Senaste jag skrev var i söndags, just innan jag skulle köra igång med löpgruppen, kan kort nämna att det passet gick grymt, kände mig starkare än på länge och kroppen svarade verkligen som den skulle.
Sen de där passet så har jag hunnit med tre ytterliggare träningspass. Måndag och tisdag så körde jag styrketräning på Brux där uppenbarelsen hur svag jag egentligen är bara blir störrre och större, samtidigt försöker jag påminna mig om att jag för två år sen inte kunde springa 3 km eller ens gå 500 meter utan stora besvär och det nu har förbättrats oerhört.
Fortsätter jag med ett bra styrketräningsprogram där jag tillåter mig själv att vara "dålig" från början så kommer jag få resultat även där. Jag måste berömma mina två kompisar som jag har gymmat med de här dagarna.
Både Pontus och André är rejält tränade killar med många år på gymmet bakom sig, trots att de tränar på dubbla vikterna så har de tagit sig tid att både visa mig övningar, hjälpa mig igenom de olika seten och peppat mig när jag svurit över hur svag jag är.
Något jag uppskattat som fan, tack grabbar!
Sen idag så gjorde jag något riktigt roligt, för en vecka sen så byggde jag, mamma och Andreas Domeij en reflexbana gjord för terränglöpning. Den ligger uppe vid Hamptjärn, domsjö och är 2,25 km lång, planerna är att det även ska komma upp en så småningom.
Jag ska inte alls ta på mig äran för banan annat än att jag var med och hjälpte till att sätta upp reflexer, resten har mamma och Andreas grejat. Hur som helst så efter jobbet idag så åkte jag och mamma upp dit för att testa den.
En riktigt häftig upplevelse då du springer i totalt svarta mörkret ute i skogen, till hjälp så finns det reflexer som visar vägen och du har en pannlampa som hjälper dig att se dem. Det roliga ikväll var att jag saknade just en pannlampa och fick istället ta rygg på mamma som sprang med sin i täten.
Första varvet tog dryga 14 minuter och då var jag rejält trött när vi kom fram. I vanliga fall så springer jag 2,25 km under 14 minuter utan problem men grejen var att nu sprang vi en stor del av banan obanat. Ingen stig eller grusväg som hjälp utan bara skutta fram över stock och sten i det kolsvarta mörkret. Det andra varvet fick jag prova att ha pannlampan på mig, det varvet gick jag imål på strax över 15 minuter och då var jag rejält trött men också väldigt glad.
Får ni tillfället att prova en reflexbana så ta den, känslan är otrolig såhär på höstkanten också när luften är härligt syrefylld och mörkret kommer tidigt.
Det var allt från mig den här gången! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar