Mest orolig har jag varit för värmen, att det skulle bli för varmt för att jag skulle klara av att springa. Siktet var inställt på 10 kilometers rundan, den runda jag har gjort två gånger tidigare och den som jag känner mig trygg med.
Nere vid frukosten så möter jag mamma som redan där börjar hetsa mig mot att utmana 14 kilometers rundan istället. Nja svarar jag henne och fortsätter fokusera mot 10 kilometern som jag vet att jag klarat förut.
När vi sedan sätter oss på bussarna så frågar mamma igen om jag verkligen inte ska köra 14 kilometern, att jag ska tänka på att om jag siktar mot New York Marathon 2013 så måste jag börja söka mig mot långpassen, alla tillfällen som ges.
Ja vad svarar man på de? Det var bara att toknervöst (med 3 dimor i kroppen) ställa sig i 14 kilometers startledet och invänta starten.
Iväg bar det, jag hade laddat upp med ett vätskebälte med 3 vattenflaskor, ett gäng dimor, en energigelé samt toapapper (man kan aldrig vara för säker, de fick jag lära mig på Lidingöloppet).
Efter att ha sprungit i en 7-8 minuter så tvärstannar hela täten, vi har sprungit fel! En skamsen ledare tar oss tillbaka till början på banan och helt plötsligt så blev de 1500m längre runda.
Lätt panikslagen så kände jag att jag släppte iväg löpare efter löpare.
Till sist så låg jag längst bak med sista klungan. Där kämpade jag på i min takt och varvade löpning med att gå i uppförsbackarna.
Efter ca 9 km så var nästan alla uppförsbackarna över, istället så började en underbar utförslöpning. Tyvärr så kände jag en irriterande smärta i låren/höften efter att sprungit utför. Jens, ledaren som jag sprang tillsammans med förklarade att det mest troligt berodde på att jag ofrivilligt över belastade låren för att skona ryggen som jag haft problem med tidigare under veckan(givetvis berodde en hel del på att jag var otränad också ;-) ) men efter att ha börjat tänka mer på att spänna bålen medan jag sprang så släppte smärtan.
Till sist så nådde vi in i den lilla byn där det är en enda lång betong uppförsbacke uppför för att ta sig i mål. Vi bet ihop och Jens peppade oss med att om vi står på nu så klarar vi oss på under två timmar.
Efter att ha sprungit första delen av backen så svängde den höger.
I svängen så stumnade benen och jag började gå, väll runt svängen så möts jag av mamma och Anna som springer ned för att möta mig, högst upp så ser jag målgången. Peppad till 110% så börjar jag trampa på uppför och med mamma och Anna vid min sida så springer jag hela vägen in mål.
16.5 km på 01:54:40!
Medtanke på att rundan heter just Bergpasset så är jag jättenöjd med resultatet!
Det är sånna här dagar som gör att man bokar en resa till!
Hälsningar från paradiset, här nedan bjuder jag på några bilder från dagen.
- from my awesome iPhone!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar