23 april 2013

Det gick åt helvete.

Första försöket mot periodisk fasta gick inte alls vägen, redan nu är jag tillbaka på frukost. Blir inte människa förrän jag fått äta ordentligt på morgonen. Sen har jag fuskat som bara den med sötsakerna. När man jobbar som jag gör så finns sötsaker alltid nära tillhands i form av godis och andra sötsaker.
Tyvärr har jag inte alls kunnat hålla mig ifrån dem tillräckligt bra och det har gjort att jag gått upp flertalet kilon under de två veckor jag har ätit vanlig mat.

Idag så väger jag 86,1 kg och jag är INTE bukplastik godkänd, jag har alltså gått upp från 78,5 kg till 86,1 kg på bara tre veckor.

Så nu måste jag ställa mig frågan som min mor brukar vara expert på att ställa, vill jag det här tillräckligt mycket? För om jag vill det, då dricker jag vatten istället för energidryck på festerna, då äter jag inte av de godis som finns och jag ser till att hålla mig till de matschema som jag har fått efter operationen.

Om jag gör det och fortsätter kämpa lika bra med träningen som jag gjort de senaste veckorna så kommer de här extra kilona att försvinna.

Det går inte att tänka kortsiktigt utan jag måste verkligen jobba för det långa loppet. Med mitt överflöd kvar så kommer NY Marathon att bli en plåga, precis som under Lidingöloppet så kommer magen att krascha och jag kommer misslyckas med att nå mitt mål att ta mig under fyra timmar.
Därför måste jag väga under 81 kg när läkaren kallar på mig. Om några dagar så trillar lönen in och den här månadens handling kommer bestå av endast det som är bra för mig och jag kommer helt skippa att inhandla saker som smör, ost & bröd då mackor är de jag fuskar mest med.

Belöning ska inte komma i form av mat eller dryck, belöning ska komma i form av glädje, endorfiner och lycka över att ha nått sitt mål.

Jag är ofta väldigt dålig på att skriva om när det går dåligt för mig, mycket för att jag blir omotiverad till allt då. Nu ska jag verkligen försöka vara så ärlig bara kan under hela vägen och förhoppningsvis kan det också få mig att hålla mig på banan.

En operation gör inte jobbet åt dig, den kommer aldrig ändra din inställning. Det är helt och hållet ditt eget jobb att ändra de.

Nu måste jag ändra på min.


2 kommentarer:

  1. Du tänker så himla rätt Ante! Och jag tror att du vill det här tillräckligt mycket. Men ibland så blir det bara så jäkligt jobbigt att göra rätt jämt. Men strunta i det nu, alla gör vi fel ibland! Gör om gör rätt! ;-) /Stina

    SvaraRadera
  2. Håller med Stina. Och för övrigt tycker jag att du gjort ett sjujäklans bra jobb med din viktresa din blogg ger mig massor av motivation till att själv lyckas med min viktresa

    SvaraRadera