Vi från Brux Löpargrupp åkte upp till Umeå för att köra en 17 km lång stafett. Banan var uppdelad i fem stycken etapper där vi sprang en etapp var (förutom en hjälte som valde att fortsätta hela vägen på egen hand efter att först maxat etapp nummer ett).
Jag blev tilldelad etapp nummer två, en 3.29 kilometer lång sträcka som kändes ganska tuff med tanke på de 12 kilometer trail som jag sprang igår.
Inte nog med det så drog det ut på tiden innan jag kunde bege mig till min växling på banan så det slutade med att jag fick inleda med att på 24 minuter jogga den första etappen (4.2 kilometer) bort till växlingen så när jag väl kommit till min station så hade jag bara en kortare vila på 10 minuter innan de var dags för mig att starta.
När växlingen skedde och de var min tur att ge mig iväg så var det på stumma ben som jag gav mig iväg. Lite orolig var jag också för hur magen skulle reagera då jag inte tagit någon tablett innan loppet.
Efter ungefär 800 meter så hade kroppen kommit igång och jag kunde lägga mig i ett ansträngt AIII-tempo. Det tempot höll jag sedan hela etappen utan att varken sacka i uppförsbacken eller stå på utför, benen var helt enkelt för stumma för att göra några hårdare tempoväxlingar.
Efter 16 minuter och 47 sekunder (5.06 min/km) så kom jag fram till nästa växling och lämnade över stafettpinnen till nästa person.
Nu kommer vi till den lite roligare (eller jobbiga som de kändes då) av dagen. Då vi alla skulle samlas i målområdet så var planen att jag skulle ta mig en joggningtur tillbaka till min start och att mamma då skulle möta upp mig där och köra mig till starten så jag skulle slippa ta hela sträckan själv.
Så blev de inte.
43 minuter efter min start så hade jag hunnit springa min etapp och springa samma sträcka tillbaka men väl där så nej, ingen mamma. Då de bara var småvägar runtomkring så insåg jag att de var bara fortsätta de sista 4.2 kilometrarna som var kvar. Så med ben som nu kändes som cementklumpar så gav jag mig iväg tillbaka mot mål och startområdet. Med två kilometer kvar så gick de inte längre så jag slog av på löpningen och började gå. När jag bara hade 200-300 meter kvar så kommer en av mina teamkamrater på cykel och undrar vart jag tagit vägen.
I mål så får jag höra att vägen hade varit stängd så mamma hade inte tagit sig fram med bilen. Så de var en ganska trött kille som tacksamt tog emot den energidryck och de smörgåsar som erbjöds.
På det stora hela så har de varit en toppen dag och vi som lag kom 6a av 22 startande så de var grymt jobbat av Brux Löpargrupp.
Dessutom så lottade de ut priser så vi vann fem startplatser till Salomon Trail Tour 5 alt 10 km distanserna som går om två veckor. Spännande!
- from my awesome iPhone!
Location:Nordmaling,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar