Usch vad jag är dålig på att blogga just nu. Förra veckan åkte jag på magsjuka, vissa säger att man inte kan få de efter en gastric bypass operation.... Det är fel, det är väldigt väldigt fel, fy så dåligt jag mådde. Hatar verkligen att vara kräksjuk.
Nu är jag frisk igen och är inne på sista veckan innan jul och 5 dagars ledighet. Då ska jag åka upp med familjen till Åre och försöka på längdskidor.
Frågan är om jag någonsin kommer lära mig åka detta elände, jag som inte ens kan klappa i takt eller hoppa indianhopp. Hur ska jag kunna få kroppen att samarbeta till att röra sig på dessa eländen.
Nej, fullt så hemskt tror jag inte att de kommer att bli, däremot så tycker jag inte om när jag är dålig på något, spelar ingen roll att jag vet att jag kommer bli bättre efter att ha åkt lite, jag vill vara duktig direkt från början. Samma sak om jag inte sprungit på ett tag, om jag inte kan springa i samma fart med samma flås som när jag slutade så tappar jag lusten att springa alls.
Är det något jag saknar så är det psyke, att våga misslyckas ett par gånger innan jag lyckas eller helt enkelt accepterar att jag inte kunde just det här.
Jag vet att jag i många fall kanske framhäver mig själv som om jag hade något superpsyke och siktar mot stjärnorna. Det är fel, det är en stor mur för skulle jag erkänna hur nervös jag var för att göra något eller för att försöka mig på något nytt så skulle jag aldrig ta mig utanför dörren.
Machostämpeln är lättare att dra på sig.
Fan det var länge sen jag riktigt ordbajsade av mig i ett inlägg men nu behövdes det faktiskt.
Idag så hatar jag hela världen och är lite sämre än alla andra, imorgon så prövar vi något annat.
Tack för titten och den taskiga svenskan bjuder jag på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar