Årets sista pass blev inte som jag tänkt mig

Årets sista träningspass blev en riktig upplevelse.
Då jag besitter noll valla kunskap (hoppas få till en ändring på de under skidlägret i januari) så visste jag inte hur jag skulle valla när de är slask och minus 2 grader ute.
Så jag tog de säkra före de osäkra och gav mig iväg på en runda med de vallningsfria skidorna. Första 2 kilometerna gick tungt och jag kom hela tiden på ursäkter för mig själv Varför jag skulle vika av och bara köra 5 kilometersspåret. Samtidigt så ville jag verkligen köra 10 kilometer då jag aldrig provat den rundan uppe på Skyttis.
När jag kom fram till korsningen för 5 och 10 kilometern så hann jag upp en liten pojke på 7-8 år som krigade på längs 5 kilometern. Det såg riktigt tungt ut men ändå lyste hela ansiktet på honom. Då kände jag att kan han så kan fan jag också så jag vek av upp på 10 kilometern.

Man kan tro att de slutar där och att jag bara åkte de sista 8 kilometrarna som jag gjort förut men nej. Det här var vid 15-16 tiden så de hade blivit mörkt ute och jag var i behov av lamporna längst spåret för att kunna åka utan att snubbla mig fram.
När jag kommer till 5 kilometersmarkeringen så släcks belysningen?! Från 5 till 8 kilometersmarkeringen så åkte jag i kolsvarta mörkret efter en bana jag aldrig åkt på. Kan stolt säga att jag bara föll i 2(!) utförsbackar trots att jag inte ens såg skidorna nedanför mig :)
De sista 2 kilometerna så kom jag ut på de ordinariespåret och där var det tänt men det kändes som om jag var med i dolda kameran där ett tag.

Nu ska jag duscha och göra mig fin inför kvällens festligheter.

Gott nytt år på er allesammans!

Andreas

- from my awesome iPhone!