Bara sju veckor kvar till New York City Marathon!

Haha är huvudet dumt får kroppen lida!

Idag har jag kört 60 minuter powerwalk och sedan ägnat 90 minuter på gymmet med att träna främst mage och ben. Ett jätteskönt pass som verkligen känns i benen nu i efterhand. Den här känslan att jag kommer gråta när jag ska vända mig ur sängen finns där.

Så på det stora hela så borde jag vara jättenöjd med det här passet... Om det inte vore för att jag har blandat ihop två dagar på schemat. Egentligen skulle jag ha sprungit tuffa fyra minuters intervaller idag. Ett tufft pass där jag hade behövt fräscha ben för att kunna behålla farten hela vägen. Dagens pass skulle jag egentligen kört imorgon, när jag haft intervallerna i benen.

Nu blir det troligtvis tvärtom. Jag har smsat Andreas Domeij som skriver mina träningsprogram för att se vad han säger om att ta intervallerna imorgon. Jag ska nämligen på ett löparläger ute på Ulvön till helgen och kommer där köra flera pass om dagen så vill absolut inte komma dit med tunga och trötta ben

Nöjd i kroppen med dagens pass trots min blunder så har jag nu ätit middag med mor och syster. Vi har dessutom börjat spåna på våra tävlingströjor till New York Marathon. Känns helt overkligt att resan och tävlingen vi bokade för nästan två år sedan bara är sju veckor bort. Varje träningspass är nu helt avgörande för att ta mig i form. Jag tänker tappa sju kilo ytterligare fram till tävlingen. Allt för att ge kroppen de bästa förutsättningarna.

Dags att se andra halvleken i fotbollen, Heja Anders Svensson!

Jag sommaren 2010 och sedan jag efter Lidingöloppet 2012, förhoppningsvis blir det en ny segerbild efter NYC Marathon!