Efter att ha kommit tillbaka från promenaden på stan så laddade jag upp på hotellrummet med en bok och en liten powernapp.
När jag sedan stack iväg för att springa med löpgruppen så hann jag bara 1500m innan magen kraschade. Fanns ingen möjlighet att rädda upp situationen utan de blev att återvända till hotellrummet.
Ilsken som ett bi så stängde jag in mig på hotellrummet och hatade hela världen i 20 minuter för just jag
inte kunde ha en normalmage eller ben som orkade springa lika fort och bra som de andra.
Efter 20 minuter så insåg jag hur töntig jag var och att jag satte för tok för höga krav på mig själv.
Innan jag skrev det här inlägget så satt jag för att registrera in min träning på sajten Funbeat.
Där inser jag plötsligt att jag försökt springa i ett bra mycket högre tempo än vad jag klarar av i ett bra klimat hemma i Sverige, jag har försökt snitta 45 sekunder snabbare per kilometer än normalt och helt plötsligt inser jag varför jag gått in i väggen under löppassen.
Det är med ett lättare hjärta jag ser fram emot morgondagen och ska verkligen göra mitt bästa för att våga vara mig själv och lägga mig i ett tempo jag behärskar.
Jag har inget att bevisa för någon, bara jag är ärlig mot mig själv.
Nu ska jag njuta under resten av den här veckan och förhoppningsvis så får ni se lite fler "solskens-inlägg" här framöver.
Kramar från Portugal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar