Tillbaka i vardagen, sex veckor kvar till New York City Marathon.

Klockan 06.15 tjöt alarmet och jag vaknade upp till en ny vecka. Jag är mör i hela kroppen efter helgens löpläger. Ryggslutet är trött och det ömmar om jag böjer mig i olika vinklar. Andreas Domeij har givit mig rygg och bålövningar som jag ska köra för att stärka kroppen inför New York Marathon. Det känns helt otroligt att det bara är sex veckor kvar tills jag åker. De närmsta veckorna kommer helt avgöra om jag tar mig i mål eller inte. Sköter jag inte träningen så kan jag lika gärna skippa att springa helt. 

Men jag har INGA tankar på att misslyckas.

New York City Marathon har varit mitt mål med träningen i snart två års tid. Jag har vacklat under tiden, hade jag skött mig minutiöst så hade jag varit mycket bättre tränad nu än vad jag är idag. Därför är det så viktigt för mig att faktiskt bita i nu och bevisa för mig själv att jag ska slutföra det jag har påbörjat.

Idag hade jag en välbehövlig vila på träningsschemat men imorgon är det dags igen, jag har inte hunnit få veckans schema än men jag är ledig så jag tänker se till att bygga dagen så att jag både hinner med MODOs hemmapremiär, träning och att städa hemma. Kanske inte låter som en superrolig ledig dag men jag behöver de dagarna. Hinner jag så ska jag nog se till att laga ett gäng matlådor också. Så att jag har de förberett för resten av veckan.

Nu sitter jag hemma hos en kompis och tänker spendera kvällen nördandes vid datorn, man behöver den sortens fritid ibland också.