En missbrukares bekännelse

Suget efter en cola.
Det är helt otroligt ändå...
Sedan jag började med nutriletten den 1 december 2010 så har jag inte druckit en droppe läsk...

Vad är det för märkvärdigt med det då tänker ní? Det är ju inte som för en knarkare som haft ett uppehåll eller en alkolist som varit utan sin flaska...

I mitt fall så är det nästan det.. Jag drack mig tjock. Visst, jag åt stora portioner, feta mackor och allt vad det innebar men i slutändan så var läsken min fiende.
Det skenade iväg när jag flyttade hemifrån. Från början så köptes det hem läsk, det var inte en 50cl dricka en fredagkväll utan det var ett 6 pack 2 liters flaskor som tog slut på 2-3 dagar. Sen köptes det ett till...Och ett till...

Till slut så orkade jag inte ens gå på affären och köpa läsken. Jag beställde hem den med utkörning.
Pizzerian blev min bästa vän.

Klockan 23.40 en torsdagskväll.
Andreas har just beställt en familjepizza och 2 stycken 2 liters Coca-cola. 170:-

Och jag undrade vart mina pengar från CSN-lånet tog vägen.

Jag fick humörssvängningar om jag inte fick sockret. Det kändes så självklart, som en rökare som vill kunna ta en cigg så behövde jag få dricka läsk.

Den som säger att socker inte är beroendeframkallande vet inte vad han pratar om.

Jag är en missbrukare. Just nu en "nyktermissbrukare" men jag är bara en läsk ifrån ett återfall.
Det återfallet skulle kunna förstöra allt jag har jobbat med efter min operation.
Tvivlar inte en sekund på att jag skulle få tillbaka den vikt jag kämpat så hårt för att ha förlorat.

Men idag är inte den dagen jag faller. Förhoppningsvis inte imorgon heller...