I söndags bröt jag ännu en gräns. Den nu längsta distansen jag har sprungit är 12,6 kilometer. Det tog 90 minuter och jag gjorde det utan att vara helt död efteråt.
Att flytta tillbaka till Övik var de bästa som kunde hända mig gällande träningen. Bara på de här veckorna så har jag fått till en mycket bättre kvalité på de löppass jag tar mig för.
Då mamma är instruktör i löpgruppen på mitt gym så får jag mycket gratis genom att bara hänga med där två gånger i veckan. På detta så tar jag ansvar för att ge mig ut en gång själv samt styrketräning med Jocke.
En perfekt blandning. Dock ska jag byta ut ett styrkepass mot ett simpass från och med nästa vecka då jag måste börja vänja kroppen inför Vansbrosimmet.
Då jag har en helt okey teknik när jag simmar så har jag valt att satsa mer mot uthålligheten och hoppas att de recepetet ska hålla.
Nu har jag fått ordbajsat av mig litegranna. Dags för att se nattens NHL innan man somnar.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar