Tillbaka efter några dagars tystnad, jag kan inte skylla på tidsbrist då jag nästan bor inne i datorn, istället kan jag få gnälla lite över att min kompanjon och följeslagare gått ur tiden... Min iPhone 4s är död och ligger just nu i tusen delar på min köksbänk med en 0.2% chans att bli återupplivad, enda räddningen är om jag får tag i en annan död iPhone 4s som jag kan organdonera till den.
Vet ni av att ni har någon liggande, vattenskadad, spräckt skärm m.m gör inget, behöver nämligen själva metalramen, så hör av er!
Om ICA-loppet sög musten ur en på lördagen så blev det inte bättre av att jag i söndags också avverkade drygt sju mil cykling, börjar verkligen fastna för det där med landsvägscykling nu när jag fått den nya cykeln, allt går så mycket enklare när man känner att man har bra utrustning.
I måndags så hade jag en välförtjänt vila där jag jobbade och sen på kvällen gjorde jag absolut INGENTING.. Ganska skönt att ha en sådan dag också.
Tisdagen så blev det core-styrka innan jobbet, samt lite tid på spinningcykeln, dock inte alls så mycket som jag egentligen hade behövt. Kroppen kändes dock fotfarande väldigt tung och benen fick jobba hårt för att trampa runt de lilla som gick.
Idag så var det Hägglundsjoggen, en fyra kilometers tävling som går varje onsdag i fem veckor varje år här hemma i Övik. När jag inte jobbar så brukar jag göra mitt bästa för att springa den. Då Andreas Domeij lagt 60 minuters löpning på dagens träningsschema (Han lägger upp min träning hela vägen fram till Vätternrundan) så tog jag en 25 minuters löptur dit, för att sedan köra loppet fullt ut och sedan jogga lätt hemåt igen, på så vis så fick jag ihop 70 minuters träning trots att loppet bara var fyra kilometer.
Själva loppet i sig gick verkligen i en berg och dalbana, jag och moder gick ut på tok för hårt med målet att ta mig i mål under 20 minuter (mitt tidigare personbästa från förra året var 20.56). Efter ca 1,5 km så kraschade min mage och jag fick panik. Det var inte så att jag behövde hoppa ut i skogen för en akut nr 2 men tillräckligt för att få mig att sluta springa, frustande och svärande så började jag att gå och ville redan där ge upp. Som tur var hade jag mamma vid min sida som hela tiden drev på mig att fortsätta springa, att spränga gränserna. Efter många om och men så började vi springa igen.
I mål tog jag mig på (egen mättning, slutresultatet har ej släppts än) 20.03 och ett nytt personbästa med 53 sekunder. Ett resultat jag borde vara jättenöjd med, vilket jag är till viss del, jag tog verkligen ut de jag hade men idag så kunde jag inte ta mig under den där förbaskade 20 minuters gränsen.
Om man har i åtanke att jag faktiskt hade 20-30 sekunder där jag promenerade mitt i loppet och ändå tog mig i mål med en snittpuls på 183/min och en toppnotering på 200/min så får jag erkänna för mig själv att jag hade inte mer att ge idag.
Så med känslan att jag faktiskt gav allt så gör jag nu kväll och laddar om inför morgondagen då jag har cykling med CK-Örnen inplanerat på schemat, förbereder mig på en rejäl lektion i cykelteknik.
Ha de gott allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar