Idag så var jag ledig och gud så förbannat tråkigt det är när man inte har något att göra.. Jag städade av lägenheten men då det inte var så mycket att städa så tog de bara typ 30 minuter innan jag återigen var göra lös.
Det är när jag är helt göra lös och bara sitter hemma som "gamla jag" verkligen kommer fram, när man äter egentligen bara för att ha något att göra. Från klockan 10.00 - 16.00 så hann jag med att äta 2 stekta ägg och en smörgås till frukost, sen två varmkorvar till brunch, en portion chili con carne till sen lunch och dessutom som om det inte vore nog så åt jag en tonfiskburk som jag la på en hårdbrödsmörgås innan jag åkte iväg till gymmet. Nu var jag visserligen och tränade men det fanns omöjligt behov för att stoppa i sig all den energin i kroppen bara för att jag inte hade något bättre för mig på 6 timmar.
Det är sjukt hur hjärnan fungerar, äcklar mig.
Detta får mig att inse ännu mer hur viktigt det är för mig med rutiner och färdiga måltider. Samt minimera risken för småätande där i mellan.
Väl på gymmet så kändes kroppen riktigt bra idag, var löpstyrka med Brux löpgrupp på schemat idag men jag åkte dit tidigt och sprang 5 km innan passet började och sen blev de 60 minuter med fokus på ben och bålstyrka. Kommer säkerligen kännas i benen imorgon.
Medan jag gick på nutrilletkuren så blev träningen lidande då jag helt enkelt inte hade energi över för den så nu har jag lagt upp ett träningsschema för att komma igång igen. Träningen fokuserar på minst tre konditionspass i veckan samt några styrkepass. Kör igång redan imorgon då jag har delat pass på jobbet så kommer jag äta lunch för att sedan promenera till gymmet, köra styrka där och promenera tillbaka de blir totalt 8 km promenad och planen är att träna ungefär 45 minuter på gymmet med fokusering på uthållighetsstyrka.
Slutligen vill jag bara rikta ett tack till alla mina nära och kära runt omkring mig, även till ni som läser och kommenterar. Det är jätteroligt att få feedback, både på min träning och den resa som jag har gjort. Jag vet att jag kanske verka tjatig då jag verkar tro att världen kretsar kring mig och min viktnedgång men så är inte fallet. Jag är bara inte van med mitt nya liv än och varje gång jag får en komplimang så vet jag inte om personen i fråga driver med mig eller om den faktiskt är ärligt menad.
I mitt huvud är jag fortfarande killen som beställde 8 cheeseburgare och en stor cola på Mcdonalds för att sedan åka hem och lira dator i sin stökiga 1:a.
Jag antar att de är den sista förändringen jag måste göra, att acceptera mig själv för den jag är idag och inte för vem jag en gång var.
Tack för allt, ni är guld värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar