandade. Åh ena sidan så var det länge sen jag var såhär besviken på mig själv efter ett träningspass, idag så skulle vi springa runt stora varvet på reflexbanan men det hade kommit så mycket snö att det blev för tungt för mig, efter 1500 meter så fick jag vända och ilsket gå tillbaka. Kroppen var för tung och orken för dålig för att jag skulle fixa att plåga mig igenom. Så besviken på mig själv så pulsade jag tillbaka samma väg som jag kom.
Väl nere vid starten igen så var frustrationen stor då jag bara efter ett litet tag fått tillbaka orken i lungorna medan benen kändes som bly... Jag ville ju träna, jag behövde verkligen det här passet. Där kom anledningen till varför känslorna är blandade. För i vanliga fall så hade jag lagt ned här och skitit helt i dagens pass. Istället så valde jag att gå-pulsa mig tillbaka upp i banan, sen pulsade jag banan bakvägen så långt jag orkade och tillbaka. Så istället för att vika ned mig efter 20 minuter så fick jag totalt ihop 60 minuters tung snöpulsning.
Trots att passet började så jävla dåligt så sitter jag nu här trött i kroppen trots allt. Även om det inte blev exakt som jag tänkt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar