Ny söndagsvägnnig

Söndag idag och vägningen blev gjord. Vart riktigt nöjd med resultatet måste jag säga.
Vågen stannade på 119,3kg. Det innebär en totalviktnedgång på 33,4kg.
Blev en liten glädjedans på plats men det bjuder jag på.
Jag kan inte fatta att för lite över tre månader sedan så vägde jag 152,7kg. Det är helt sjukt hur det kunnat gå så fort och ännu sjukare att jag ens tog mig till en sån hög siffra från början.
Men det där är historia, nu är jag inne på mitt nya liv nr: 1337 och det ska bli den bästa nystarten någonsin. Den här gången ska det hålla hela vägen ut.

Nu ska jag njuta lite av det här, sen imorgon då kör vi en ny vecka igen!

Det här var jag när jag gick till jobbet idag. Eller svävade av glädje snarare.

Svaren på frågorna ni ställde.

Anonym sa...

ja ställer inte denna fråga för att vara jävlig och du får ta bort frågan innan nån ser och svara ''X: Ja'' eller ''X: Nej'' på den men...

när du var som störst, nådde du ner till lilleman eller såg honom eller inte?

bra jobbat iafl!

SVAR: Jag har alltid sett och nått "lilleman". Även om han framträder tydligare nu när magen försvinner.

Anonym sa...

Det var svårt att skicka kommentarer igår kväll. Försöker nu.
Är det många som tycker att du fuskar?
Vad har varit svårast?
Vad är din målvikt
Anna K

SVAR: Jag har hittils inte varit med om några större gliringar från personer som jag faktiskt bryr mig om vad de tycker. Mina vänner och min familj förstår mitt beslut, och även om inte alla tycker att jag valt rätt så stöttar de mig. Personer som jag inte känner eller som inte förstår vad det innebär att göra en operation har jag fått höra en och annan kommentar ifrån om varför jag inte bara tränar bort magen. Till dem kan jag säga att jag har försökt det och jag har slutat innan det gav tillräckligt resultat. Det är inte för att det inte fungerat, utan för att jag inte haft karaktären att hålla mig ifrån skräpmaten och andra onyttigheter.

Det svåraste tror jag inte jag har stött på än. Det svåraste tror jag kommer bli när jag hamnar i ett läge där jag står still i vikt. Där jag måste fortsätta kämpa utan att se resultat som minst ett kilo i veckan.

Jag hoppas på en slutvikt på ca 85-90kg. Jag har alltid varit stor och jag skulle inte känna mig som mig själv om jag blev för smal.

Anonym sa...

Har för mig att du skrivit om en kokbok, hittar inte det inlägget. Vart köper jag den

SVAR: Boken heter, "Efter en Gastric By Pass-operation av Marie Odin och den var till stor hjälp både innan och efter operationen. Den kan du köpa här.

Anonym sa...

Du är modig som lämnar ut dig själv så mycket. Skulle jag aldrig vågat. Har du alltid varit tjock?
Var det någon som reagerade under din uppväxt, skloa, föräldrar, sjukvård?
Anders (som inte är tjock men blev intresserad efter ditt reportage)

SVAR: Jag har alltid haft lätt för att gå upp i vikt, när jag var yngre så höll jag på med olika lagidrotter som bromsade viktuppgången även om jag ökade mina kilon per år. Sedan när jag slutade med innebandyn när jag var 17 så sköt det iväg, sen flyttade jag hemifrån och frångick bra hemlagad mat och bytte den mot pizza och läsk och då sköt allt iväg.

Mina föräldrar har alltid varit uppmärksam på min övervikt och gjort sitt bästa för att hindra den. Men jag själv ville inte se problemet även om jag visste om det när jag var yngre. Fick jag bra mat hemma så åt jag skräpmat på stan osv. Skolan vet jag inte om de har anmält det då det egentligen aldrig blev en farlig övervikt förrän jag gick ur skolan. När jag var yngre så gick jag hos en dietist men jag tyckte inte om henne så jag satte mig på tvären för att fortsätta.

Anonym sa...

Tror du att du klarat att gå ner i vikt utan operation om du fått stöd från din omgivning?
Du är grym,
Carro

SVAR: Jag har alltid haft stöd från min omgivning och jag har haft all hjälp jag behövt om jag tagit imot den. Största anledningen till min operation var min brist på karaktär. Jag kan förmodligen mer om både träning och kost än de flesta jag känner men jag vet inte hur jag ska få det att fungera i praktiken. I och med operationen så fick jag ett tillfälle att helt bryta med gamla matvanor. Idag kan jag inte äta en pizza eller köpa 2 liter cola och hälla mig. I och med att jag fått den spärren har jag kunnat förbättra på min karaktär. När jag märker att jag går ned i vikt blir jag inspererad att fortsätta. Att gå mina promenader och köra träning vid sidan om maten har jag valt själv. För 1 år sedan hade jag aldrig fixat en sån grej.

Tack för era frågor, det är väldigt roligt att se att det är inte bara är personer jag känner som läser bloggen. Jag hoppas jag kan insperera andra.

Jag i USA 2007. Där väger jag ca 95-100kg. Dit skulle det inte vara dumt att komma tillbaka.

Äntligen Fredag

Sitter på jobbet nu, har just börjat. Var som sagt och lirade handboll igår, det var riktigt rolig. Dock så måste jag lära mig att springa mer. Det är tragiskt nog inte orken som tar slut. Det är vanan att inte orka. Sitter helt i huvudet. Ska skaffa mig ett par riktiga skor att ha tills nästa vecka så kan jag inte skylla på det i alla fall.
Sen kan jag nog konstatera att jag inte har missat något då jag inte lirade handboll som liten. Jag hade inte blivit handbollsproffs ändå. Har absolut noll bollkänsla men 100% spelglädje istället.
Sen har jag lite svårt för reglarna, som stor kille är jag ju rädd att göra illa de andra men ändå så spelar jag fysiskt. Vet inte riktigt vart gränsen går och om jag har en speciell gräns motför de andra.

Men satan vad roligt det är att röra på sig igen.

Nu är det dags att fortsätta jobba igen.
Hörs hårdrock.