29 september 2012

Jag gjorde de! Lidingöloppet!

Jag klarade det! Jag verkligen gjorde det!

För ganska exakt ett år sedan så sprang jag som sagt mina tre första kilometer i Portugal och idag så besegrade jag tre mil!

Som jag skrivit innan så åkte vi ned till Stockholm redan igår, vi var ett stort gäng från jobbet som åkte ned. Förmiddagen idag ägnades åt att:äta rätt, klä mig rätt och sen till sist; att försöka hantera mina nerver.
Jag var totalt utom mig av nervositet innan loppet skulle starta och visste knappt vart jag skulle vända mig.

Vi tog oss till starten och jag var sist ut av alla på jobbet att starta så de blev en 30 minuters väntan på egen hand innan de var dags för mig.
Startskottet gick och iväg bar det, jag kan ärlig talat inte minnas hur jag sprang de första 10 kilometerna annat än att efter 38 minuter så strejkade magen (som vanligt) och jag var tvungen att hoppa ut i en buske. Efter de buskbesöket så var de som att den största nervositeten försvann och jag kunde börja njuta av allt runt mig.

En helt fantastisk stämning med över 20 000 löpare gjorde att du hade sällskap runt dig genom hela loppet!
När jag passerade 15 kilometer så var humöret på topp och jag kände mig riktigt stark.
Vid 20 kilometer så var jag inte fullt så stark. Plötsligt så blev varje steg jag tog de längsta som jag någonsin sprungit utan och stanna vilket gjorde att de blev psykiskt väldigt jobbigt att veta att jag skulle springa 1 mil till.

Jag försökte att dela upp distansen så att varje kilometer blev till något som jag kunde relatera till, 7 kilometer vart ett varv på skyttis, 5 kilometer blev ett "pricka tiden" lopp i Portugal och de sista 3 kilometerna blev ett varv på hörnsjön!

Vid två tillfällen var jag tvungen att gå och de var först vid 25 km uppför den fruktade abborbacken. Sen 3km senare så gick jag upp för första krönet på "Karins backe".
De sista 200 meterna när jag sprang på upploppet in mot mål var bland de bästa i mitt liv.

När jag kom i mål så stod mamma och Tomas där och tog emot mig. Helt tom på energi så kunde jag inte göra annat än gråta trots att jag var överlycklig.

Nu ska jag äta på Max sen ska jag åka hem till norrland igen. Med mig ska jag ta alla underbara minnen och ett par riktigt ömma ben!









- from my awesome iPhone!

4 kommentarer:

  1. Tufft gjort gubben riktigt jävla fettufft/pappa

    SvaraRadera
  2. Vilken kämpe du är..!!
    Kanonbra gjort..!! :) // Lena

    SvaraRadera
  3. Vilken resa du gjort och vilken prestation! Du ska vara stolt över det du gjort!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat snygging! Du är grym! ;-)

    SvaraRadera